Onödig utvisning fällde IFK

Ibland kan jag önska att jag hade egenskaper som Nostradumus, den franske astrologen och läkaren. Det vill säga, en förmåga att förutse framtida händelser. Det hade besparat mig mödan att genomlida en och annan dålig fotbollsmatch. Första halvleken av dagens match tillhör definitivt kategorin “Fotbollsmatcher jag gärna sluppit”. I jämförelse känns tankar på att skaffa sig en frimärkssamling eller att se en stillbildsfilm om livet i Kärda för tvåhundra år sedan som ett under av spänning. Å andra sidan är kanske just spänning något jag hade kunnat vara förutan vad avser slutspurten av Ettan Södra 2020.

På lördagslunchen tog sig IFK således an Lunds BK, “Krubban” i folkmun, på Klostergårdens IP. Man gjorde det med två raka förluster i bagaget och ett tämligen stukat självförtroende. Idag fanns Bernardo Vilar med från start i fyrbackslinjen efter flera månaders skadefrånvaro. Det innebar att vi – efter lika långt uppehåll – fick en vänsterfotad vänsterback, det vill säga Francis de Vries.

På mittfältet saknades Abdu Magashy som var avstängd efter sin utvisning mot Oskarshamn. Eric Brendon fick idag sällskap av Robin Dzabic och Benjamin Lindblad. I anfallet startade Johan Lassagård, Benjamin Hajdari och Edvin Becirovic. Pilip Vaitsiakhovic vaktade buren som vanligt.

IFK fick en bra start och redan efter nio minuter låg bollen i lundamålet. ditförpassad av Victor Ericsson framspelad av Robin Dzabic. Sedan gick det mesta i baklås. IFK backade hem och försvarade sig lågt med hela laget. Lund tilläts ta över mittfältet och skapade flertalet chanser. 7-1 i hörnor till hemmalaget i första halvlek talar sitt tydliga språk. Vi uppträdde, som om det var vi och inte Lund, som huserade under nedflyttningsstrecket, snarare än som ett ledarlag. Mittfältet saknade tyngd och antalet vunna närkamper och andrabollar var lätträknade. Så gick det också som det brukar gå när ett lag tillåts dominera. På en av de många hörnorna får en lundaspelare bollen på låret, och trots Pilip Vaisiakhovics vilda och ohörsammade protester – han blev dessutom varnad för besväret – var ledningen kvitterad.

Det oavgjorda resultatet stod sig till halvtid, och frågan är om detta inte var vår sämsta halvlek hittills i år.

Till den andra halvleken gjorde IFK två byten. In kom Isse Ismail på mittfältet och Michael Kargbo i anfallet. Ut gick Benjamin Hajdari och Edvin Becirovic. Det gav bortalaget lite bättre fart på fötterna och halvleken hann knappt starta förrän Benjamin Lindblad hade chansen att ge IFK ledningen, men avslutet blev för tamt.

Kamraterna hade nu tio minuter som var riktigt bra och kom till avslut vid ett flertal tillfällen, dock utan resultat. Bland annat hade Robin Dzabic, bäste IFK-are idag, ett skruvat skott strax utanför.

Istället kom, med tolv minuter kvar av ordinarie matchtid, en situation som blev matchavgörande. Bernardo Vilar gick in med skuldran före på en motståndare vid mittlinjen. Domaren blåste frispark och därefter hände något i huvudet på den gode Bernardo. Förmodligen gick en säkring, för han sparkade bollen rakt in i Lunds avbytarbås. Otroligt korkat och oprofessionellt! Andra gula kortet och därmed en mycket onödig utvisning.

I den åttiofemte minuten hade IFK en fantastisk chans när inbytte Oscar Uddenäs skarvade ett inlägg från Isse Ismail i stolpen. Istället för att bli matchhjälte blev Oscar otursgubbe, när han i sista matchminuten tappade bollen när laget var på väg framåt. Bolltappet ledde till en omställning där tre lundaspelare i kamp mot sex IFK-are skickade in ledningsbollen. Ridå och solförmörkelse!

Att Lunds BK sedan gjorde ytterligare ett mål på övertid saknade betydelse. IFK fick resa hem med ännu en neslig förlust.

Insatsen idag var rakt igenom undermålig och den tidigare så säkra serieledningen har nu krympt till sex poäng, efter att Landskrona BoIS – programenligt – avfärdat Karlskrona med 4-0.

Mycket talar nu för att det kan bli en jobbig avslutning med kval lagom till adventsljusen. Med det spel vi presterat de senaste fyra-fem omgångarna kan poängskörden mycket väl bli obefintlig.

Närmast väntar Utsiktens BK på Ruddalens IP i Göteborg, ett Utsikten som fortfarande har en teoretisk chans till kval. Förhoppningsvis är Abdu Magashy, Charlie Vindehall och Joel Stevens tillbaka i laget då, för att ge lite tyngd och närkampsvilja.

Vi har fortfarande avgörandet i egna händer. Den 15 november kommer Landskrona till Finnvedsvallen och mycket talar för en ren final då.

Undertecknad har redan börjat leta efter termobyxor och bandyportfölj inför kvalet.

Men tack och lov är jag inte Nostradamus…

Text: Ola Fälth