TVÅ SEKUNDER FRÅN SEGER I HELVETESVIK

Vad som hände i Hällevik är närmast att betrakta som en nära-döden-upplevelse. Att missa den första bortaplansvinsten i Allsvenskan med ynka två sekunder kvar av tilläggstiden känns obeskrivligt dystert. Det går knappt att formulera i ord. Men jag gör ett försök och tar det från början:

Strandvallen i Hällevik var målet för IFK när bussen styrdes mot den blekingska kusten och match i den åttonde omgången av Allsvenskan. Laget var fyllt av revanschlusta efter den något snöpliga förlusten senast mot BK Häcken.

Mjällby AIF, bildat 1939, är en av många humlor i den svenska fotbollsfaunan. Det ska knappast kunna gå att vara en allsvensk klubb från en by med 1 500 invånare. Men Mjällby kan och har visat det flera gånger. Precis som IFK, gick man rakt igenom Superettan 2020 efter att ha vunnit division ett 2019. Första säsongen i Allsvenskan gjorde man redan 1980, då med ett spektakulärt lån från den engelska högstaligan: Frank Worthington.

Worthington gjorde över tjugo säsonger i toppfotbollen för lika många klubbar och var lika berömd för sitt extravaganta leverne vid sidan av planen, som för sin karriär på densamma. Han lär ha fått frågan efter avslutad karriär vilken klubb som var bäst:

Han svarade blixtsnabbt: ”Hanöhus Night Club i Hällevik”.

IFK-ledningen ändrade i startelvan såtillvida att Victor Larsson kom in istället för Hampus Näsström och besatte högerbackspositionen. Netinho flyttades upp på mittfältet.

Det rådde svåra förhållanden. Närheten till havet märktes med önskvärd tydlighet och den mycket starka vinden gjorde det svårt för spelarna.

IFK inledde - som vanligt - optimistiskt, men det var hemmalagets forward Rasmus Wiedesheim-Paul (som representerade IFK 2018) som stod för första avslutet. Dock utan att Pilip Vaitsiakhovic behövde ingripa.

Redan efter sex minuter skulle gästerna ta ledningen. Netinho gick in tufft med skuldran och vann en närkamp på högerkanten. Efter att ha farit som en flipperkula i straffområdet hamnade bollen hos Oscar Johansson, som fick till en ”tåfjutt” som letade sig in bakom Samuel Brolin i Mjällbykassen. Äntligen ett ledningsmål på bortaplan.

IFK fick råg i ryggen efter ledningsmålet och kunde dominera tillställningen tämligen bekvämt. Oscar Johansson fick en ny chans efter cirka tjugo minuter, efter att Marcus Antonssons skott täckts av försvaret, men skottet gick dessvärre över.

Knappa tio minuter senare kom en ny bra chans, när IFK fick en frispark cirka fyrtio meter från mål. Istället för den förväntade lobben, slog Oscar Johansson en markpassning som nästan nådde fram till Antonsson. Returen gick ut till Magashy, vars skott täcktes av Mjällbyförsvaret någon meter från mållinjen.

I den trettiofemte minuten hade Wenderson ett bra läge att öka på IFK-ledningen. Efter ett direktpass från Oscar Johansson skenade Magashy mot mål. Passningen till Wenderson kom kanske lite för sent och dennes skott kunde täckas av Mjällbyförsvaret.

Nu tryckte Kamraterna på ordentligt och ett 2-0-mål hängde i luften. Istället skulle hemmalaget, som inte haft ett avslut på mål, skapa den sista farliga chansen i första halvlek. Robin Tihi missbedömde en studs och Wiedesheim-Paul fick fri lejd mot IFK-målet. Men Victor Eriksson hann ikapp och gjorde en våghalsig, men klockren, brytning och avvärjde hotet.

Hemmalaget inledde andra halvleken med en större frenesi och fick till en del halvchanser inledningsvis, dock utan att komma nära mål.

Netinho blandade och gav. Efter dryga timman spelad hade han sin egen cirkusuppvisning med Mjällbys vänsterförsvar, innan han hittade Wenderson med ett inlägg. Dessvärre täcktes den senares volleyskott av försvaret. Fem minuter senare slog han en riktig "indianare" som gav Mjällby en kvalificerad målchans, men skottet från Albin Mörfelt gick, dessbättre, över. Dessutom ådrog han sig sitt tredje gula kort, vilket renderar honom avstängning i nästa match. Synd!

Med cirka fem minuter kvar av ordinarie tid hittade Oscar Johansson, med en genial passning, Wenderson, som löpte i en lucka. Wenderson kom fri mot mål, men istället för att skjuta så försökte han hitta Antonsson med en passning. Passningen styrdes undan av försvaret. Bollen kom tillbaka till Wenderson som sköt, men skottet täcktes på mållinjen. Han fick tillbaka även den returen, men även hans tredje försök täcktes av en omutlig bleking, den här gången målvakten. En nästan osannolikt bra möjlighet att stänga matchen!

Bara minuten senare stod Oscar för en ny fin aktion, den här gången på vänsterkanten. Han tog sig fram och hittade Antonsson i straffområdet, men bollen studsade till och Antonsson fick ingen ordning på skottet.

Vad som sedan skedde är bland det mest smärtsamma jag upplevt som IFK-are. När trettio sekunder återstod av tilläggstiden hade Magashy bollen under kontroll vid Mjällbys hörnflagga. Istället för att nagla fast den där, tappade han ut den till motståndarna som fick iväg en långboll mot en löpande Herman Johansson. Victor Eriksson var först på bollen och kunde enkelt spela tillbaka till Pilip, men passningen blev för lös och Johansson hann emellan, kunde enkelt runda Pilip och rulla bollen i tom bur. Då stod matchuret på 94:58. Så obeskrivligt snöpligt. Så in i märgen jobbigt. Ja, rent ut sagt, förbannat trist! Två sekunder från en trepoängare.

Men, med lite distans till eländet vill jag ändå försöka hitta det som var positivt. Vi är det första lag som tagit poäng på Strandvallen i år. Mjällby är ett topplag och vi dominerade matchen - i princip - i nittiofem minuter. Jag tror inte Pilip Vaitsiakhovic behövde göra en räddning på hela matchen.

Det vore för enkelt att hänga ut Victor Eriksson som ensam syndabock. Visst, han kunde - med facit i hand - skickat bollen ner i Östersjön. Men, enligt min uppfattning är det inte - enbart - där vi tappar poängen. Med de klara målchanser vi hade borde matchen ha stängts betydligt tidigare. Det är snarast den oförmågan som är problemet. Vi borde vunnit med 3-0!

Victor Eriksson gjorde en prickfri insats i nittofyra minuter och femtioåtta sekunder. Han har i stort sett varit det i alla de föregående matcherna också. Jag vill att alla i och runt laget tar med sig detta och stöttar och står upp för honom.

Det kommer nya matcher och nya möjligheter. Jag hoppas att alla knyter näven i fickan och kör över Helsingborg nästa lördag. Alla till Olympia!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad