OFATTBART - VI ÄR KLARA FÖR ALLSVENSKAN

Ibland ter sig verkligheten svårare att förstå än sagan, och trots att det nu har gått ett par dagar har jag inte ännu lyckats smälta och ta in detta faktum.

Nio poäng att spela om och tio poängs marginal ner till kvalplatsen. Det borde jag kunna fatta. Men ändå inte.

Förutsättningarna var sålunda, att en seger i måndagskvällens bortamatch mot AFC Eskilstuna skulle räcka.

Det började sådär. Stelt och nervöst.

Precis som i de flesta matcher i år, gjorde lagledningen några ändringar i startuppställningen. Eric Brendon återtog sin plats på mittfältet istället för Charlie Vindehall, Edvin Becirovic centralt i anfallet istället för Christian Moses. Som om inte det vore nog, skallade Victor Eriksson ihop med en Eskilstunaspelare redan efter sju minuter och tvingades utgå. In kom istället Victor Larsson på mittbackspositionen. Som han gjorde det!

Precis som hela den här säsongen, svävade någon slags välvillig högre makt över Idrottsföreningen Kamraterna den första nervösa kvarten. Efter tretton minuter var ett ledningsmål nästan, men bara nästan, noterat för hemmalaget, när Victor Götesson mötte ett inlägg med pannan. Pilip Vaitsiakhovich hann inte reagera, men bollen tog i stolpens insida och Freddy Winsth kunde - med visst bestyr - rensa undan.

Det dröjde till artonde minuten innan bortalaget lyckades få till ett riktigt anfall, men mer än hörna blev det inte.

Men efter tjugosju minuter kom så det - för IFK-själar - förlösande ledningsmålet. En frispark från Oscar Johansson rensades halvdant. Francis de Vries stod parkerad vid straffpunkten, tog emot, siktade och placerade bollen säkert i målvaktens vänstra hörn. Vilket ypperligt tillfälle att göra sitt första mål för säsongen!

Nu släppte nervknutarna och IFK började spela boll på sitt vanliga, karaktäristiska vis. Tio minuter efter ledningsmålet fick vi åter frispark, i ungefär samma läge, strax utanför AFC:s straffområde. Samma frisparksläggare, samma lyftning in i straffområdet. Vem dyker upp, om inte inhopparen Victor Larsson och sätter sin blonda kalufs till bollen. 0–2, och en hel värld av IFK-fans jublade och andades ut, av glädje och lättnad.

Bara tre minuter senare var IFK nära att punktera matchen fullständigt, då Edvin Becirovic kom ensam mot målvakten. Istället för att gå på eget avslut spelade han vidare till Oscar Uddenäs som passade inåt/bakåt till Wenderson, men hans skott räddades på mållinjen.

Den andra halvleken blev en nervös tillställning. IFK lyckades inte få till så mycket eget spel, men Pilip i målet var omutlig den här aftonen och stod för den ena kvalificerade räddningen efter den andra.

Inbytte Isse Ismail hade möjlighet att punktera matchen i slutminuterna, men då stod AFC:s målvakt för en fantomräddning.

Tvåmålsledningen stod sig tiden ut och vilt jubel utbröt bland de hundratals tillresta Värnamosupportrarna, som färdats den långa vägen för att uppleva denna historiska afton.

Det är naturligtvis en helt otrolig prestation, att IFK Värnamo, lagom till nästa års 110-årsjubileum - för första gången - kvalificerat sig för Allsvenskan.

Jag har redan nämnt Pilip Vaitsiakhovic och hans trygghet mellan stolparna. Försvaret med de rutinerade ytterbackarna, Freddy och Francis, och två mittbackar som stod rätt placerade och kunde nicka eller skyffla undan. Victor Larsson, som inte fått så mycket speltid i höst, gjorde sin bästa match i IFK-tröjan. Likaså Wenderson, på det hårt arbetande mittfältet, som gått från klarhet till klarhet under hösten. I anfallet måste Oscar Johansson prisas för sitt enorma slit och sin betydelse med viktiga framspelningar.

Det är en skräll som givit eko i hela Sverige och så mycket uppmärksamhet har vår lilla stad sällan, eller kanske aldrig, fått förut.

Det är tillochmed så, att man på andra sidan jordklotet uppmärksammat IFK:s framfart. Vår vänsterback, Francis de Vries, som i år gjort stora framsteg, krönte säsongen med att bli uttagen till Nya Zeelands A-landslag. Helt fantastiskt och honom mycket väl unt.

Nu återstår tre matcher av säsongen. Närmast väntar "Mjölkkossan", Helsingborgs IF, på Finnvedsvallen på lördag klockan 13:00. HIF, som jagar GIF Sundsvall på andraplatsen, kommer naturligtvis att gå för seger. Förhoppningsvis har våra grabbar firat färdigt och kan fokusera och se till att säkra seriesegern.

Våra sponsorer bjuder publiken på entrén, så jag förväntar mig en fullsatt arena. Se till att vara där och hylla våra hjältar!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de eventuella åsikter som framförs i referaten är mina egna och behöver nödvändigtvis inte spegla föreningens uppfattning. Inte heller kan någon annan än jag klandras för eventuella fel och brister i desamma.

Foto: Tero Väisänen