2-2 mot serietvåan Landskrona BoIS för Herrarna

Men alltså jösses, hur länge skall oflytet hålla i sig egentligen?
Men vänta lite nu, är det verkligen oflyt? Nej, såklart är det inte det, det har inget med flyt eller oflyt o göra, flyt eller oflyt kan man ha i en eller två matcher, vi kan inte skylla på ödet hela tiden, såklart tär det vår oförmåga att sätta alla våra ypperliga lägen som sätter resultatet.
För vi spelar bra, vi spelar till och med fantastiskt bra långa stunder, vi skapar chanser och vi skapar superchanser, men vi sätter inte dit bollarna. Så var det återigen i söndags hemma på Vallen mot Landskrona BoIS, 2-0 är väldigt smickrande för våra gäster, de kom hit med 10-1 i målskillnad, alltså endast ett insläppt mål på 7 matcher, imponerande.
Men våra killar skulle spela ut dem efter noter och särskilt under andra halvlek.

Men låt oss börja från start, gästerna tog tag i taktpinnen direkt, vi hade svårt att hitta rätt i våra positioner och sprang lite som yra höns i början, inte gjorde det saken bättre när vi ger gästerna en straff efter 2 minuter.
Efter att ha satt straffen fick gästerna ytterligare energi och skapade 2-3 hyfsade lägen utan att kunna förvalta något av dem.
Vi jobbade skata men säkert in oss i matchen. Efter 15 var det utjämnat spelmässigt, efter 25 minuter tog vi över, man kan bara imponeras av killarnas vilja, det är lätt att falla ihop som ett korthus när ingenting stämmer, men dessa killar reser sig istället som fågeln Fenix.
När man jobbar så hårt så kommer belöningen förr eller senare också, kvitteringen kom i minut 29, ett bra samarbete mellan Paulo och Alex där den sistnämnde dräpte in bollen från 16m.
1-1 i halvtid, ja det var rättvist med tanke på den usla start vi fick.


Halvlek två var IFK:s till 101 %, vi rullade boll och vi slog inlägg, vi hittade kombinationer som aldrig förr, vi sprang kilometer efter kilometer men vi kunde inte sätta dig bollen, inte ens från en meters avstånd.
Så i minut 88, det var inte ens ett bra läge, nickar Affe ner ett inlägg till Paulo, han står en bit ut till vänster med ryggen mot mål, med andra ord inte ens ett läge, men han fläker sig fram, träffar bollen precis där han vill för att det skall bli en skarv, och bollen viner förbi en något passiv målvakt.
Eufori! Glädje! Vallen lyfte! Skulle vi äntligen på en trea på hemmaplan, fler än jag hade svårt att se att vi inte skulle få det med endast 3-4 minuter kvar av matchen.


Men jag, och alla andra som tänkte som jag, fick sätta vårt lyckorus i halsen, gästerna tryckte upp allt de hade, de lyckades med massor av tur få en hörna, vi är fortfarande lite påverkade av glädjeyran sen tidigare, alla är uppställda, fokus ligger på gästernas reslige nummer 3, ingen ser att målvakten smugit upp mer än killen som skall slå hörnan, hörnan slås, 100 % fokus på nummer 3, han är minst huvudet längre än alla andra så han kommer garanterat att få bollen, men bollen går förbi och hamnar hos.. MÅLVAKTEN! Han är såklart helt omarkerad och har all tid i världen, han hoppar, bollen touchar hans huvud, ner på hans axel, vidare mot mål, träffar en helt överraskad Tyler och dimper ner vid stolproten och in i mål!
Alltså, vad hände? Vi alla tror inte våra ögon, snacka om tur! Gästerna firar såklart som om de vunnit VM, vi står där fortfarande, förstelnade, tomma ögon, vi fattar fortfarande inte, vi förlorade med 2-2 de vann med 2-2.


Fotboll är en underbar sport, grym ibland och fantastisk ibland. Ingen hade kunnat protestera om vi vunnit med 4-1, ingen! Vi brände minst 3 lägen som skall vara mål till 100 %, men vi gjorde inte mål.
Gästerna hade ett avslut på mål i andra halvlek och det gick i mål om än med massor av tur, fotboll är grym ibland.
Vi måste helt enkelt göra mål på våra chanser, vi skulle ha vunnit mot Oskarshamn, vi skulle ha vunnit mot Lindome, vi skulle ha vunnit mot Åtvidaberg och vi skulle ha vunnit mot Landskrona, men det har vi tyvärr inte gjort.
Jag vet att vi skall ha tålamod, det är ett ungt lag som för varje match utvecklas och blir bättre, men med alla chanser vi skapar i varenda match kan man inte annat än att bli ledsen att vi inte sätter lite fler av dem.

Efter matchen var tränare Thern både nedstämd och nöjd, han var väldigt nöjd med hur killarna reste sig efter strupgreppet gästerna hade på oss under första kvarten, men han var inte nöjd med att vi bränner chanser på löpande band.
Gästernas tränare Billy Magnusson erkände utan omsvep att IFK var bättre sett över hela matchen och att dom åker hem med en vinst med 2-2.

Fakta:
IFK Värnamo – Landskrona BoIS 2-2 (1-1)
0-1 efter 2,14 Dennis Olofsson (straff)
1-1 efter 28,39 Alex, assist Paulo
2-1 efter 88,02 Paulo, assist Affe
2-2 efter 91,02 gästernas målvakt Amr Kaddoura på hörna
Avslut totalt: 8-6 (4-3)
Avslut på mål: 4-2 (2-1)
Frisparkar: 14-11 (5-4)
Hörnor: 2-5 (2-3)
Publik: 686

Startelvan:
Mogge (mv), Freddy, Tyler, Francis, Roman
Robin (46), Charlie, Isse, Alex (87), Ivan (60) & Paulo
Ersättare:
Pilip (mv), Benji (46), Alfred (60), Erick, Filip, Kevin & Bebben (87)

Nu blickar vi framåt, på lördag smäller det igen, vi åker till den vackra staden Kristianstad i Skåne för match mot Kristianstad FC, matchstart 16:00
Det är en bit dit men har du inget annat för dig så är det värt resan för det är vackert nere i Skåne vid denna årstid.

Vid penna och bakom kameran:
Nico Eremidis

       
IFK VÄRNAMO