PÅSKSMÄLL I BORÅS

Påsken firas enligt den kristna traditionen till minne av Jesu lidande. Att definiera lidande är inte helt enkelt. Man skulle kunna säga att det är motsatsen till njutning. Inte en fysisk smärta, men väl ett ganska stort obehag. Ni som inte firade påsk med att ägna er åt koran- eller bilbränder, utan istället hade tagit er till Borås Arena på påskdagen, vet vad jag menar. Det finns olika typer av lidande. En typ är när ens favoritlag åker på en riktig stjärnsmäll. En knockout. Kanske är det inte ett lidande jämförbart med korsfästning, men bra nära. Nästan i paritet med.

IFK-ledningen gjorde ett byte i startelvan när laget tog sig an IF Elfsborg jämfört med måndagsmatchen mot Sirius. Charlie Vindehall kom in på mittfältet på bekostnad av Abdu Magashy. Charlie var för övrigt en av de bättre IFK:arna idag. Rörlig, löpvillig och ständigt spelbar.

Elfsborg var raketsnabba i sina omställningar. Redan i den första minuten hade man chans att ta ledningen. Ett bolltapp från IFK (de var många idag) på Elfsborgs planhalva och hemmalaget fick transportera bollen över hela planen. En frispelad Jacob Ondrejka fick inte riktigt kontroll över boll och fötter och Pilip Vaitsiakhovic i IFK-buren kunde enkelt plocka upp lädret.

Bara ett par minuter senare kom Elfsborg i en ny omställning, men avslutet gick ett par decimeter utanför. Bortalaget fick inte tid att andas. Redan i nästa anfall var det nära igen. Tre farliga situationer de första fyra minuterna och man befarade redan då att det kunde bli en jobbig kväll.

Det dröjde cirka tio minuter innan IFK fick till ett hyggligt anfall. I ett brasilianskt samarbete nickade Wenderson utanför på ett inlägg från Netinho.

Fyra minuter senare slet sig Marcus Antonsson sig fri, men skottet från cirka tjugo meter smet utanför Tim Rönnings högra stolpe.

Efter sexton minuter fick IFK matchens första hörna, efter en framstöt av Charlie och Netinho, men dessvärre kunde den avstyras utan större besvär. Nu hade Kamraterna ätit sig in i matchen och det kändes ändå ganska bekvämt. Tyvärr lite för bekvämt.

I den tjugoandra matchminuten hann Oliver Zandén upp en långboll vid hörnflaggan. Hans inlägg längs marken fick rulla förbi allt och alla och från sjutton meter fick Noah Söderberg ostörd klippa till med höger utsida. Pang, utan chans för Pilip Vaitsiakhovic och 1–0 var ett faktum.

IFK fortsatte att tappa boll lite för enkelt och Elfsborg kom hela tiden runt på våra kanter. Mitt i den värsta hemmapressen hittade Wenderson fram till Netinho, som med en genial frispelning hittade Marcus Antonsson som löpte sig fri i luckan mellan Elfsborgs backar. Ensam med målvakten försökte han skjuta mellan benen, men elfsborgskeepern knep ihop och räddade med ändalykten. En kvittering där och....

I sextio minuter sken solen från en klar himmel över "Elfsborgs fästning", men därefter blev det en total solförmörkelse. Hemmalaget gjorde ett trippelbyte som blev en riktig "game changer".

Efter fem minuter tappade den nyss inbytte Moonga Simba bollen vid sidlinjen och ett passivt IFK-försvar tittade på när Jeppe Okkels enkelt bredsidade in 2–0.

Några minuter senare tvingades tyvärr Robin Tihi utgå på grund av skada. I samma veva bytte Elfsborg in Sveinn Aron Gudjohnsen, son till Eidur Gudjohnsen, med meriter från Barcelona och Chelsea samt sonson till Arnor Gudjohnsen, som spelade allsvenskt för Örebro och Häcken.

Gudjohnsen hann bara röra bollen en gång innan han frispelad sköt 3–0 via en liggande Victor Eriksson i en båge över en ställd Vaitsiakhovic.

Bara minuten senare var det nära igen när en fri västgöte sköt men Pilip räddade och tog hand om sin egen retur.

Det skulle dock inte vara slut på lidandet denna påskdag. En crossboll till en fristående Johan Larsson passades vidare till en lika fristående Gudjohnsen. Hans direktskott kunde under överseende av ett abdikerat IFK-försvar konstateras gå in i tredje nätmaskan uppifrån. Tre baklängesmål på tio minuter. Riktigt surt!

Marcus Antonsson fick några minuter senare hyfsa till resultatet genom att nicka in en hörna. Lite väl sent för att kunna ändra matchbilden. IFK var redan ett slaget lag.

Det talas ofta på modern "fotbollstränarsvenska" om "en tydlig spelidé" i positiva ordalag. Jag skulle istället önska lite mindre tydlighet. Lite överraskningar som gör att motståndaren inte lika enkelt kan läsa vad som ska ske. Om din opponent alltid vet vad du ska göra blir du ett lättfångat byte. Om aldrig den geniala passningen slås, det oväntade skottet skjuts eller den irrationella löpningen tas, blir det sällan någon anteckning i målprotokollet. Sanningen är enkel att skriva, men naturligtvis svårare att prestera. Likväl, fram för fler tåfjuttar och andra enkla lösningar! Kanske även med anfall på vänsterkanten?

Vi har, trots allt, inlett säsongen hyggligt. Förlust i Göteborg som kunde varit oavgjort. Oavgjort mot Sirius som borde varit seger. Idag är svårt att skylla på något eller hitta något förmildrande. En spade är en spade och en förlust är en förlust. Men vi ska hålla i minne att Elfsborg var ett topplag i fjol och kan förväntas vara det i år också. De behärskade "plastgräset" på ett skickligt sätt och var snabba och kliniska i sina avslut.

Det hörs redan olyckskorpar som kraxar och domedagsprofeter som uttalar sig. Jag säger bara: Tålamod, gott folk! Det återstår nittio procent av säsongen.

Påsken är även en symbol för återuppståndelse och pånyttfödelse. Som den obotlige IFK-optimist jag är, så tror jag på en renässans redan på torsdag. Då ska Malmö FF få sina fiskar varma och känna på vad lidande betyder.

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att åsikterna i referatet är mina egna och inte alltid speglar föreningens åsikter. Eventuella fel och brister i texten kan ingen annan än jag hållas ansvarig för.