ETT GETINGSTICK SOM SVED

BK Häcken, eller BK Röva, som göteborgshumoristerna kärleksfullt kallar klubben, har länge varit lillebror i Göteborg. I skuggan av de mer anrika alliansklubbarna (ÖIS, Gais och IFK), startade man sin verksamhet 1940. Under brinnande världskrig bildade några grabbar, anförda av den sedermera legendariska ÖIS-tränaren Sven-Agne Larsson, en kvartersklubb på Hisingen. Grabbarna ville egentligen kalla klubben för BK Kick, men då det namnet redan var upptaget fick det bli BK Häcken, anspelande på en lång häck som växte runt fotbollsplanen.

Häcken började växa rejält på 1990-talet och efter flertalet korta sejourer i Allsvenskan, med snabba återtåg till lägre divisioner, ser det nu ut som rötterna har fastnat ordentligt i den allsvenska myllan.

Klubbens stora evenemang, Gothia Cup, en världsberömd ungdomsturnering, har bidragit till föreningens framgång. Idag har man bättre ekonomi än alla de andra göteborgsklubbarna tillsammans.

I klubben finns idag två spelare som har nött skor på Ljussevekas träningsplaner. Målvakten Jonathan Rasheed, som representerade IFK 2016 och Oscar Uddenäs, som lämnade IFK i höstas efter att i stor utsträckning bidragit till det allsvenska avancemanget.

Efter sex spelade matcher har klubben i år kammat hem elva poäng. Tre segrar, två oavgjorda och en förlust, mot IFK Göteborg. Senast blev det seger mot Varberg med 3–1.

IFK:s tränare, Kim Hellberg, gjorde ett par justeringar i startelvan. Freddy Winsth, som låg hemma i sjuksängen, ersattes av Netinho på högerbacken och Victor Larsson fick lämna plats åt Hampus Näsström som defensiv mittfältare.

Häcken inledde starkast mot ett något konfunderat IFK, som möttes av lite längre bollar förbi den normalt så framgångsrika pressen. De vann ofta andrabollarna och hemmalaget hade svårt att etablera spel.

Bortalaget skapade sin första farlighet redan efter två minuter, dubbelhörna som till slut rensades undan av hemmaförsvaret. Fem minuter senare fick man en ny hörna, denna gång från höger. Bollen hamnade, efter diverse turer, på Johan Hammars huvud, men Pilip Vaitsiakhovic var med på noterna.

IFK fick - mer eller mindre - panikspela. Tio minuter senare skapade hemmalaget sin första målchans. Och vilken målchans det var. Magashy frispelade Marcus Antonsson vid mittlinjen. Antonsson löpte hela vägen ner till straffområdet innan han spelade tillbaka bollen till Magashy, som bara hade att sätta foten till bollen, men Häckenmålvakten Peter Abrahamsson stod för en mirakulös räddning. En hundraprocentig målchans, som naturligtvis måste bli mål, även om Magashy fick bollen lite bakom sig.

Nu hade Antonsson fått upp ångan. Ett par minuter senare tog han sig in i straffområdet, efter framspelning av Netinho, men en Häckenspelare täckte till hörna.

Fem minuter senare visade den forne IFK-aren Oscar Uddenäs sin dribblingsskicklighet. Elegant gled han mellan Victor Eriksson och Hampus Näsström. Pilip räddade till hörna. Där var det mycket nära ett ledningsmål för Getingarna.

Antonsson fick en ny chans efter trettioåtta minuter, men han fick ingen riktig fart på vänsterskottet, så Abrahamsson kunde rädda komfortabelt.

Just som man kände att IFK började växa in i matchen hände det som inte fick hända. Wenderson tappade bollen i uppspelsfasen och Mikkel Rygaard Jensen sköt ett - inte allt för hårt - skott, som dessvärre träffade Robin Tihi i ryggen och därmed lurade Pilip Vaitsiakhovic. Första insläppta målet på hemmaplan för året. Ett riktigt skitmål!

Minuten före pausvilan tändes hoppet för hemmalaget. Wenderson revanscherade sig och sprang loss på vänsterkanten, hittade Antonsson i målområdet som gick omkull. Domaren Kristoffer Karlsson pekade utan tvekan på straffpunkten. Antonsson tog själv hand om straffen och smekte in bollen i Abrahamssons högra hörn.

Man brukar prata om att det är psykologiskt viktigt att göra ett mål strax före paus. Emellertid bekymrade det Hisingspojkarna föga. De kom ut för den andra halvleken och satte högsta fart direkt. Knappt hade publiken hunnit sätta sig förrän bollen låg bakom Vaitsiakhovic i IFK-kassen. Vid ett nytt bolltapp spelades bollen i djupled till Alexander Jeremejeff. Snubblande nära offside gick han på utsidan av Robin Tihi och rullade bollen i mål. Till synes retfullt enkelt.

Bara ett par minuter senare var Jeremejeff när att göra sitt sjunde mål för året. Han överraskades av att Robin Tihi missade bollen och skottet blev lite för löst.

Nu hade IFK riktigt svårt att hitta något eget spel. Häcken la i en högre växel och gasade på. De var snabbare i både tanke och fötter.

Efter dryga kvarten hade Antonsson en bra nick på ett inlägg från nyss inbytte Eric Brendon, men Abrahamsson sträckte ut i sin fulla längd och räddade.

I anfallet därpå sprang Uddenäs förbi Victor Eriksson men skottet gick strax över. Nu avlöste anfallen varandra. Minuterna senare försökte Oscar Johansson lobba in en kvittering, men bollen tog i ribbans överkant. Wenderson fick ett fint skottläge när Netinho kom loss på högerkanten, men han slog ett hål i luften.

IFK satte nu ett visst tryck på bortalaget och efter en fin aktion av Francis de Vries och Oscar Johansson tog bollen på handen på en liggande Häckenförsvarare, men den här gången såg Kristoffer Karlsson inte förseelsen, vilket man kan ha viss förståelse för då situationen var allmänt grötig. Det efterföljande avslutet från Antonsson räddades av Abrahamsson.

De båda sistnämnda var planens giganter denna afton. Den forne ÖIS-målvakten, landslagsmeriterade Peter Abrahamsson stod i vägen för det mesta och Markus Antonsson gjorde sin bästa match hittills i den vita IFK-tröjan. Med lite, lite flyt och en sämre målvakt, hade han gjort tre mål.

Den sista - och kanske bästa - kvitteringschansen hade Wenderson, som fick på ett bra vänsterskott, men Abrahamsson, ständigt denne Abrahamsson, tippade bollen till hörna.

Gästerna lyckades hålla emot tiden ut och IFK fick inkassera ännu en snöplig förlust. Vi var nära - igen - att stjäla poäng från ett förväntat topplag. Ett större bollinnehav, låt vara bara 51–49. Däremot hade vi färre avslut och skott på mål.

Det är naturligtvis inget som syns i tabellen det här med hedersamma förluster, men jag tycker ändå, om man vill se det positivt, att vi gör en bra match. Vi nådde kanske inte upp till samma spelmässiga höjder som i tidigare matcher, men å andra sidan mötte vi ett av seriens bästa lag. Kanske det allra bästa.

Fortsätter laget på det här sättet kommer det att lossna. Förr eller senare. Nu väntar, på lördag, en resa till Listerlandet och Mjällby AIF, en av årets stora överraskningar. Det blir naturligtvis inte enkelt, men jag tror att det finns en god chans. Därefter stundar en mycket viktig match helgen därpå mot bottenkollegan Helsingborgs IF.

Dagens comeback: Gamla anrika Colonel Bogey spelades åter vid inmarschen efter några matchers karantän, vilket får mig att stämma in i förbundskapten Janne Anderssons uttalande: "Jag är inte särskilt konservativ, men jag vill att allt ska vara som det alltid varit..."

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referaten inte alltid speglar föreningens åsikter. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.