Årets första oavgjorda mot Torns IF

Inför söndagens match – i den trettonde omgången – mellan våra vitblå eleganter och Torns IF, skrudade i televerksorange dräkter, huserade de sistnämnda på femteplats på 21 poäng med endast nio insläppta mål. Torns IF, med två spelare med ungdomsmeriter från IFK-leden i laget, Forshedabördige Adam Olofsson och tyskfödde Dardan Mustafa. Den senare kom till IFK som trettonåring och har sedan han lämnade Värnamo representerat klubbar som Gefle IF, Åtvidabergs FF och självaste Örgryte IS, minsann.

IFK tvingades idag till en ändring i startelvan. Pilip Vaitsiakhovic låg hemma i sjuksängen och ersattes av Filip Eriksson i målet. I övrigt var elvan ordinarie.

Jag tyckte att det kändes redan i början av den första halvleken, att detta inte skulle bli samma promenad i parken som i de senaste matcherna. IFK hade svårt att få igång något riktigt spel inledningsvis. Passningarna satt inte riktigt på foten och det saknades lite spring i benen. De farligheter som hemmalaget skapade var oftast signerade Michael Kargbo eller Joel Stevens, men Tornmålvakten Svante Hildeman lyckades med tur – och skicklighet – freda sin kasse. Inte heller på någon av de många hörnorna IFK skapade lyckades man överlista Hildeman, som växte ut till bortalagets bästa spelare.

I den trettiotredje matchminuten spelade sig Torn igenom IFK:s centrallinje på ett snyggt sätt. Den annars så trygge Bernardo Vilar kom lite på efterkälken, och försökte hinna ikapp med en glidtackling i vilken bollen tyvärr träffade handen. Domaren blåste straff och det första insläppta målet sedan matchen mot Oskarshamn var snart ett faktum. Filip Eriksson gick åt höger, bollen slogs säkert medelst Dardan Mustafas bredsida i andra hörnet.

IFK ökade därefter tempot något och hade strax före paus en bra period. Michael Kargbo slet sig loss, och på målvaktsreturen var Lassagård snabbt framme, men inte tillräckligt snabbt. Anfallet fortsatte och avslutades med att Abdu Magashy träffade stolpens utsida.

I den andra halvleken bytte IFK in Edvin Becirovic för att få ökad snabbhet. IFK hade ett bra tryck mot Torn och hade ett antal avslutslägen men målvakten var fortsatt omutlig. I femtiosjunde minuten hade IFK ett fantastiskt vackert anfall där Freddy Winsth, i samarbete med Lassagård och Magashy, spelade in bollen från kortlinjen till Edvin Becirovic, som avslutade från en meter, men Hildeman räddade.

Torn försvarade sig nu med näbbar och klor och elva man i försvarsboxen. Joel Stevens var nästa man att pricka trävirket med en skarv en kvart in i andra halvleken.

I den sextionionde minuten fick Hildeman till slut kapitulera. På en högerhörna från Freddy Winsth hamnade bollen på fötterna på Bernardo Vilar, som inte gjorde något misstag. 1-1 och en viss revansch för honom för inblandningen i Torns ledningsmål.

Som om de elva Tornförsvararna inte vore nog, hade vi även en tolfte motståndsman på banan. Domaren, Bobby Sjögren-Engels, hade inte en av sina bästa dagar. Att han inte blåste när Magashy blev neddragen i straffområdet i första halvleken må vara diskutabelt, men att han undvek att blåsa för hands i slutskedet, är naturligtvis märkligt inkonsekvent. Troligtvis hade han glömt sina kontaktlinser i omklädningsrummet i pausen, vilket kan hända den bäste. Han hade dessutom, i mitt tycke, lite väl stort överseende med Torns tränarstab, som på ett tämligen hetsigt och oprofessionellt sätt protesterade mot alla domslut. Dock ej Värnamos uteblivna straffar…

Nåväl, vi ska inte skylla poängförlusten enbart på domaren. Vi hade chanser att avgöra matchen, och med ett litet försök att se på matchen på ett objektivt sätt, så måste även motståndarlaget applåderas. Torns IF stod upp i nittiotre minuter, på ett sätt som inget annat lag gjort tidigare i år och hade så när fått med sig alla poängen. De var oerhört kompakta i sitt försvarsspel och det är naturligtvis ingen slump att de bara släppt in tio mål. Målvakten Svante Hildeman har jag redan utnämnt till bäste Tornspelare, men även Dardan Mustafa gjorde kvällen jobbig för IFK. I hemmalaget står Abdu Magashy för en hedervärde insats.

När vi har gråtit färdigt ser vi fram emot nästa äventyr. Redan kommande söndag tar vi emot Tvååkers IF. Förhoppningsvis fyllda av revanschlusta och avtagna silkesvantar!

Text: Ola Fälth

Bilder: Tero Väisänen

       
IFK VÄRNAMO