Ny vinst mot Karlskrona

I den första hemmamatchen i höstmånaden september gästade FK Karlskrona Finnvedsvallen. Returmöte och chans till revansch för blekingarna efter uddamålsförlusten på hemmaplan i onsdags. IFK ställde i den matchen upp med ett antal spelare som tidigare stått utanför den ordinarie startelvan, men i dagens match var trion Johan Lassagård, Michael Kargbo och Joel Stevens tillbaka från start. Benjamin Lindblad, som gjorde en stark kämpainsats senast, fick förnyat förtroende. Detsamma gällde vänsterbacken Felix Wennergrund. I målet var Pilip Vaitsiakhovic tillbaka efter några matchers frånvaro, Aldin Basic lämnade återbud på grund av sjukdom och Bernardo Vilar och Charlie Vindehall fanns fortfarande på skadelistan.

Lagom till avspark sprack den grå himlen upp och solen – som ständigt tycks stå i zenit över IFK detta år – tittade fram och sken vackert på Finnvedsvallens annars så dystra betongläktare. Kanske kunde långkalsongerna få ligga kvar i väskan ytterligare någon omgång.

Efter en lite trevande start, då lagen kände på varandra, tog hemmalaget kommandot. Redan i den åttonde minuten kom första målchansen, eller egentligen tre chanser, men Karlskronaförsvaret lyckades styra undan. Men strax därefter ryckte Joel Stevens loss på sin vänsterkant och spelade in bollen i straffområdet där den, efter diverse turer, förpassades i mål av Benjamin Lindblad.  Nu tänkte man (läs jag och kanske några hemmaspelare) att det här blir en trevlig söndagspromenad i parken. Men Karlskrona stretade emot väl, och trots chanser av hög karat ville bolluslingen inte gå i mål. Bland annat hade IFK en chans efter cirka tjugo minuter där fyra man kom nästan “rena”, men lyckades på något sätt slå bollen vid sidan av målstolpen. Där hade nästan alla noterat 2-0 i protokollet. På en bra hörnvariant från Freddy Winsth fick Joel ett ypperligt skottläge, men avslutet gick över. Johan Lassagård tog sig fram på högerkanten, men prickade trävirket. Och när ett antal inlägg hamnat i ett tomt, offensivt straffområde, brast tålamodet för Jonas Thern som vrålade så det hördes hem till Herrestad:

“Michael, where are you? Get in the box!”

Uddamålsledningen stod sig halvleken ut, men med en “normal” utdelning kunde – och kanske borde – ledningen varit både två och tre mål, utan att någon skulle ha protesterat.

Karlskronas dirigent och spelfördelare Jonas Lantto tvingades att utgå i paus, vilket naturligtvis försämrade bortalagets chanser till återhämtning. IFK trampade vidare och på en hörna i sextionde minuten, bjöd Freddy på en repris på ledningsmålet mot Tvååker. En låg hörna, som hoppades över av Lassagård, och en omarkerad Francis de Vries pricksköt 2-0. Trodde alla, utom den assisterande domaren som upptäckt en IFK-spelare i offsideposition. Istället fick Karlskrona en dubbelhörna, som avslutades med ett skott som styrdes in bakom en chanslös Vaitsiakhovic i målet.

Suck! Nu fick åtminstone undertecknad lite kalla kårar längs ryggraden. Men IFK, modell 2020, är av en alldeles särskild sort. Joel Stevens, som stundtals hade stor lekstuga på sin kant, slog ett inlägg mot Michael Kargbo, som hörsammat Jonas direktiv från första halvleken, som med hjälp av huvudet gjorde 2-1. Joel fortsatte att skoja med högerförsvaret i Karlskrona. I den 76:e minuten försvann högerbacken ut i sydöstra hörnet för att köpa korv (vilket var onödigt när Latten inte hade grillen igång), och Joel kunde själv stänka in 3-1 till hemmalaget. Skribenten, som inte andats sedan Karlskronakvitteringen, kunde nu dra en lättnadens suck och börja hoppas på minst oavgjort.

Lampan släcktes fullständigt för bortalaget i den näst sista minuten av ordinarie matchtid. Våra vindsnabba vänsterspringare, Joel och Felix Wennergrund, rusade med orkanens hastighet längs kanten, vilket torde ha ådragit den stackars högerbacken, som nu var tillbaka efter det misslyckade korvköpet, en tidig höstförkylning. Den sistnämnde (Felix, inte högerbacken) spelade in bollen till inbytte Edvin Becirovic, som kunde sätta foten till och göra 4-1.

IFK stod för en ny kämpainsats och visade åter att få lag står emot över nittio minuter. Joel Stevens gjorde det mesta rätt (någon “indianpassning” må vara ursäktad en sån här dag) och var inblandad i samtliga fyra mål. Det är en prestation som räcker till högsta betyg.

Även om vi nu har gjort 5-1 på stackars Karlskrona är jag övertygad om att de kommer att klara sig kvar i Ettan. Det kommer inte att bli enkelt för våra seriekollegor att plocka poäng på ostkusten när höststormarna börjar vina.

Den här omgången hade vi till viss del Fru Fortuna på vår sida, då både Utsikten och Torn spelade oavgjort i sina matcher mot Oskarshamn respektive Tvååker. Landskrona lyckades däremot att peta in en boll i slutminuterna mot Trollhättan och har nu samma poäng som tvåan Utsikten. Det innebär att vår ledning nu är hela elva poäng. ELVA POÄNG!!

Men sitt – för allt i världen – still i båten! Det återstår fortfarande fjorton matcher och fyrtiotvå poäng att spela om. Men nog känns det hyfsat….

Text: Ola Fälth

Bild: Tero Väisänen

       
IFK VÄRNAMO