Vinst igen för Herrarna

Ty borta mot mycket svårspelade Torns IF blev det en knapp men klar seger med 1-2.

Vi öppnade återigen mycket starkt och tog hand om taktpinnen, redan efter ett par minuter kunde det ha blivit mål, frispark och nick ner mot stolproten, men med en fantomräddning kunde Torns mycket duktiga målvakt rädda till hörna. Ytterligare några minuter senare, samma sak fast från andra kanten, återigen en ruskigt bra räddning av målvakten.
Men ledningsmålet skulle komma, hörna och kalabalik i gästernas straffområde, bollen gått hit och bollen går dit, till slut hamnar den framför fötterna på Victor Ljung som drämmer till med högerfoten, bollen går som en kanonkula förbi alla, inklusive målvakten som tagit några steg ut, men på mållinjen står en stackare kvar. Han gör allt han kan för att stoppa skottet och lyckas, men med armen. Och nej, den tog inte i bröstet, inte i huvudet eller någon annan kroppsdel för den skull, den tog klockrent på armen. Rött kort och straff, allt enligt regelboken.

Efter en stunds debatterande mellan upprörda hemmaspelare och orubblig domare var det dags för Johan Lassagård att visa hur en straff skall slås, stenhårt på marken intill stolpen, målvakten gick åt rätt håll men innan han var nere var bollen i mål.


Så kom det berömda ”en man mindre märks inte”, Tornkillarna blev taggade och vi invaggades i en falsk trygghet om att vi med en man mindre skulle klara detta lätt.
Kvitteringen i minut 29 var ett svar på det, lite halvhjärtat, lite det ordnar sig och vips så stod det plötsligt 1-1.
Resten av halvleken var ett ställningskrig, hemmalaget försvarade sig med näbbar och klor och vi fick inte isär deras urstarka försvar.

Jag vet inte vad maestro Thern sa till killarna i halvtid men det hjälpte, nu började vi rulla boll igen och utnyttja kanterna, nu fick hemmalaget jaga boll från kant till kant, nu började vi skapa lägen igen. Avsluten var dock inte riktig rätt riktade eller så stod en av planens bästa spelare, hemmalagets målvakt, i vägen. Det blev en hörna, det blev två hörnor, det blev tre hörnor men inga mål, hemmaspelarna tuggade taggtråd, de skulle men alla medel till buds försvara sin poäng.


Matchen började lida mot sitt slut när Viktor Ljung nickade ihop med en hemmaspelare, skadan var så allvarlig att han tvingades byta, klart sen innan för att komma in var David Danielsson, Jonas och Tony kallade genast till sig Victor Eriksson, innerback till yrket, för att ersätta Viktor Ljung när den annars lite tyste Joakim Wulff (målvaktstränare) frågade varför vi inte går för det. Sätt in forward till istället och spela med en trebackslinje, vi har inte att förlora.
Thern och Tony som är mycket lyhörda personer nappade direkt, in kom David med friska ben och starka lungor. Nu fick om möjligt ännu mer press på hemmalaget, men hela tiden var vi tvungna att vara vaksamma på deras mycket snabba omställningar.


Så kom minut 89, denna underbara minut, vi kommer igenom, skott utifrån som tar på någons ben, bollen ut till vänster där Edvin Crona sliter till sig bollen, vänder på en femöring, ser Benjamin som tagit löpningen bakom deras backar, inlägget skär som en varm kniv genom smör över hela backlinjen, Benjamin har tajmat sin löpning på millimetern, bollen landar perfekt på foten på honom och med en elegant nedtagning och lika elegant bredsida lägger han bollen till höger om målvakten.
Det kändes som en evighet (det var inget hårt skott) innan bollen via stolpen gick in.
EUFORI! Glädje! Kramkalas! Fåglarna kvittrade och jag undrar om inte solen just då tittade fram lite.
Jag visste inte vart jag skulle rikta min kamera, mot bänken där alla kramades och skrek, mot spelarna där glädjekramarna kändes så långt bort som till Lund eller mot publiken där våra supportar dansade rumba på den lilla läktaren, jag valde spelarna.


Men matchen var inte slut, en minut kvar av ordinarie tid plus tilläggstid och eftersom det hade varit en huvudskada som tog någon minut visste man ju inte hur mycket tid domaren lagt till.
Nu stod tiden stilla, att en minut kan kännas som åtta känner ni nog till, jag fråga linjemannen som låtsas att han inte hört mig, jag frågar igen, inget svar, tiden går, Torn sätter allt på ett kort, hela laget trycker på, man matar långboll på långboll, de får en hörna, hjärtat stannar, de bränner hörnan, tiden går, nu måste det bara vara sekunder kvar, lång boll igen, FRISPARK precis utanför straffområdet, de tar upp sin målvakt, minns ni Landskrona hemma? Inte nu igen tänkte jag, muren ställs upp, alla väntar på inspelet, det kommer inget, istället bränner de frispaken genom att dra den skyhögt över mål, signal, det är över, matchen är slut, vi vinner! Vi vinner tredje matchen i rad!

Min telefon har pinglat hela tiden, nu har jag titta att titta på alla meddelanden, Damerna leder med 7-0 hemma på Vallen och jag ler och ler och ler nöjt, nu skall jag bara plocka ihop mina saker och gå in till killarna och jublet, såklart kommer jag lite sent in i omklädningsrummet, men vad gör det en dag som denna, absolut ingenting. Vilken IFK-dag!

Väl hemma var pulsen nere igen och jag fick ett snack med Thern
Du J, skall du till bilen?
– Jepp, vill du ha skjuts?

Nej men jag vill prata lite om matchen, hinner du?
– Inga problem, kom så går vi

Du, varför vann vi denna match? Vi har ju varit i liknande situationer några gånger tidigare men inte hållit ihop det på slutet
– Tålamod, det hade vi inte tidigare, vi var lite naiva, lite orutinerade och lite snabba på att komma till avslut vilket gjorde att många pass blev fel. Idag var vi tålmodiga, jag sa till killarna i halvtid att inte stressa, dra isär dem och låt dem springa. De kommer att försöka dra ner på tempot för att orka, vi skall slå snabba frisparkar och kasta snabba inkast, vi skall inte ge dem tid att andas, det gjorde killarna sjukt bra i andra halvlek. Sen skall vi inte bortse från att Torn är ett mycket duktigt lag, det är inte lätt att hitta luckor i deras starka försvar och otroligt duktiga målvakt, han var sjukt bra idag och räddade dem från ett större nederlag.

Det gjorde de ju också i första fast bara de 15 första minuterna, vad hände sen?
– Inget onormalt alls, falsk trygghet med att man är en mer samtidigt som motståndarna taggar upp för att täcka för den utvisade. Men vi hade ett bra snack i halvtid och killarna kom ut och körde järnet. Avsluten och hörnorna säger väl allt eller? Hur många hade vi?
Vi hade 12 hörnor och 11 avslut på mål

– Och de hade?
De hade 3 hörnor och 3 avslut på mål
– Med andra ord en absolut rättvis seger, men nu hinner jag inte prata med dig, jag måste hem till hästarna, dom har nog saknat mig nu när jag varit borta från dem hela dagen
Ja men du, tack för snacket och hälsa hästarna eller nått sånt

Fakta:
Torns IF – IFK Värnamo 1-2 (1-1)
0-1 minut 16 Johan Lassagård (straff)
1-1 minut 28 Ludvig Bergman
1-2 minut 89 Benjamin Lindblad, assist Edvin Crona
Avslut totalt: 6-16 (4-9)
Avslut på mål: 3-11 (2-5)
Frisparkar: 8-10 (4-7)
Hörnor: 3-12 (1-3)
Publik: 337 varav 17 från Värnamo

Startelvan:
Pilip (mv), Freddy, Viktor (86), Francis, Roman
Alex (46), Johan, Charlie, Affe (65), Crona & Edvin
Ersättare:
Mogge (mv), Benjamin (46), David (86), Erick B, Isse, Bebben (65) & Victor E

Nu har vi firat klart och har fokus på kommande match, för på söndag bär det återigen iväg ner till Skåne och BoIS:en i Landskrona.
Matchstart 16:00 på Landskrona IP, har du inget för dig så häng med!

Vid pennan och bakom kameran:
Nico Eremidis

       
IFK VÄRNAMO