Andra förlusten för Herrarna

Det är något speciellt med att möta nykomlingar, eller? För det blev förlust, precis som mot Lindome, även mot nykomlingarna FC Trollhättan med siffrorna 0-3.
Trollhättan var ännu en ny bekantskap, en mycket trevlig sådan. En fantastiskt fin plan, en fin inramning på matchen med trevliga människor runtomkring.
Men fotbollsmässigt då?
Njae, de är stora starka och som spelar en fysisk fotboll, inte i närheten av västkustens Ajax Lindome. Men när vi inte kommer upp i nivå spelar det ingen roll, de vann och vi kan inte säga att det inte var rättvist när de gör 3 mål på oss.


Nu vet jag att pessimisten genast säger att det kommer att gå åt pipan med laget, men så är det inte, detta var match 6 av 30, det är med andra ord 72 poäng till att spela om.

Så till matchen, att summera den är rätt lätt, 10-15 minuter i början av halvleken hyfsad fotboll då vi skapade 2-3 lägen där minst ett borde resulterat i mål, resten av halvleken var en gäspning, det var lika illa från båda lagen. Många felbeslut och ännu fler felpassningar och massor av ”långa bollar till Bengt”, vi är inte bra på det, så är det bara. Vi måste få med vårt mittfält och vi måste spela genom det.


Jag var lite rädd att 3 matcher på en vecka skulle märkas, det är slitsamt både mentalt och fysiskt, gör man inte rätt så hinner man inte återhämta sig, tyvärr slog mina farhågor in.
Halvlek två var något bättre bortsett från 12 minuter, men under dessa minuter drogs rullgardinen ner för oss då hemmalaget gjorde 3 snabba mål. Vi försökte och vi jagade, vi byte in friska spelare och vi flyttade upp folk, det hjälpte inte, det var inte vår dag helt enkelt, hjärnorna ville men kropparna lyssnade inte idag.
Så vi får helt enkelt bryta ihop och komma igen, serien är konstig och alla slår alla.
Jag gick in till killarna i omklädningsrummet efter matchen, tro mig, det var säkert mer livat på kyrkogården än det var i de rummet då, killarna var tysta, sammanbitna och besvikna över sin insats, det lyste revansch i deras ögon.


Jag tog ett snack med tränare Thern efter matchen och han sa direkt att 3 matcher på en vecka var en för mycket för några av killarna, han borde kanske ha startat med en annan uppställning, han trodde att killarna skulle orka men det gjorde de inte, han var såklart väldigt besviken men tog en del av skulden på sig själv.

Men målskyttet då? Ja sa Jonas, hur många avslut hade de på mål?
Fyra svarade jag, ett i första halvlek och 3 i andra.
Ja du ser sa Jonas, av 4 så sätter de 3, hur många hade vi?
6 svarade jag, 4 i första halvlek och 2 i andra.
Och vi sätter inget, vi måste bli mer resoluta, vi måste bli mer hungriga och vi måste steppa upp framför mål och i boxen svarade Jonas och vandrade sen sakta iväg med sin besvikelse.
Bussresan hem blev lång, även om avståndet var lika långt som när vi körde dit så kändes det som att det tog timmar längre hem, det var så tyst i bussen att Murres snarkningar lät som ett vulkanutbrott.

Fakta:
FC Trollhättan – IFK Värnamo 3-0 (0-0)
1-0 efter 51,37 Richard Cindric
2-0 efter 59,02 Robert Lipovac
3-0 efter 63,41 Robert Lipovac

Avslut totalt: 8-11 (3-7)
Avslut på mål: 4-6 (1-4)
Frisparkar: 13-16 (7-8)
Hörnor: 0-4 (0-2)
Gula kort: 0-1 Alex IFK
Publik: 924 varav 11 från Värnamo

Startelvan:
Mogge (mv), Freddy, Francis, Tyler, Kevin
Danne (60), Charlie (80), Erick, Alex, Roman (56) & Paulo
Ersättare:
Pilip (mv), Aldin, Benjamin (56), Alfred, Filip S, Bebben (60) & Robin (80)

Nu paketerar vi ner denna match och lägger den längs ner i arkivet för att aldrig mer ta upp den igen och blickar framåt istället.
En hel vecka utan matcher kommer att göra killarna gott, för på söndag är det match igen då vi gästats av gamla forna storlaget Åtvidaberg.
Matchstart 17,00 på Vallen, kom dit och visa ditt stöd för killarna, dom behöver er, vi behöver er, ni är viktiga!

Vid pennan och bakom kameran:
Nico Eremidis

       
IFK VÄRNAMO