Säker seger mot Tvååker

Två åkrar och en kyrka mittemellan. Det var så som byn Tvååker fick sitt namn enligt legenden. Idrottsföreningen, Tvååkers IF, kom dock till långt senare. Den bildades 1920 och firar således hundraårsjubileum i år.  Jag är övertygad om att den har spelat en historiskt stor roll, precis som kyrkan, för de dryga tvåtusen bosatta i den lilla byn, som tillhör Varbergs kommun. Rent geografiskt är orten belägen mittemellan Varberg och Falkenberg, två städer med fotbollslag i den högsta divisionen. Inom en inte alltför stor radie finns även Borås, Göteborg och Halmstad. Dessa fakta har, naturligtvis, haft en stor inverkan på att byns fotbollslag har tagit sig till den svenska tredjedivisionen. I spelartruppen dominerar Varbergs BoIS, Falkenbergs FF och Halmstads BK som moderklubbar. Icke desto mindre kan man imponeras över att en så liten ort har ett lag så högt i seriesystemet.

Inför dagens match på Finnvedsvallen, som gör den fjortonde omgången komplett, placerar sig Tvååkers IF på elfteplats, med arton inspelade poäng. IFK är, som bekant, i serieledning med trettioen poäng, med chans att dryga ut ledningen till sju poäng, då tvåan Utsiktens BK endast nådde oavgjort, 2-2, på Klostergårdens IP i Lund igår (lördag).

Solen lyste från en klar himmel över Finnvedsvallens gröna och frodiga gräsmatta, när IFK tog emot rödskrudade Tvååker på söndagseftermiddagen. I startuppställningen fanns inga större förändringar i förhållande till det lag som senast spelade oavgjort mot Torns IF förra söndagen. Filip Eriksson vaktade även idag målet och Edvin Becirovic ersatte Aldin Basic i anfallet.

IFK, som för ovanlighetens skull spelande i sydlig riktning i första halvlek , startade med en frejdig offensiv och redan under första minuten slet sig Joel Stevens loss men avslutet gick utanför.

Freddy Winsth, delaktig i mycket idag, var nära att – även idag – göra ett nickmål på ett inlägg efter en högerhörna, men målvakten räddade till en ny, men resultatlös, hörna.

Även Johan Lassagård var alert inledningsvis, inte sällan i framgångsrikt samarbete med Freddy, och gav sånär hemmalaget ledningen i ett någorlunda fritt läge, men målvakten räddade igen.

Tvååker spelade fysiskt och i anfallsväg handlade det mest om långbollar, vilka i sig inte var alldeles ofarliga. I den femtonde minuten hade det sånär givit resultat, men vårt burlejon, i samarbete med Bernardo Vilar, kunde avvärja.

I den artonde minuten kom ett rättvist ledningsmål för hemmalaget. Freddy slog en låg hörna från höger, som Johan Lassagård totalmissade och gjorde ett stort hål i luften (alternativt en fantastisk fint). Bollen hamnade hos Francis de Vries, som pricksköt i målvaktens högra hörn.

Efter en halvtimmes spel tvingades tyvärr Bernardo Vilar utgå på grund av en lårkaka. Francis de Vries fick ta ett steg in på mittbackspositionen och Kevin Karlsson Simola ersatte på vänsterbacken. Bytet fick ingen större effekt på matchen. Francis var säkerheten själv och Viktor Eriksson växer någon millimeter för varje match.

Ett par minuter senare spädde IFK på ledningen genom Edvin Becirovic.  Joel Stevens frispelade Johan Lassagård som spelade in bollen till Edvin, som “bara” hade att sätta foten till. Ett skolboksmål!

I början av den andra halvleken gjorde IFK 3-0. Freddy fick tillbaka en kort hörna och måttade ett inlägg som en omarkerad Michael Kargbo satte pannan på, och gjorde sitt nionde mål för säsongen.

Matchen såg nu ut att vara död, men fick liv igen då Tvååker reducerade till 3-1. Detta på en hörnvariant från höger, där hela IFK-laget stod på hälarna. Bollen hamnade hos förre Falkenbergsspelaren Per Karlsson som, trots att han var omgiven av fem-sex hemmaspelare, oattackerad slog bollen i mål. En liten försvarsmiss kan tyckas!

Tvååker tog nu för sig alltmer och IFK blev lite passiva. Efter sextionio spelade minuter fick IFK ånyo en hörna, som till slut blev till tre hörnor. Tredje gången gillt får inbytte Aldin Basic en liten touch med huvudet på Francis hörna och 4-1 är ett faktum. Allt ackompanjerat av högljudda protester från Tvååkerbänken, som tyckte sig ha sett att hörna nummer tre var feldömd. Den var den inte!

Dagens målkavalkad avslutades med att Tvååker fick en straff i slutminuterna, vilket fastställde slutresultatet till 4-2.

Segern satt skönt och det är en styrka att kunna vinna även de dagar allt inte stämmer. Passningsspelet såg idag lite slarvigt ut och flera spelare drev bollen själva alldeles för länge, och när passningen väl kom, var den inte sällan felriktad.

Vi har blivit bortskämda med stora segrar och få insläppta mål, och jag får väl vara lagom kritisk i min bedömning av insatsen. Matcherna kommer tätt och tiden för återhämtning är knapp. Att det smyger sig in en smula högmod ibland må vara mänskligt när man stundtals är överlägsen. Jag kan ändå betona vikten av skärpa och fokus i värderingarna, vilket idag saknades stundtals.

Jag har tidigare nämnt Freddy Winsth, som jag tycker gör en helgjuten insats idag. Han är inblandad i både fasta situationer och speluppbyggnad, ofta tillsammans med Lassagård, och – inte minst viktigt – i de mål som gjordes.

IFK får nu njuta av segerns sötma tills på onsdag, då kosan styrs mot Blekinge, där FK Karlskrona står för motståndet. Förhoppningsvis kommer IFK inte att underskatta nykomlingen, som igår tog sin första seger för säsongen, på bortaplan mot Motala AIF. Vi får hoppas att det, åtminstone tills vidare, var en engångsföreteelse.

Text: Ola Fälth

Bilder: Tero Väisänen

       
IFK VÄRNAMO