Segertåget rullar vidare

Om man enbart skulle se till de yttre förutsättningarna för att spela elitfotboll, torde Linköping vinna slaget överlägset. En modern fotbollsarena med alla faciliteter – om man förespråkar konstgräs – eller en uttjänt friidrottsarena, invigd 1935, med gräs och målstolpar mellan löparbanorna. Valet är självklart. Men nu är det andra kvaliteter som avgör vilka som får spela elitfotboll 2021.

När de båda lagen drabbade samman för första gången i historien på måndagskvällen, skulle det visa sig att FC Linköping City har en väg att vandra innan staden kan stoltsera med ett elitlag på herrsidan.

Johan Lassagård var tillbaka i startelvan efter sjukfrånvaro, vilket förpassade Edvin Becirovic till avbytarbänken. Johan behövde bara cirka tio minuter av matchen för att visa att han är en av våra vassaste avslutare. Freddy Winsth slog en kort hörna till Michael Kargbo, som fräckt vände bort sin övervakning och avancerade in längs kortlinjen, hittade Joel Stevens som prickade stolpen. Johan snappade upp returen och placerade den snyggt i målvaktens högra hörn.

City höll gästerna stången spelmässigt bra i den första halvleken, men de få avsluten liknade mest passningar till målvakten. 0-1 i paus och matchen var långt ifrån avgjord.

Den andra halvleken inleddes med ett visst spelövertag för hemmalaget, utan att för den skull sätta Pilip i målet på några allvarliga prov. I den sextiofemte matchminuten skickade Freddy Winsth en långboll mot Michael Kargbo, som gav sin övervakande försvarare en liten knuff, vilket gav honom fri lejd mot målvakten. Michael gjorde inget misstag, utan rullade enkelt in bollen till 0-2.

I den sjuttiotredje matchminuten gjorde en av matchens giganter, Abdussalam Magashy, 0-3 på en målvaktsretur efter skott från Joel Stevens. Linköping var nu ett slaget lag, och när man några minuter senare fick en man utvisad var matchen över.

IFK spädde på sin målskillnad med ytterligare ett mål. Inbytte Benjamin Hajdari kunde enkelt göra 0-4 mot ett totalt uppgivet Linköpingsförsvar. Och möjligen var det av rena barmhärtighetsskäl, som likaledes inbytte Benjamin Lindblad lyckades skjuta bollen över öppet mål från målområdeslinjen.

IFK gör åter en mycket strong insats, med Michael Kargbo som matchens lirare, tillsammans med tidigare nämnde Magashy. Att försvaret är seriens tätaste råder inga tvivel om. Fem insläppta mål på tolv spelade matcher vittnar om extrem täthet.

Eftersom Landskronas match mot Lindome tvingades skjutas upp, är nu serieledningen sju poäng, vilket kan krympas till sex om BoIS vinner sin match.

Det går knappast att undvika att dra paralleller med det framgångsrika året 2010, då IFK tog steget upp i Superettan. Som alla minnesgoda supportrar kommer ihåg, vann man serien med 52 poäng, ett poäng före tvåan Qvidings FIF. Serien avgjordes i sista omgången då Kristianstad krossades på Finnvedsvallen. IFK var långt ifrån samma överlägsenhet vi ser i år. Efter tolv spelade omgångar låg laget på andra plats med 25  poäng, samma som ledande IF Sylvia.

Endast Freddy Winsth återstår i truppen sedan 2010, men tränarduon Thern/Johansson är densamma. Jag sticker ut hakan och vågar tro att bragden kommer att upprepas. Möjligen skulle högmod kunna stoppa IFK modell 2020.

Text:

Ola Fälth

       
IFK VÄRNAMO