Övertygande seger mot Assyriska Turabdin

Jönköpingsklubben Assyriska Turabdin IK, seriekollegor i Ettan Södra i fjol, hälsades välkomna till Bollagårdens konstgräsplan med en ihållande vind vid lunchtid på lördagen.

Den unga föreningen – bildad så sent som 2009 – har varit en svår nöt att knäcka de gånger vi stött på varandra genom åren. Faktum är att fjolårets säsongsepilog, då IFK redan var klara för Superettan, var första gången vi lyckades besegra dem.

Inför dagens drabbning hade de styrande i IFK bestämt sig för att lufta i stort sett hela den månghövdade truppen. Således byttes hela laget – utom målvakten Filip Eriksson – ut i halvtid för nya friska ben.

I startelvan spelade Kevin Carlsson Simola, Viktor Larsson, Francis de Vries, Freddy Winsth, Charlie Vindehall, Isse Ismail, Wenderson, Edvin Becirovic, Crespo Kamara och Joel Stevens.

Till skillnad från tidigare matcher övergavs 4-3-3-uppställningen för en ”diamant-uppställning” på mittfältet, med Isse och Joel som främre respektive bakre spets på diamanten. Jag vet inte om firma Asterhed/Thern fick några de svar de ville, men för mig var det ganska tydligt att Joel kommer bättre till sin rätt på en kant än centralt i banan.

Nye brassen Wenderson gjorde en intressant debut. Som de flesta landsmän var han trygg med bollen, men jag misstänker att för honom är situationen den omvända. Han fungerar troligen bättre centralt än på den vänsterkant han övergav åt sitt öde större delen av halvleken.

När vi dessutom envisades med att spela en ”felfotad” vänsterback blev förslitningsskadorna på gräset i vänsterkorridoren försumbara.

IFK började med en hög intensitet och press och ville visa att de numera ska husera en division högre än motståndarna. Assyriska fick inte låna bollen alltför ofta, men kom ett par gånger fram i situationer.

Hemmalaget skapade några halvchanser och var det klart bättre laget, men skärpan saknades i avsluten. Crespo Kamara, som idag fick chansen från start i anfallet, såg lite obekväm ut med bollen och var inte direkt inblandad i några farligheter. Hans anfallskompanjon, Edvin Becirovic, gjorde inte heller någon av sina starkaste insatser.

I halvtid bytte IFK samtliga utespelare. Albin Sundgren, Victor Eriksson, Bernardo Vilar och Pontus Kindberg, Noa Lingeskog, Oskar Uddenäs, Abdi Magashy, Michael Kargbo, Benjamin Hajdari och Oscar Johansson trädde in i handlingarna. Dominansen från första halvlek byttes till en total överlägsenhet. Oscar Johansson gjorde sin bästa halvlek för säsongen och var den, som serverade Benjamin Hajdari och såg till att ge ledningen till IFK.

Fem minuter senare var det dags för 2-0. Michael Kargbo, som även han såg väldigt pigg ut, tog sig fram på högerkanten och slog in bollen till Oscar Uddenäs som inte gjorde något misstag.

Bara någon minut senare fick Michael själv avsluta målfabrikationen med att göra 3-0. Tre mål inom sju minuter. Något av en ketchupeffekt!

Vi kan konstatera att truppen i år är bredare än någonsin och tränarduon kommer att ställas inför flera angenäma men svåra val. Vi har två ganska jämbördiga målvakter, fyra kompetenta mittbackar, på mittfältet mer trångt än någonsin och så vidare. Betänk då att både Eric Brendon och William Kenndal stod över dagens match. Framåt stärkte Oscar Johansson och Michael Kargbo sina aktier och förhoppningsvis kommer Crespo och Wenderson ifatt träningsmässigt. Det ser onekligen spännande ut!

Huruvida vi inte bara har kvantitet i truppen, utan även kvalitet, kommer vi att få besked om i de resterande träningsmatcherna. Vi har kvalificerade motståndarlag att möta innan det är dags för premiär. Närmast på tur står allsvenska Varbergs BoIS, därefter anrika Helsingborgs IF. HIF som föll ur Allsvenskan 2020 och således kommer att gästa Finnvedsvallen 2021. Generalrepetitionen står mot IFK Göteborg, som kanske inte behöver någon närmare presentation.

Text. Ola Fälth

Bild: Tero Väisänen