Krigarseger i garnisonsstaden Skövde

Som mindre rolig kuriosa kan berättas att Skövde AIK och IFK Värnamo spelade i samma serie även 1970. I Division 2 Norra Götaland, dåvarande näst högsta serien. Skövde – med bland andra “Nacka” Skogslunds lillebror, Karl-Evert “Ya” Skoglund, i laget – vann serien och IFK ramlade ur.

Det året nådde Skövde AIK sin största framgång hittills, då man kvalade till Allsvenskan. Kvalet spelades då som en serie mellan fyra lag, Skövde, Landskrona BoIS, Sandvikens IF och IFK Luleå gjorde upp om två allsvenska platser. Skövde hade häng på en allsvensk biljett i sista omgången och ledde med 2-0 borta mot Landskrona, men skåningarna reducerade och kvitterade i sista matchminuten.

Året innan, 1969, tränades Skövde AIK av en man som sedermera skulle bli svensk förbundskapten, Lars “Laban” Arnesson.

“Vill ni se mål får ni väl gå på hockey” är ett klassiskt citat från “Laban” Arnesson, som inte gjorde sig känd för att förespråka offensiv fotboll.  Mycket vatten har naturligtvis hunnit rinna under broarna de dryga femtio år som gått sedan dess, och Skövde AIK kan inte sägas ha anammat “Labans” fotbollsfilosofi, som var allt annat än underhållande. Men lite åt det hållet såg det ut att bli när lagen drabbades samman på Södermalms IP på onsdagskvällen.

Det såg ganska länge ut som en typisk 0-0-match. Skövde ägde bollen mestadels, men skapade få heta chanser. IFK hade ett antal chanser, där Freddy Winsths ribbskott, efter framspelning av Edvin Becirovic, var det skarpaste och värt ett bättre öde. I den fyrtioförsta matchminuten kom dock bortalagets ledningsmål. Joel Stevens vann bollen på egen planhalva, drev upp den i en snabb femtiometerslöpning, spelade ut till Edvin Becirovic som direktpassade mot Aldin Basic, men bollen tog på en Skövdeförsvarare som förgäves fläkte sig för att täcka.

När en lavin väl börjat rulla är den omöjlig att stoppa. I första halvlekens sista skälvande minut fick IFK en hörna från höger. Francis de Vries känsliga vänsterfot smekte in bollen i målområdet. Målvakten tvekade och stod kvar på linjen. Som gubben i lådan dök Freddy Winsth upp och satte pannan på bollen och 0-2 var ett faktum. (När nickade förresten Freddy Winsth in en hörna senast? Enligt säkra – men inofficiella källor – någon gång på hösten 1998 i en pojklagsmatch mot Bors SK).

Huruvida Jonas Thern är anhängare av den “Laban Arnessonska” fotbollsfilosofin eller inte vill jag låta vara osagt. Det är ändå fullt tillåtet att göra defensiva genidrag. I den andra halvleken byttes Bernardo Vilar in i mittförsvaret, förmodligen med baktanken att Skövde skulle öka takten och skicka in bollar i IFK:s straffområde. Samtidigt ville man säkert täppa till Skövdes högerkant, där de fick husera lite för fritt i första halvlek. Sagt och gjort. Bernardo Vilar var överallt. Nickade bort bollar, täckte skott och läste, som vanligt, spelet förträffligt och kunde avstyra innan Skövde fick till några riktiga farligheter.

I den femtiosjätte minuten byttes “Virvelvinden från Vrigstad”, Benjamin Lindblad, in istället för Aldin Basic. Benjamin hade varit på planen i fem minuter när han fick göra sitt första mål för säsongen. Han var själv inblandad i förspelet. Efter att ha dragit en gubbe mitt på Skövdes planhalva spelade han bollen vidare till Magashy, som förlängde till en fristående Joel Stevens. Målvakten räddade Joels skott, men på returen dök Benjamin upp och skyfflade bollen i mål.

Matchen var nu avgjord och IFK kunde defilera. Skövde flyttade upp sina trupper och tyngsta artilleripjäser,  men IFK försvarade sig tämligen lågt och väl, utan att det någon gång blev riktigt farligt. Om inte Bernardo eller Victor Ericsson nickade undan, kunde Pilip i målet plocka inläggen enkelt som mogna fallfrukter och inkassera ytterligare en nolla i kolumnen för insläppta mål.

IFK har nu efter elva spelade omgångar kopplat ett litet grepp i toppen av tabellen. Nio segrar har givit tjugosju poäng, sex fler än tvåan Landskrona BoIS, som enkelt avfärdade Tvååker med 4-0.  Den tidigare tvåan i tabellen, Utsikten, fick däremot bara oavgjort borta mot Assyriska Turabdin. Linköpings City, som blir nästa anhalt för IFK-tåget, fick se sig besegrade mot Lindome.

Nästa match, som sagt, är på måndag mot FC Linköpings City, en ung förening bildad så sent som 2012, då FK Linköping och FC Syrianska fusionerades. FK Linköping bildades bara tre år tidigare, då de ersatte Linköpings FF, som i sin tur var en fusion mellan de gamla storklubbarna BK Derby och IF Saab.

Hänger ni med? Både Derby och Saab hade allsvenska meriter. Saab gjorde en säsong i Allsvenskan, 1973, men hamnade på sista plats och ramlade ur direkt. I laget fanns, bland andra, Bengt Johansson som blev uttagen till landslaget och gjorde Tommy Svensson sällskap till proffslivet i belgiska Standard Liege. Fyra år senare, 1977, var det dags för lokalkonkurrenten, BK Derby, att göra ett besök i Allsvenskan. Även Derby hamnade på sista plats, trots spelare som Ruben Svensson (känd som “Röde Ruben” och sedermera svensk mästare med IFK Göteborg) i laget.

Förhoppningsvis kan IFK strunta i alla förvirrade Linköpingsfusioner och fokusera på att ta en ny trepoängare. Jag glömde förresten att säga att Derby bröt sig ur fusionen med Saab och återuppstod 1984, för att 2004 fusionera med BK Wolfram…. Glasklart, eller hur!

Text: Ola Fälth

 

       
IFK VÄRNAMO