Magashy frälste IFK

Den sena matchstarten på onsdagskvällen, 20:00, då IFK tog emot Linköpings City, gjorde att strålkastarna på Finnvedsvallen fick arbeta för högtryck. Han som sköter den stora lampan på himlen har – som bekant – gått ner i arbetstid nu i samband med höstens intåg och idag kändes det som en match mitt i natten. Mörkt, kallt och ruggigt. Avdelningen för automatisk bevattning av planen arbetade febrilt hela eftermiddagen och kvällen. Regnet vräkte ner i flera timmar, vilket gjorde att bollen rullade snabbare än vanligt. Alltför snabbt, i vart fall inledningsvis, då båda lagen hade svårt att bemästra underlaget.

I hemmalaget gjorde Felix Wennergrund comeback på vänsterbacken efter en tids skadefrånvaro. Även Johan Lassagård var tillbaka från start efter hans fina inhopp emot Eskilsminne. På skade- och sjukdomslistan fanns istället Joel Stevens och Benjamin Lindblad som stod utanför truppen.

IFK, med Edvin Becirovics pigga ben, inledde med att skapa ett farligt anfall redan efter två minuter. Edvin tog sig runt på kanten, men ingen fanns på plats i boxen för att förvalta hans fina förarbete. Istället tog bortalaget över taktpinnen och kom i ett antal farliga framstötar, men Pilip i målet kunde avvärja.

Dessvärre fick Edvin kasta in handduken redan efter dryga tjugo minuter på grund av skada. In kom istället David Danielsson. David var oerhört nära att ge IFK ledningen efter bara några minuter på banan. Efter fint samspel mellan Lassagård och Vindehall hamnade bollen hos Michael Kargbo, som missade totalt och Danielsson fick skottchans, men dessvärre sköt han utanför, trots nästan vidöppet mål.

Halvleken såg ut att bli mållös, men på tilläggstid slarvade IFK bort bollen som hamnade hos Linköpings Marko Jordan på högerkanten. Kroaten lurade bort Felix Wennergrund, fick på en riktig häxpipa som gick in bakom en chanslös Pilip Vaitsiakhovic. Om hemmaspelarna inte var tillräckligt blöta av det myckna regnande, så fick de nu en riktig kalldusch.

I halvtid gjorde Jonas Thern & Co ett dubbelbyte. Ut gick Charlie Vindehall, som fick ont i slutet av första halvleken, och Michael Kargbo, som inte syntes i protokollet mer än för ett antal offsidelöpningar. En regelkurs kanske vore befogad? In kom istället Isse Ismail och Benjamin Hajdari.

Vilka väl valda ord som Jonas viskade i spelarnas öron i pausen lär vi aldrig få veta, men effekt hade de! Bara ett par minuter in på den andra halvleken frispelade Benjamin Hajdari Johan Lassagård, som fri med målvakten hittade en lucka mellan densammes ben. Kvitterat!

Nu förväntade man sig att hemmalaget skulle ta över tillställningen totalt, men Linköping stretade emot. Frågan är, om inte Linköping är det bästa laget som gästat Finnvedsvallen i år. De tog över mittfältet helt och var oftast etta på bollen. Laget har förstärkts rejält sedan IFK avfärdade dem tämligen enkelt vid vårmötet och man visade att segern i förra omgången mot Lindome inte var en tillfällighet.

 

I den sjuttiotredje matchminuten fick IFK en frispark på Linköpings planhalva. Francis de Vries slog in bollen lågt i straffområdet, där Benjamin Hajdari fick fatt i den och satte den i ribban. Returen gick så småningom till inkast, vilket Freddy Winsth kastade till Abdu Magashy. Abdu vände bort en försvarare och dribblade förbi nästa, innan han placerade en tåfjutt till höger om målvakten.

Resten av kvällen blev en gastkramande och ångestladdad tillställning.

Det har sagts förut, men tål att sägas igen: det är inte bara tur när man vinner, även om man inte har en av sina bättre dagar. Linköping var naturligtvis oerhört besvikna över den uteblivna poängen och om sanningen ska fram hade det väl inte varit helt orättvist om de fått något med sig hem. Men rättvisa är inget man ägnar sig åt inom idrotten och det finns ingen anledning att skämmas över segern.

IFK gör ånyo en försvarsmässigt stark insats. Victor Eriksson och Francis de Vries passerar man inte i första taget. Både mittfält och anfall har sett bättre dagar, men det går inte att fordra briljant fotboll varje match. Man behöver inte vara någon stor fotbollskonnessör för att konstatera att vi – just för stunden – är en bit från toppformen.

Förhoppningsvis är inte skador och sjukdomar av allvarlig natur, utan att vi kan se fram emot slutspurten av säsongen med bästa manskapet på benen. Närmast väntar Qviding FIF på Valhalla på måndag. Inte helt enkelt då göteborgarna tagit tjugotvå av sina tjugotre poäng på hemmaplan.

Jag tror ändå – som alltid – på seger!

Text: Ola Fälth

Bild: Tero Väisänen