HISTORISK POÄNG I HISTORISK HEMMAPREMIÄR

För första gången sedan Finnvedsvallen invigdes 1935 stod arenan värd för allsvensk fotboll. Uppsalabördiga IK Sirius utgjorde motståndet denna historiska afton. Sirius kom till Värnamo med en premiärseger i bagaget, efter att på Studenternas IP betvingat vår nykomlingskollega GIF Sundsvall.

Solen sken från en blå himmel och efter veckor av osäkerhet kring planens beskaffenhet var det så dags för den historiska begivenheten. 2 876 personer (jag hade hoppats på fler) hade införskaffat biljetter eller annan ackreditering för att tillträda arenan och flera av dem med tidigare vana svalde korven på tvären, vred sig i konvulsioner eller kanske bara höjde ögonbrynet när de fick höra en allt annat än historisk inmarsch. (Ett lustmord på IFK-traditionen, om du frågar mig, men tiderna förändras).

Upp mot ett hundratal av åskådarna var hitresta från staden vid Fyrisån och även om deras sånger kanske inte nådde upp till Owe Thörnqvist- eller Ulf Peder Olrog-nivå, för att ge en Uppsalareferens, kunde man ändå imponeras av deras ihärdighet. De hördes väl hela matchen.

IFK gjorde några förändringar i startelvan. Francis de Vries, tillbaka efter landslagsuppdrag, startade på vänsterbacken, vilket förflyttade Victor Larsson till högerbacken. Förra veckans högerback, Netinho, tog ett skutt upp till frontlinjen som han delade med Markus Antonsson och Wenderson. På mittfältet startade William Kenndal, Oscar Johansson och Abdussalam Magashy, vilket innebar att Eric Brendon förpassades till avbytarbänken. I målet Pilip Vaitsiakhovic.

IFK inledde med hög press och verkade vilja visa att den något snöpliga förlusten i Göteborg var en tillfällighet.

Efter sju minuter skapade hemmalaget den första farligheten. Wenderson drog upp ett anfall på vänsterkanten. Bollen hamnade så småningom hos landsmannen Netinho (även kallad Allan Ballan) som tunnlade sig igenom på högerkanten, men inlägget täcktes till en resultatlös hörna. IFK behöll trycket och fick en ny hörna, men även den utan önskat utfall.

Sirius skapade sitt första avslut efter sjutton minuter. Ett skott från straffområdeslinjen som Pilip enkelt kunde avvärja.

Efter tjugotvå minuter var det nära att jag fick anteckna ett ledningsmål för hemmalaget. Netinho slog ett fint inlägg från kortlinjen som Markus Antonsson mötte med pannan vid målområdeslinjen, men Sirius rutinerade keeper, Tommy Vaiho - stabil som Sten Sture-monumentet - gjorde en kalasräddning. Den gode Vaiho höll på att ställa till det för sig och kunde ha blivit dagens syndabock, när han vid ett tidigare tillfälle gjorde en sulfint i eget målområde. Inget för folk med klena nerver…

Efter dryga halvtimman kom Oscar Johansson, genialt frispelad av William Kenndal, tämligen ren och skickade in bollen mot mål, men Vaiho räddade igen.

IFK behöll pressen och vann andrabollen. William Kenndal slog en ny fin passning, den här gången till en på vänsterkanten fritt löpande Francis de Vries. Hans inlägg nådde fram till Victor Larsson, vars skott täcktes av ett Siriusförsvar, nu lika hoptryckt som de forna signaltrupperna på Pollacksbacken. Returen gick till Oscar Johansson, som klippte till för kung och fosterland. I ribbans underkant ner i stolpen och ut! Närmare mål går knappast att komma.

Kamraterna kopplade nu ett rejält grepp om händelserna och Sirius var – om inte i brygga, så i vart fall i parterr. Wenderson dribblade sig fri på vänsterkanten, men målområdet var tomt när hans inlägg kom. Nu satt vi bara och väntade på ett välförtjänt ledningsmål, men halvleken slutade mållös. Publiken frös i den kalla kvällningen, men spelet från hemmalaget värmde.

IFK inledde den andra halvleken med samma eftertryck som den första och skapade en hörna efter bara trettio sekunder, men Victor Eriksson fick inte riktigt träff med skallen.

IFK fortsatte att pressa högt och slitet gav upphov till en bra chans minuten senare. Oscar Johansson fick skottläge från femton meter, men hans vänsterskott gick dessvärre över. Nu hade hemmalaget en mycket bra och intensiv period och att påstå att man sprang sönder motståndet är inte överord. Mittfältet dominerades totalt och bortalaget skapade ingenting. Dock hade man ett försvar tätare än en hyreslänga i Gottsunda!

Tyvärr så fick vi inte riktigt till det ikväll heller. En poäng – en historisk sådan – är naturligtvis bättre än ingen, men precis som mot IFK Göteborg i premiären fanns känslan att vi hade kunnat ta alla tre poängen. Vi gör spelmässigt en mycket bra match. Målvakt och försvar är prickfria. Mittfältet äger matchen och anfallets hårda press bet effektivt och chanser skapades. Det var små marginaler från succé.

Vi mötte ett lag som, precis som IFK, ville spela fotboll, men som inte hade någon metod att skapa så mycket chanser. De säkerligen belåtna med att kunna påbörja hemfärden med en poäng i bagaget.

Jag är övertygad om att det snart kommer att lossna. Fortsätter laget att spela på det här sättet kommer målen och poängen att trilla in. Var så säkra!

Det kan dock konstateras efter två omgångar att inga matcher är givna. Nästa omgångs motståndare – IF Elfsborg - fick oväntat stryk mot Mjällby i premiären, men knep en poäng mot Malmö i andra matchen.

Avslutningsvis vill jag bara passa på att önska alla en glad och vilsam Påsk. Se till att ladda batterierna inför Påskdagens match. Då ses vi på Borås Arena!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referaten är mina egna och speglar inte alltid föreningens uppfattning. Inte heller kan någon annan än jag klandras för eventuella fel och brister i texten.