Nyheter

Referat mot Degerfors "Första allsvenska vinsten" signerat Ola Fälth

PUBLICERAD 27 APRIL 2022

FÖRSTA ALLSVENSKA VINSTEN

I den femte omgången av 2022 års Allsvenska kom den så, äntligen, den första trepoängaren. Efter den fina insatsen mot Malmö FF stod värmländska Degerfors IF för motståndet. Ett lag med fyra inledande förluster, i tur och ordning mot Djurgården, Häcken, Kalmar och Hammarby. Sålunda i ett nästan desperat behov av poäng.

Degerfors är ett lag som vi mött ett flertal gånger, faktiskt det enda lag som fanns med i serien alla de åtta första åren i IFK:s inledande Superettansejour. Det gick inte alltid så bra för IFK...

Fotbollskultur så det räcker och blir över finns det i föreningen, som bildades 1907. De gjorde sin första säsong i Allsvenskan redan 1939. Vid två tillfällen 1941 och 1963 har man lagt beslag på Stora silvret, det vill säga andraplatsen i Allsvenskan. Klubben har fostrat ett otal storspelare genom åren: Gunnar Nordahl, Tord Grip, Ralf Edström, Olof Mellberg och Ola Toivonen för att nämna de kanske mest namnkunniga.

IFK gjorde ett par ändringar i startelvan. Freddy Winsth fick göra sin 350:e match i den vita tröjan från start, vilket förpassade Victor Larsson till avbytarbänken. Vidare var Netinho tillbaka på bekostnad av Hampus Näsström.

Kamraterna inledde taggade till tusen. Redan i första matchminuten snodde Wenderson bollen från Degerforsförsvaret, men hans inlägg nådde inte riktigt Marcus Antonsson. Bara någon minut senare slog Francis de Vries en fin löpboll på Wenderson, som kom runt Degerfors högerförsvar. Ett fint inlägg längs marken och Marcus Antonsson hade bara att sätta bredsidan till. Men dessvärre fick han felträff och bollen gick utanför. Ett läge som han - garanterat - gör mål på nittionio gånger av hundra. Dock inte den här gången. Snudd på obegripligt...

Wenderson fortsatte att oroa. I anfallet därpå skapade han en hörna på egen hand. Hörnan blev resultatlös, men IFK behöll greppet. Marcus Antonsson vann en duell vid kortlinjen och bollen rullade via Abdu Magashy till Oscar Johansson. Ett ganska tafatt Degerforsförsvar lyckades inte få undan bollen, vilket Oscar tackade för och klippte - utan pardon - in 1–0 bakom en chanslös målvakt. Första målet på hemmaplan i år. Synnerligen vackert och välförtjänt!

På något sätt var det som om IFK-anstormningen kom av sig efter ledningsmålet. Degerfors fick helt plötsligt ordning på styrkorna och hemmalaget var tvåa in i duellerna. De spelade sig komfortabelt igenom IFK:s mittfält och kom till skott vid ett antal tillfällen. Dock var det inget som beredde Pilip Vaitsiakhovic några stora bekymmer. När IFK vann boll slarvade man ofta bort den tämligen omgående.

När knappa halvtimman var spelad fick hemmalaget ordning på passningarna och Wenderson hittade en fristående Netinho, men hans skott smet utanför stolpen. I anfallet därpå kom Netinho i nytt skottläge, men den rödvita massan i straffområdet stod i vägen.

Fem minuter senare var Netinho på nytt inblandad i en situation som borde varit mål. Hans passning nådde in till en fristående Wenderson, som från fyra meter "bara" hade att raka in bollen, men utanför igen. Ledningen stod sig halvleken ut och det var inte utan att man kände att det likaväl kunde varit 3–0. Efter femtiosex spelade minuter fick publiken på Finnvedsvallen se det mest välregisserade målet på mången god dag. William Kenndal hittade Netinho som förlängde till Oscar Johansson. Oscar slog en direktpassning in till en framstormande Marcus Antonsson, som fläkte sig och tryckte in bollen. Ett otroligt vackert anfall!

Återstoden av matchen blev inte särskilt välspelad. Degerfors hade mest boll, men lyckades inte ta sig förbi Robin Tihi och Victor Eriksson i mittförsvaret och om de någon gång gjorde det var Vaitsiakhovic på tå.

Den historiska första allsvenska segern var ett faktum och i sanning kändes den välförtjänt. Alla gör en helgjuten insats idag. Ska någon framhållas, så är det möjligen Oscar Johansson. Han inte bara gjorde mål och stod för en målgivande passning. Han sprang mest av alla på planen.

Som kuriosa kan nämnas att vi tack vare segern passerade Billingsfors IK i den allsvenska maratontabellen. Stackars Billingsfors, saliga i sin åminnelse, lyckades inte vinna någon match den enda säsong man gjorde i Allsvenskan 1947.

2 470 åskådare beskådade härligheten, vilket jag anser vara ett rent skämt. Vakna nu, Värnamobor! Vi är i Allsvenskan!

Närmast väntar bortamatch mot IFK Norrköping nästa måndag. En poäng där vore inte fel….

Text: Ola Fälth Jag vill betona att de åsikter jag framför i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens uppfattning. För eventuella fel och brister kan ingen hållas ansvarig utöver undertecknad.