Slutet gott – allting gott

Om spelet sett aningen darrigt ut de senaste omgångarna, så tog IFK revansch på sig själva och malde ner länskollegorna från Huskvarna, Assyriska Turabdin, med – om än inte så klara siffror – så i vart fall övertygande spel. Det var faktiskt första gången vi lyckades vinna mot den unga föreningen, vars snabba vandring i seriesystemet är värd att beundra.

Jonas Thern & Co i ledarstaben ruskade om ordentligt i startelvan och kom till start med endast tre man från senaste matchen.

Filip Eriksson vaktade målet bakom de stabila och ordinarie mittbackarna Victor Eriksson och Bernardo Vilar, med Kevin Carlsson Simola och Felix Wennergrund på var sin kant. På mitten huserade Eric Brendon tillsammans med debutanten Noa Lingeskog, Oscar Uddén och Isse Ismail. Längst fram Aldin Basic och David Danielsson.

Matchen inleddes något tempofattigt och det mest uppseendeväckande som hände var när domaren tvingades att lugna ner Assyriskas tränare Andreas Tegström, som protesterade vilt mot en frispark vid mittlinjen. Trots flera tillsägningar fortsatte Tegström att tjafsa och blev slutligen “belönad” med ett gult kort.

Hemmalaget tog ledningen efter knappa halvtimmans spel genom Oscar Uddenäs, som gjorde sitt första mål i IFK-tröjan, genom att nicka in Aldin Basics inlägg i en båge över målvakten. Tjusigt!

IFK var nära att öka på ledningen efter fyrtioen minuter, då Aldin, påpassligt, bröt ett uppspel och kom fri med målvakten, men skottet gick rätt på densamme. En superchans!

I den andra halvleken luftade IFK ytterligare en debutant. Portugisen Pedro Henrique Santos De Matos (vi kan kanske vara överens om att bara kalla honom Pedro fortsättningsvis) fick chansen en halvtimme, utan att direkt visa några spektakulära kvaliteter.

Segern manifesterades på övertid. Isse Ismail dribblade sig förbi, väggspelade med Benjamin Hajdari och stänkte in bollen i målvaktens högra hörn. Ett mycket snyggt anfall!

IFK-segern var odiskutabel och det är härligt att konstatera att det finns ett reservkapital bakom de ordinarie elva.

2020 är kanske inte är ett år som mänskligheten – första hand – kommer att minnas som ett av de bästa. Men ur en IFK:ares, möjligen något mer trångsynta, perspektiv, är det ett år som går till hävderna.

Jag har i mina tidigare referat försökt att spara på superlativen, men nu är hög tid att slunga ut dem. Tabellen ljuger som bekant inte. Sett över säsongens trettio omgångar har vi helt enkelt varit bäst.

Vi har haft de bästa målvakterna, det bästa försvaret, mittfältet och anfallet. Vi har vunnit flest matcher, gjort flest mål och släppt in färre mål än alla andra lag i serien. Vi har haft flest konstiga domslut emot oss (högst ovetenskapligt tyckande). Sist, men inte minst viktigt, har vi haft den bästa ledarstaben.

Det är inte lätt att va ödmjuk…

Låt oss glädja oss och njuta av stunden. Tids nog lär vi komma ner på jorden igen.

Till sist vill jag framföra ett tack till alla som gjort det möjligt. Spelare, ledare, sponsorer, supportrar och alla ideella krafter som står bakom vår förening. Sug åt er av äran!

Jag vill också framföra ett tack till alla som har läst mina referat under säsongen. Jag har fått både ris och ros, men mest har kommentarerna varit positiva.

Jag vill betona att åsikterna jag framfört är mina personliga och inte nödvändigtvis är föreningens officiella. Till de spelare, motståndare och domare som jag har häcklat under året, vill jag ursäkta mig med att det ibland skrivs i “stridens hetta” och inte alltid är så genomtänkt.

Jag, såväl som hela föreningen, måste höja mig ett snäpp inför nästa säsong!

Med tillönskan om en God Jul och Ett Gott Nytt Fotbollsår!

Text: Ola Fälth

Bild: Tero Väisänen