Winsth bakom vinst i Tvååker

Att IFK:s lagkapten och primus motor, Freddy Winsth, bär på målspottargener, torde inte komma som en överraskning för den som kan sin IFK-historia. Pappa Ola, mamma Helen och farfar Roland gjorde fler mål i den vitblå IFK-skruden än någon kan räkna. Ändå har Freddy, med 199 Superettanmatcher i bagaget – alla i IFK-tröjan – inte direkt gjort sig känd som målgörare.  Att efter två mål utropa någon till skyttekung är kanske att överdriva, men helt plötsligt har Kamraterna fått ett giftigt anfallsvapen. Men vi tar det från början:

När IFK vid lunchtid äntrade idylliska Övrevi i Tvååker bjöds på allt annat än solsken. Regn, blåst och mörka moln förde tankarna mer mot en dag i senare delen av november. IFK kom till start med samma elva som senast mot Karlskrona, med undantag för att Benjamin Lindblad och Edvin Becirovic bytte plats. Den förstnämnde således på avbytarbänken. Som brukligt den här säsongen, startade IFK i ett furiöst tempo. Redan i första minuten skapade man första halvchansen och första hörnan kom i den andra.

I den sjunde minuten skapade Michael Kargbo och Joel Stevens en chans, där Joel tog avslut som tvingade Tvååkermålvakten att rädda bollen till hörna. På Francis de Vries perfekta högerhörna dök den nyutbildade nickspecialisten Freddy Winsth upp och satte pannan till bollen, och 0-1 var ett faktum. Hans andra mål – på huvudet –  för säsongen. IFK fortsatte att trycka på, och bara ett par minuter senare var Johan Lassagård nära att spä på ledningen efter en huvudlös passning från en Tvååkerförsvarare, men Johans skott täcktes till hörna.

De första tjugo minuternas spelmässiga övertag borde ha räckt till att stänga matchen. Hemmalaget hade sällan bollen under kontroll utöver vid inspark. Men helt plötsligt bedarrade stormen. Hemmalaget vann alltfler dueller, tilläts äga bollen och IFK-passningarna förlorade sin skärpa. Halläningarna skapade en del chanser. Bland annat hade man en farlig hörna, där Freddy Winsth visade att han även är duktig i det defensiva huvudspelet. och efter cirka tjugofem minuter fick Pilip Vaitsiakhovic i IFK-målet använda handskarna på allvar på ett hårt skott/inlägg från sidlinjen. Nu väntade man i princip bara på kvitteringen. IFK var tvåa på alla bollar och backade betänkligt. Som tur var, fanns inte skärpan och förmågan hos Tvååker den här dagen.

En kvart in i andra halvleken gjorde Jonas Thern & Co ett dubbelbyte. In kom Benjamin Lindblad och Kevin Karlsson Simola, vilket gav lite bättre fart på IFK-spelet. Det är skönt att ha en spelare som Michael Kargbo i anfallet! I den åttiosjätte minuten fick han bollen på egen planhalva, avancerade i ensamt majestät, lurade försvaret och stänkte in ett vänsterskott längs marken i målvaktens högra hörn. Hans elfte mål för säsongen drog definitivt plösen över Tvååker och matchen var vunnen.

Om bortalaget, i första halvan av första halvlek, visade prov på Superettantakter, gav spelet i andra halvlek associationer till betydligt lägre divisioner. Men, som det plägar heta: “it takes two to tango”, och de tidigare omskrivna vädermässiga förutsättningarna må förlåta somliga små misstag. Tre poäng är ändå tre poäng och sitter alltid lika skönt.

Jag har redan nämnt Freddy Winsth, som – utöver sitt mål –  bidrog med viktiga brytningar och glidtacklingar. Han tog sitt ansvar och visade varför han bär kaptensbindeln. Michael Kargbo var – och är – alltid Michael Kargbo! Tvåa i skytteligan på elva mål efter Assyriska Turabdins Simon Karlsson Adjei, som gjort hela sjutton mål.

Dagens trepoängare innebar att vi höll distansen till jagande Utsiktens BK, som programenligt avfärdade Motala med samma siffror, 2-0. Dagens överraskning var däremot att Qviding norpade tre pinnar från Landskrona. Tack för det!

Karlskrona tog sin andra seger för säsongen hemma mot Assyriska Turabdin. Fler lär komma.

Återtåget mot Superettan har nu fått upp farten i X2000-hastighet. Nästa station: Skövde. Tag plats, var god stäng dörrarna!

Text: Ola Fälth

       
IFK VÄRNAMO