Back On Track

Jonas Thern & Co fick ett och annat att fundera över efter den något överraskande förlusten i Motala i onsdags. Den, minst sagt, svaga försvarsinsatsen gjorde att fyrbackslinjen till viss del möblerades om. Freddy Winsth återtog sin gamla invanda högerbacksplats och in på vänsterbacken kom istället Benjamin Lindblad. Abdu Magashy, som tvingades utgå på grund av skada tidigt i senaste matchen, ansågs fit for fight igen. Robin Dzabic, som hoppat in de senaste två matcherna, fick idag chansen från start på Johan Lassagårds bekostnad. På bänken återfanns dessutom Charlie Vindehall, som haft en efterhängsen skada och varit utanför laget sedan matchen mot Oskarshamn den 19 juli.

Dagens motståndare, FC Trollhättan, kom närmast från en snöplig förlust mot Utsiktens BK, en match man själva ansåg sig vara värda att vinna.

De resliga västgötarna inledde tufft och var – som alltid – svårspelade. Laget var ungefär lika storväxt som länskollegorna Skövde, som senast besökte Finnvedsvallen. (Undrar om det är något med vattnet i Västergötland? )

Redan efter tre minuter sparkades Abdu Magashy ned strax utanför Trollhättans straffområde, men frisparken blev resultatlös.

IFK behöll pressen och vid både ett och flera tillfällen hade undertecknad pennan beredd för att notera ledningsmålet. I den trettonde minuten slog Robin Dzabic en magisk passning (kanske det här seklets mest geniala) till Joel Stevens, som vidarebefordrade bollen in i straffområdet till en uppdykande Michael Kargbo, men målvakten var med på noterna.

Så där höll det på. Hörnorna avlöste varandra och Trollhättan försvarade sitt mål med den äran. Stående och liggande. I den trettiotredje minuten kom så det förlösande målet. Joel Stevens, mycket pigg idag, stänker in ett vänsterskott i målvaktens högra hörn. Bara fem minuter senare var Joel nära att göra sitt andra mål för dagen. Edvin Becirovic flög fram på vänsterkanten, efter att Eric Brendon vunnit bollen, spelade in till Joel, vars skott tippades till hörna av målvakten. Vi fick istället vänta ett par minuter till, då Trollhätteförsvaret bjuder hemmalaget på 2-0, vilket blev matchavgörande. Målvakten Simon Forslund försökte sig på ett nummer som de stora grabbarna gör på TV. Han fick en bakåtpassning, hade ganska gott om tid men, istället för att skicka iväg den säkert, slog han den med sin – uppenbarligen – svaga vänsterfot till en medspelare med Abdu Magashy i ryggen. Returpassningen hamnade i målet istället för tillbaka till Forslund. Huruvida Magashy rörde bollen eller inte vill jag låta vara osagt. I vart fall var han den bidragande orsaken till målet.

Den andra halvleken blev mållös, trots goda chanser till att stänga matchen. Med en någorlunda normal utdelning hade 4-0 inte varit orättmätigt. Johan Lassagård, som gjorde ett piggt inhopp, hade ett antal fina rusher på högerkanten, men avsluten – antingen av honom eller medspelare – var av sämre kvalitet.

Nåväl, jag ska inte klaga för mycket. Tre nya friska poäng återställning ordningen i tabellen och avståndet till närmaste konkurrent är åter tretton poäng, då Utsikten fick se sig besegrade av Lindome, 0-1.

IFK gjorde idag rakt igenom en stabil insats. Försvarsspelet fungerade mycket bättre och en skillnad, i förhållande till Motalamatchen, stavas Abdu Magashy. Han är oerhört viktig på mitten med sitt bollvinnande spel, men även offensivt, vilket han visade med sin iblandning i 2-0-målet. När han – och även Eric Brendon – hamnade för långt ner i banan, vilket händer stundtals i matcherna, får motståndarna en enklare resa mot IFK-målet. När laget pressar högt hamnar försvaret sällan i problem. Apropå bollvinnare, så gjorde Charlie Vindehall comeback efter två månaders frånvaro. Både han och Johan Lassagård visade med sina inhopp att de aspirerar på en plats i startelvan framöver.

Notabelt var, att skyttekungen Michael Kargbo fick lämna planen mållös den här kvällen. Michael, som skämt bort oss med mål i både väntade och oväntade situationer, kom inte riktigt till sin rätt. Med sin snabbhet borde han dessutom kunna undvika att springa offside i tid och otid.

Jonas & Co har tämligen angenäma problem med laguttagningen framdeles. Utöver de ovan nämnda finns även Bernardo Vilar lurande i faggorna, snart redo för återkomst i försvaret.

Motala, som naturligtvis gått i segerrus sedan i onsdags, kom snabbt ned på jorden under lördagen, då Torns IF blev för svåra på bortaplan. Det går upp och ner i fotbollen. Gamla lagrar går inte att leva på!

Med det sagt hoppas jag att grabbarna visar samma fina inställning och fokus kommande lördag, då bussen styrs mot Helsingborg, och Harlyckans IP, där Eskilsminne tar emot. Jag tror på seger!

 

Text: Ola Fälth

Bild: Tero Väisänen