Lundaspex på Finnvedsvallen!

Tränaren Jonas Thern överraskade IFK-supportrarna en smula när han, i avstängde Bernardo Vilars frånvaro, lät blott artonårige Felix Wennergrund göra debut från start på vänsterbacken och Francis de Vries spela mittback. Anfall är – som bekant – bästa försvar och den här aftonen kunde IFK ha ställt upp med Östen Warnebring (om han hade levt) som mittback. Detta inte sagt för att förringa Victor Eriksson och Francis de Vries insatser, men Lund tilläts inte komma till många anfall. De allra flesta försök till attacker avstyrdes av evighetsmaskinerna på mittfältet, Charlie Vindehall, Eric Brendon och Abdu Magashy.

IFK inledde annars lite trevande och nervöst och slarvade bort en hel del passningar och Lunds BK gjorde inte som de flesta andra lagen som gästat Finnvedsvallen. Det vill säga, de backade inte hem med hela laget utan försökte spela fotboll.

Efter tio minuter tog dock IFK över spelet totalt och spelade ett spel som vi inte sett maken till på mången god dag. Anfallen avlöste varandra och hörnorna staplades på hög. Det var därför fullt logiskt att hemmalaget tog ledningen efter tjugo minuter. Eric Brendon bjöd på någon slags variant av sambadans och frispelade Johan Lassagård, som fri med målvakten inte gjorde något misstag.

Att det lönar sig att skjuta fick vi ett tydligt exempel på i den 37:e matchminuten. Eric Brendon letade efter en lucka för skott men spelade åter bollen till Lassagård, som via en Lundaförsvarare förpassade bollen i en båge över Marcus Norman i målet från ganska långt avstånd.

IFK, som förmodligen fått tydliga instruktioner att ta avslut, hade sedan ytterligare några bra chanser att dryga ut ledningen, men 2-0 stod sig halvleken ut. Den ledningen var snarast i underkant.

I den andra halvleken lyckades “Krubban” allt oftare hitta rätt med långpassningar och hotade ibland IFK-försvaret, men utan större framgång.

Joel Stevens verkade ha återfått delar av det självförtroende han hade i början av säsongen. Han gjorde den här kvällen sin bästa insats för året och hade ett flertal fina avslut. En kvart in på andra halvlek hade han stor lekstuga på sin kant och Lunds högerback är förmodligen fortfarande yr i huvudet. Uppvisningen avslutades med ett lågt inlägg som möttes av Michael Kargbo, som befäste sin ledning i den interna skytteligan. Hans femte mål för säsongen och 3-0 var ett faktum.

Lund gjorde ett trippelbyte för att försöka komma in i matchen och få till en forcering. Den som följer Ettan Södra minns – med fasa – LBK:s upphämtning från 1-4 till 4-4 den sista kvarten i matchen mot Landskrona BoIS. IFK tappade lite tempo och Lund kom allt närmare en reducering. Men Pilip Vaitsiahkovich i IFK-buren ville annorlunda. Med en strålande benparad på skott från nära håll, och en enhandsräddning på nick i högra hörnet höll han stången även i denna match. Och vid andra tillfällen stod IFK:s reslige Victor Ericsson i vägen, välplacerad och felfri. Någon upphämtning blev det därför inte tal om.

Den slutliga knorren på kvällens evenemang satte inhopparen Benjamin Hajdari med 4-0 på övertid.

IFK gjorde sin – så här långt – bästa match för säsongen, vilket inte vill säga lite då de tidigare matcherna varit mer än godkända. I vart fall spelmässigt. I dag satt både spel och målfabrikation och då ska det mycket till för att något lag ska kunna rubba de blåvita. Lunds BK hade i vart fall inte skuggan av en chans.

Pågarna från spex- och karnevalsstaden Lund, anförda av förre IFK-spelaren Johan Andersson, blev bjudna på en spexföreställning de sent ska glömma. Den som på förhand hade spetsat in sig på en osäker och spännande tillställning blev kanske besviken. Ty det här var en kväll då bollen rullade IFK:s väg och ett liknande fyrverkeri har inte skådats i vår lilla stad sedan millennieskiftet. Möjligen kan karnevalen i Rio konkurrera med dagens glädjeyra.

Hela laget förtjänar beröm för kvällens insats. Pilip i målet stod för ett par avgörande räddningar. Försvaret storspelade i Bernardo Vilars frånvaro och Victor Eriksson växte ytterligare några centimeter. På mittfältet gjorde Vindehall – Brendon (utsedd till matchens lirare) – Magashy ett hästjobb och anfallet vågade att ta fler avslut än tidigare. Joel Stevens, som jag nämnt tidigare, såg pigg och alert ut. Kort sagt, en bra kväll på jobbet!

Innan Ettan Södra tar en liten semester, väntar först Oskarshamns AIK på bortaplan på söndag.

Text: Ola Fälth
Foto: Tero Väisänen

       
IFK VÄRNAMO