Urspårning i Motala

Just som återtåget fått upp farten rejält, och tycktes skymta ljuset i tunneln, blev lokförare Thern varse att tåget växlat fel och ljuset var ett mötande tåg.  Fast egentligen gick det snett redan från början den här dagen. Redan efter några minuter fick en av årets giganter, Abdu Magashy, skadekänning och tvingades utgå. In på banan kom istället Robin Szabic, vars match-oträning dessvärre lyste igenom. Till skillnad från de flesta matcher i år tog IFK inte kommandot från start. Istället var det hemmalaget som startade frejdigt, och redan efter sju minuter låg första bollen bakom Pilip Vaitsiakhovich i IFK-buren. Ett skott från cirka tjugo meter, som en inte alltför vältränad pensionär hade klarat – utan ansträngning – alla dar i veckan. Men Pilip, som varit säkerheten själv i år, måste ha missbedömt skottet och/eller haft tankarna någon annanstans. Nittionio gånger av hundra räddar han ett dylikt skott. Men inte den här kvällen.

I den trettonde minuten skapar Michael Kargbo, piggaste IFK-are idag, en chans på egen hand. Fri med målvakten avlossar han en kanon, vilken dessvärre träffar målvakten, som med ren tur fredar sin kasse. En kvittering där kunde ha gjort att kvällen slutat annorlunda.

Istället var det Motala AIF som skapade chanser. I mitten av första halvleken kom försvaret på efterkälken när hemmalaget kontrade. Francis de Vries föll  i eget straffområde och bollen hamnade, olyckligt, på handen. Typiskt sånt som händer en sån här kväll. Lika typiskt att den efterföljande straffen gick med knapp styrfart i högra hörnet, när Pilip slängde sig i sitt vänstra.

IFK fortsatte att kämpa, men det var tydligt att en viss osäkerhet smög sig på. Panikskott i fjortonde våningen, överlånga hörnor och frisparkar var nu legio. Strax före paus slog det gnistor igen om Michael Kargbo, som strax utanför straffområdet skickade iväg en raket, som via ribban reducerade Motalaledningen till 2-1. Nu tändes ett visst hopp. Mål strax före halvtid brukar vara psykologiskt viktiga.

Istället inleddes den andra halvleken precis som den första. Efter sju minuter fick Motala en hörna, som IFK-försvaret – trots åtta man i målområdet – inte lyckades få undan och 3-1 var ett faktum. Nu började man ana ugglor i mossen!

Men så hände något. På mindre än två minuter lyckades IFK både reducera och kvittera. Freddy Winsth visade ånyo att det inte varit en slump att han gjort två nickmål tidigare i år. Allena och bortglömd fick han nicka in en hörna till 3-2, och minuten efter slog Kargbo ett inlägg som Edvin Becirovic, med pannan, dunkade in i krysset. Kvitterat, och nu trodde nog de flesta – och dessvärre även IFK –  att saken var klar. Motala skulle inte orka och vi skulle göra både ett och två segermål.

Men fotboll är oförutsägbart. Vad som sedan skedde får kanske tillskrivas kontot för bristande rutin. Istället för att slå vakt om en poäng, rusade man ohejdat för en trepoängare, vilket alla – inklusive undertecknad – tog, mer eller mindre, för givet.

Laget blev extremt långt och Motala utnyttjade IFK:s bristande försvarsförmåga med snabba kontringar och i sjuttiofjärde minuten låg det fjärde målet i buren bakom Pilip. Att hemmalaget sedan gjorde 5-3 får anses vara av mer akademisk betydelse. IFK lyckades aldrig hämta sig från chocken att Motala lyckades göra ett ledningsmål efter den fina upphämtningen.

Att IFK – den suveräna serieledaren med tio insläppta mål på arton matcher – skulle släppa in fem bollar mot Motala, som inte vunnit på hemmaplan tidigare i år, är naturligtvis en högoddsare. Det är förhoppningsvis bara ett litet hack i skivan, och sannolikt kan tåget komma på rätt spår redan på söndag, då FC Trollhättan gästar Finnvedsvallen.

Jag ska naturligtvis inte se allt i svart, men hade det här referatet författats i en av de stora kvällstidningsdrakarna, hade slutbetyget för kvällens insats varit ett överkryssat flygfä. Vi får försöka skicka den här matchen långt bort i glömskans annaler, och konstatera, på modern svenska, att “Shit happens”.

Jag hoppas att detta var en väckarklocka – modell mistlur – som förkunnade att serien inte är färdigspelad. Det krävs bättre av alla inblandade fortsättningsvis.

Räfst och rättarting!

Text: Ola Fälth

       
IFK VÄRNAMO