Michael Kargbo sänkte FC Trollhättan!

I strålande sommarväder begav sig våra blåvita hjältar till Västergötland för den andra omgången av Ettan Södra. FC Trollhättan på Edsborgs IP stod på programmet, en match som på förhand kändes osäker. Den minnesgode läsaren kommer med fasa ihåg förra årets match, då ett blekt IFK fick åka hem utan poäng med 0-3 i baken.

IFK, som mönstrade samma startelva som i söndags hemmavann mot Motala, inledde med stort självförtroende. Det tog säkert fem minuter innan Trollhättan var över på IFK:s planhalva. Bollen hölls inom laget med säkert passningsspel. Tappade man den någon gång återerövrade man den snabbt och effektivt genom löpvillighet och stängda passningsvägar.

Hemmalaget fick inte låna bollen långa stunder i den första halvleken. IFK kom fram i anfall efter anfall, men ofta blev det lite för trångt i FCT:s straffområde.

Evighetsmaskinen Charlie Vindehall hade en farlig nick på inlägg från Freddy Winsth, som den utmärkta hemmamålvakten, Johan Becker, gjorde en strålande räddning på.

I den tjugoandra matchminuten fick IFK hörna från vänster, efter att en hemmaförsvarare täckt skott. Charlie Vindehall slog hörnan i luften mot den främre stolpen där Johan Lassagård skarvade bollen över försvaret till den tämligen ensamstående Michael Kargbo, som kunde sätta pannan till bollen och förpassa den i nät från en meters avstånd. En mycket välförtjänt ledning för bortalaget.

IFK fortsatte att trycka på och Charlie Vindehall höll hemmamålvakten varm med skott på distans. I den första halvlekens sista minut sprang Michael Kargbo igenom Trollhätteförsvaret, men kom lite ur vinkel och målvakten kunde göra en ny bra räddning.

0-1 i paus, med mersmak för bortalaget, som kanske borde ha stängt matchen redan i första halvlek.

I den andra halvleken repade hemmalaget mod och matchen ändrade stundtals karaktär. Den totala IFK-dominansen avtog och Trollhättan placerade allt oftare in bollen mellan vårt mittfält och backlinje. Dock till föga nytta, då den starka mittbacksduon Victor Ericsson och Bernardo Vilar stod rätt placerade och kunde enkelt avstyra de ganska tama Trollhätteattackerna.

IFK kontrade snabbt vid ett flertal tillfällen, men skärpan saknades i de avgörande momenten. Matchens lirare, Michael Kargbo, var en ständig oroskälla och hade ett par frilägen framför Trollhättans mål.

Hemmalagets – och kanske planens – bästa, spelare målvakten Johan Becker, stod i den åttiofjärde minuten för matchens prestation. Den i andra halvlek inbytte Benjamin Hajdari sköt bollen mot målvaktens vänstra hörn från sex meter och de flesta IFK:arna hade armarna på väg upp i luften för att jubla. På något mirakulöst sätt hann Becker ändå ner och tippade bollen till hörna. En räddning fullt i klass med Gordon Banks räddning på Pelés nick i VM 1970.

Johan Becker fick sannerligen göra skäl för sitt arvode, medan kollegan i Värnamoburen hade en stillsam afton utan onödigt slitage på handskarna.

Kargbos mål i första halvlek blev segermål och tre friska poäng in på kontot till Kamraterna. Sex poäng på två matcher är en strålande inledning.

I nästa omgång möts de båda fullpoängarna IFK och Lindome GIF, på söndag hemma på Finnvedsvallen. Det är lite tidigt att prata om seriefinal, men det ska bli en spännande värdemätare på hur vi står oss mot den hårdsatsande göteborgsklubben.

Det känns som att det finns nya dimensioner i årets IFK-upplaga och de värvningar som har gjorts har tillfört spetskompetens. Det blir ett intressant fotbollsår och just nu är det härligt att vara IFK-are!

Ola F

       
IFK VÄRNAMO