IFK vände och vann i Landskrona

Säg Landskrona IP och de flesta IFK:are får en lätt flackande blick och symptom som kan beskrivas som ångestliknande. De flesta minns väl förra årets överhalning (4-0) och många har under Superettanåren lämnat arenan med besvikelsens bittra smak efter ännu en förlust.

Landskrona BoIS är en av de stora, klassiska föreningarna i svensk fotboll. Trettiofyra allsvenska säsonger, den senaste 2005, finns på meritlistan.

Bland storspelare genom tiderna kan nämnas Hasse Persson, som gjorde 257 mål på 327 matcher på 50-talet. Claes Cronqvist var en annan Boisare som spelade VM 1970 och sedermera gick till Djurgården. Sonny Johansson var en tung center på 70-talet, då även Tommy “Gyxa” Gustafsson fanns i laget.

Och Björn Nordqvist, den gamle svenske landslagskaptenen, avslutade sin karriär i Landskrona 1984, 42 år gammal.

Bland senare års profiler kan nämnas bröderna Farnerud, Alexander och Pontus, Daniel Nannskog, som numera är expertkommentator i SVT och inte minst vår egen Pär Cederquist, PC, som representerade Landskrona 2007-2009 och vann den interna skytteligan tre år i rad.

Inför dagens match var de båda lagen obesegrade, IFK dessutom med en nolla såväl i förlust- som insläppta målkolumnen. Landskrona med två poäng färre efter oavgjort i premiären mot Oskarshamn.

IFK inledde med hög press och bokfördes för tre hörnor under den första kvarten, dock utan att skapa någon riktig farlighet. Hemmalaget åt sig därefter allt mer in i matchen och lyckades komma in med passningarna mellan vårt mittfält och försvar allt oftare. Vårt passningsspel saknade skärpa och de omställningslägen som skapades slarvades bort.

I den tjugosjätte matchminuten kom första halvlekens bästa målchans för hemmalaget. Landskronas bästa spelare, Linus Olsson, rann igenom och hade så när gjort 1-0. Turligt nog – för IFK – hade vårt belarussiska (ja, Vitryssland ska nu stavas Belarus på svenska) burlejon, Pilip Vaitchakovic, inte klippt naglarna inför matchen. Han lyckades därför få bollen till en resultatlös hörna. Nollan i målkolumnen stod sig halvleken ut.

Den andra halvleken började, med IFK-ögon, på sämsta tänkbara sätt. Landskrona fick en hörna från vänster som slogs kort. Joel Stevens och Michael Kargbo stod och sov, och Linus Olsson kunde ge hemmalaget ledningen. Pilip Vaitchakovic blev grundlurad, då skottet olyckligt touchade Bernardo Vilar, innan det letade sig in i hans vänstra hörn. Första insläppta IFK-målet för säsongen var ett faktum. Inte helt ologiskt, men nu fick skribenten en liten flashback och negativa tankar smög sig på. Skulle historiens makt visa sig vara för stark?

Men årets upplaga av IFK verkar vara av ett alldeles särskilt märke. I den 55:e minuten samspelade Michael Kargbo och Abdussalam Magashy. Den sistnämnde slog bollen snett inåt och bakåt till Benjamin Hajdari, som gjorde sitt första mål i IFK-tröjan genom att placera bollen vid sidan om Landskronamålvakten. Den lycklige målskytten belönades med att direkt bli utbytt (!), vilket syntes märkligt men var förmodligen uppgjort på förhand. In i hans ställe kom Johan Lassagård, som avstod förra matchen på grund av skada. Uppehållet hade tydligen gjort honom gott, ty han visade upp ett strålande spelhumör. Gång på gång slet han sig loss på sin högerkant och chanserna avlöste varandra.

Abdu stod för en mästerlig dribbling på mittplan och serverade Joel Stevens en smörpassning, men hans avslut räddades till hörna.

I den 72:a matchminuten fick IFK ytterligare en hörna som Charlie Vindehall, ganska obevakad, nickade i mål. Ledning för bortalaget, i några sekunder, innan den något hemmabetonade domaren bestämde sig för att Landskronamålvakten var fridlyst och därför dömde bort målet.

IFK gjorde ytterligare ett lyckat byte. In kom Robin Dzabic, som gjorde en insats som kom att påverka matchutgången. I den sjuttiosjunde minuten passade han Michael Kargbo, som placerade in ledningsbollen. Den här gången hittade domaren inget skäl att underkänna målet.

Nu fanns bara ett lag på banan. Målchanserna avlöste varandra och fyra minuter senare gjorde Michael sitt andra mål, den gången framspelad av en annan inbytt spelare, David Danielsson.

Minuten efter fick Pilip Vaitchakovic visa att han är en bra målvakt, när han slängde sig och räddade ett skott som förmodligen letat sig in i krysset. Den gode Pilip hade för övrigt mer att göra i den här matchen än han haft sammanlagt i de tre tidigare matcherna.

När sex minuter återstod av ordinarie matchtid fick IFK straff. De båda inhopparna, Lassagård och Dzabic, var i högsta grad inblandade även i detta. Robin fälldes och Johan var säkerheten själv från elva meter.

Nu trodde till och med skribenten på minst oavgjort…

1-4 stod sig tiden ut och IFK gjorde åter en strålande match. En fantastisk laginsats, där våra grabbar visade att de är vältränade och orkar springa i nittio minuter, även när kvicksilvret visar på trettio grader.

Mannen bakom detta är naturligtvis Jonas Thern, som idag visar fingertoppskänsla med lyckade byten.

IFK, modell 2020, har verkligen fått upp farten och svävar nu – precis som skribenten – högt ovan molnen.

Närmast väntar nu match redan på onsdag, på hemmaplan, mot Göteborgslaget “Kiken”, det vill säga Utsiktens BK, en klubb som satsat hårt inför den här säsongen och redan talat om Allsvenskan.

Vi hoppas dock att det Thernska manskapet ska kunna behålla flyghöjden, hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena.

Bäva månde ”Kiken”!

Ola Fälth

       
IFK VÄRNAMO