Smarta byten avgjorde mot Qviding

Jag tillhör själv kategorin tyckare med uppfattningen att byten alltför ofta kommer alltför sent i matcherna.  Den klagovisan finns ingen anledning att sjunga när det handlar om IFK Värnamo. Självklart har det stor betydelse vad som finns i förrådet att ta till för att kunna förändra matchbilden. Med ett reservkapital som Michael Kargbo och Joel Stevens på bänken finns det all anledning att våga vara lite djärvare. Till och med så “wild and crazy” att man byter redan i halvtid.

Måndagskvällens match på oktoberkalla och ruggiga Valhalla IP i Göteborg inleddes bäst av hemmalaget, Qviding FIF (FIF står förresten för Fässbergs Idrottsförening).

IFK, som kom till start med en debutant –  Oscar Uddenäs på mittfältet – var inte riktig vänner med bollen inledningsvis. Qviding startade i överraskande högt tempo och störde hela tiden IFK:s försök till speluppbyggnad. Dålig rörlighet gjorde att anfallsintentionerna oftast rann ut i sanden. Ändå var det bortalaget som skulle få den första riktigt farliga målchansen. Efter bara fyra minuter hittade Johan Lassagård in till en fristående Benjamin Hajdari, men Qvidingmålvakten räddade hans skott till hörna via ribban. Ett mål där hade förmodligen löst mycket krampkänning.

Istället skulle hemmalaget tilldelas en straffspark efter tio minuter. En straffspark – som i mitt tycke – var mycket tveksam, gränsande till horribel,  och hade knappast ens lett till frispark om förseelsen varit mitt på planen. En Qvidingspelare sprang in i Oscar Uddenäs och föll därefter handlöst. Domaren, som dock stod väl placerad, tvekade inte och bollen placerades säkert i mål av Hakeem Araba, otagbart för Pilip Vaitsiakhovic i IFK-buren. Som kuriosa kan nämnas att Qviding är klubbadress nummer tjugo i karriären för den storväxte britten, som är inne på sitt trettionde levnadsår. En svårslagen rastlöshet!

1-0 stod sig halvleken ut och undertecknad trodde nog vid det här laget att det skulle bli en trist och jobbig afton. Det fanns inte mycket tendens till ordnat spel. Bolltempot var lågt, passningarna utan adress och inläggen dåliga. Qviding gjorde sitt bästa för att krympa ytorna och stänga passningsvägarna. Det lyckades man bra med.

I halvtid kom Michael Kargbo in istället för Edvin Becirovic och kvarten senare bytte Joel Stevens av Oscar Uddenäs. Dessa båda byten skulle påverka matchbilden totalt. IFK fick en helt annan fart på sitt passningsspel och man började skapa situationer. Trägen vinner, som oftast, och med sextiosju minuter på matchklockan hittade Joel Stevens Freddy Winsth, som spelade vidare till Benjamin Hajdari, vars skott styrdes av målvakten in i högra hörnet. En mycket snygg upprullning!

Cirka tio minuter senare kom så segermålet, vilket föregicks av gott samarbete mellan ytterbackarna. Felix Wennergrund fick bollen vid mittlinjen, avancerade i ensamt majestät in på Qvidings planhalva, hittade en fristående Freddy Winsth, vars låga inlägg skar igenom hela straffområdet men fångades upp av Joel Stevens. Stevens drev in i banan, drog en gubbe och placerade bollen snyggt i “långa hörnet”.

IFK hade ett stort spelövertag i den andra halvleken och i den bästa av världar borde segern kanske varit något mål större. Sett över nittio minuter är det alldeles för dåligt med bara fyra avslut, men Qviding backade hem och var täta i försvarsspelet. Huvudsaken var naturligtvis att den nittonde segern och tre nya poäng kunde bokföras in på kontot.

IFK gjorde – som vanligt – en bra försvarsmässig insats. I synnerhet Freddy Winsth hade en lyckosam afton och var dessutom inblandad i båda målen. Framåt hade de båda inhopparna, Joel Stevens och Michael Kargbo, störst inverkan på matchutgången, men även Benjamin Hajdari är värd ett omnämnande.

Serieledningen är alltjämt tretton poäng när sju matcher återstår. Sju höstkalla rysare och jag känner gåshud vid blotta tanken.

Som bekant är säsongen inte över förrän feta damen i kiosken släcker lampan och sjunger slutrefrängen, men nog har man upplevt sämre utgångslägen. Närmast på tur står en resa till Stångby, 5 km norr om Lund, på lördag för match mot Torns IF. På förhand en svår match. Som bekant är Torn det enda laget vi spelat oavgjort mot i år och deras kolumn för insläppta mål är näst lägst i serien efter IFK:s. Endast nitton insläppta tyder på försvarsstyrka. Dessvärre har man haft svårare att göra mål framåt, vilket elva oavgjorda matcher indikerar.

Det amerikanska universalgeniet Benjamin Franklin lär ha sagt: “Det finns två saker i världen man kan lita på: döden och skatterna”. Hade han levt på 2000-talet (han dog 1790) så hade han måhända lagt till IFK Värnamo.

Jag litar på IFK och tror på en ny seger på lördag. Ska vi slå till med fjärde raka uddamålssegern?

Text: Ola Fälth