Delad pott i seriefinalen

IFK Värnamo och Landskrona BoIS möttes för första gången i historien 1950. Sedan dess har lagen drabbat samman tjugotre gånger och det tog hela sextioett år – till första året i Superettan 2011 – som IFK tog sin första fullpoängare mot BoIS. Då skrevs segersiffrorna till 3-1 i vår favör. Faktiskt spelades IFK:s allra första Superettanmatch mot just Landskrona. Den 11 april 2011 spelade lagen oavgjort, 1-1 på Landskrona IP, efter mål av Victor Claesson. Så nog är Landskrona en svår nöt att knäcka.

Förutom avstängde Pilip Vaitsiakhovic, som ersattes av Filip Eriksson i målet,  ställde IFK ett ganska ordinarie lag på banan, när Landskrona gästade Finnvedsvallen för årets match. Pilip fick ju, som bekant, syna domarens röda kort mot Utsiktens BK, efter en sorglig filmning av Paolo Marcelo.

Seriefinal i Ettan Södra 2020. En onödig sådan kan tyckas, men nu var det att gilla läget och bryta den negativa trenden och förlustsviten som gällde.

IFK gjorde en taktisk disposition inför dagens match och ställde upp 4-4-2. I backlinjen var den reslige Bernardo Vilar tillbaka efter sin avstängning. På mittfältet fyra man. Robin Dzabic och Eric Brendon centralt, flankerade av Charlie till höger och Magashy till vänster. På topp: Edvin Becirovic och Michael Kargbo. Allt i syfte att stänga Landskronas centrala uppspel och tvinga dem ut på kanterna. Där görs, som bekant, sällan några mål. Väl disponerat, även om det ibland kändes väl tomt på vår vänsterkant.

Hemmalaget tog tag i matchen direkt och inledde aggressivt. Det skulle dröja ända till den trettionde minuten innan BoIS skapade en farlighet. Anfallet fick byggas upp i lugn och ro – just i mitten – och avslutet tog på en täckande IFK:are i stolpen. Innan dess hade IFK dominerat totalt och haft ett par fina lägen. Bland annat frispelades Edvin snyggt, efter att Robin vänt bort en gubbe på mitten. Dessvärre fick Edvin ingen riktig träff på bollen som rullade utanför målramen.

I inledningen av den andra halvleken spelade Magashy bollen i djupled på Edvin som ryckte sig loss och kom fri, men skottet gick rakt på målvakten.

I den femtiofjärde matchminuten var undertecknad nära att sätta kvällskaffet i vrångstrupen, då Landskrona noterades för sin andra stolpträff. En lång crossboll ut på vänsterkanten studsade förbi Freddy och inspelet möttes mitt i straffområdet med en bredsida. Filip slängde sig raklång och fick naglarna på bollen, som via stolpen rullade längs mållinjen. Där hade vi änglavakt.

Fem minuter senare vann Magashy en boll på mitten, frispelade Michael Kargbo som ensam med målvakten, dessvärre, sköt långt utanför.

I minut sjuttioett upprepade Magashy bravaden, vann bollen och spelade Joel Stevens, som snyggt vände bort försvaret, men satte skottet i stolpen.

I åttiotredje minuten kom ännu en bra chans. Inbytta Johan Lassagård och Joel Stevens samspelade och den sistnämnde spelade in bollen från kortlinjen, men Magashy kom någon tiondels sekund för sent.

Matchens sista försök att bryta isen fick Landskrona. En Boisare skarvade bollen upp på Victor Erikssons arm och domaren, den för övrigt utmärkte Adi Aganovic, blåste frispark någon meter utanför straffområdet. Frisparken slogs av Filip Olsson i muren och de få, men frusna, funktionärerna på Finnvedsvallen kunde pusta ut.

Matchen slutade mållös och jag är tämligen kluven vad gäller resultatet. Å ena sidan hade Landskrona två stolpträffar, som både kunde resulterat. Å andra sidan var det allt de hade. IFK var spelmässigt överlägset, radade upp målchanser och avslutsstatistiken 8-0 (på mål, ej stolpskott) talar ett tydligt språk om vem som borde gått segrande ur striden.

Det viktigaste var, trots allt, att vi höll ifrån oss Landskrona. IFK gjorde en spel- och inställningsmässigt mycket bra match och med aningen flyt och bättre skärpa hade vi vunnit med två-tre bollar.

Taktiskt var matchen en fullträff och det var länge sedan vi såg en liknande fighting spirit.

Freddy visade varför han bär kaptensbindeln och stod för en magnifik insats. Jag har säkert sett honom spela 250 matcher i A-lagströjan, men jag tror aldrig att han har sett lika taggad och fokuserad ut som ikväll. Hans inställning spred sig och löpviljan på mittfältet kan ingen klaga på. Abdu Magashy är en fantastisk tvåvägsspelare och han gjorde också en strålande insats.

Hos anfallarna saknades pricken över i, vilket vi hoppas kommer i de två återstående matcherna. Edvin Becirovic fick dessvärre lämna planen på bår efter en brutal tackling. Förhoppningsvis är han på banan till nästa lördag, då IFK reser till Lindome för match på Lindevi IP.

Nu gäller det att visa samma fokus och inställning i de två kvarvarande matcherna. Då tror jag att det här går vägen.

 

Text: Ola Fälth

Foto: Tero Väisänen