BRAGDARTAD TRIUMF PÅ TELE 2 ARENA

Det var inte särskilt många – inte heller undertecknad - som trodde att IFK skulle ha en chans när laget gästade Tele2 Arena för match mot Hammarby IF. Snacket bland Hammarbysupportrarna kretsade mest kring hur många mål Bajen skulle vinna med.

Uttalanden i stil med ”kunde Djurgården göra 5-0 borde vi kunna göra minst sex, kanske sju” spreds runt arenan.

Men fotboll är fotboll och sporten hade inte varit så populär om utfallet alltid varit givet. IFK kom från en jobbig inledning av höstsäsongen med endast en inspelad poäng (hemma mot Sundsvall), medan Hammarby kom med tre raka segrar och 9-0 i målskillnad. Det kunde självklart bara sluta på ett sätt?

Men en sak är att förlora, en annan är att förlora och ta lärdom. IFK syntes ha analyserat situationen och funderat om fotboll bara är att spela roligt. Sporten är full av klyschor och ”anfall är bästa försvar” är en av de vanligare. Men är det verkligen så? Är högt försvarsspel och press på bollhållaren det allena saliggörande? Definitivt inte!

IFK ledningen insåg – med Djurgårdsmatchen i färskt minne – att idag kommer vi nog inte att ha något bollövertag. Vi kanske istället ska inrikta oss mer på defensiven? Sagt och gjort. IFK kom till start med en fembackslinje med Tihi – Eriksson – Larsson, flankerade av Freddy Winsth och Albin Lohikangas. På mittfältet William Kenndal, Abdu Magashy och Oscar Johansson bakom ett tvåmannaanfall med Marcus Antonsson och Ajdin Zelkovic. Wenderson saknades på grund av avstängning.

IFK inledde ändå optimistiskt och redan efter två minuter träffade Zeljkovic Hammarbymålvakten Blazevics ribba. Det hade kunnat bli en riktig chockstart.

Hammarby tog dock snabbt över initiativet och bollinnehavet. IFK backade hem och försvarade sig väl. Parkerade bussen i straffområdet med Pilip Vaitsiakhovic som chaufför.

Bortalaget tvingades till ett tidigt byte efter arton minuter då Albin Lohikangas dessvärre skadade sig. In istället med Netinho, som gjorde comeback efter skadefrånvaro.

Hörnor och frisparkar avlöste varandra mot IFK-målet, men det mesta nickades undan av Victor Eriksson, rensades av Robin Tihi eller plockades ned av Pilip Vaitsiakhovic. Hammarbyspelarna blev alltmer frustrerade och tog avslut från långt avstånd.

Att domarna gärna gynnar storlagen är knappast en nyhet. Kristoffer Karlsson var inget undantag. Redan efter trettiotre minuter ansåg han det på sin plats att varna Vaitsiakhovic för maskning. Mycket märkligt.

IFK-försvaret stred för sina liv och gick stundtals på knäna. Men med tur och skicklighet lyckades man att freda kassen och första halvleken slutade mållös.

I den andra halvleken ökade hemmalaget trycket, men oftast gick deras anfall lite för sakta. Pilip stod för den ena fenomenala räddningen efter den andra. Kvarten in på andra halvlek kvitterade Hammarby ribbträffstatistiken när Saidi från nära håll sköt i överliggarens underkant.

Kanonaden fortsatte och i sextiosjunde matchminuten var en ledning för hemmalaget nästan antecknad i blocket. Nabil Besara sköt i fritt läge från halvannan meter, men dessbättre på axeln på Vaitsiakhovic. En riktig gåta hur det inte kunde bli mål.

Fem minuter senare gjorde IFK ett trippelbyte. Ut med idel tröttkörda kämpar: Kenndal, Zelkovic och Johansson. In med friska ben i form av Näsström, Becirovic och Vindehall. Ett byte som skulle visa sig mycket avgörande.

I den sjuttiosjätte matchminuten lurade Freddy Winsth en gubbe på mitten och hittade Marcus Antonsson i en lucka mellan Hammarbyförsvararna. Antonsson gjorde det Antonsson brukar. Han tog med sig bollen i farten, avancerade mot motståndarmålet och placerade bollen från straffområdeslinjen, snyggt till vänster om Davor Blazevic. En spegelvänd kopia av målet mot Hammarby på Finnvedsvallen och en sensationell utveckling på matchen. Hammarbysupportrarna trodde inte sina ögon.

Domaren fortsatte dock att hitta möjligheter att hjälpa Hammarby så gott han kunde. Med tio minuter kvar av ordinarie matchtid fick hemmalaget en feldömd frispark i farligt läge som mycket väl kunde ha resulterat, men Pilip boxade undan.

Med 2:20 kvar på matchuret såg Kristoffer Karlsson sin chans. På ett ofarligt Hammarbyinlägg som går förbi mål lyckas han att hitta en straffsituation. Han var förmodligen den enda på arenan som såg situationen. Möjligen att Freddy Winsth krökte ett nackhår på Joel Nilsson, inte mer än så. Men Kristoffer Karlsson ville gärna se en kvittering för hemmalaget, vilket han också fick. Med en minut och sju sekunder kvar var Nabil Besara obeveklig. Kvitterat, vilket kändes som ett riktigt rån. Nu befarade - eller hoppades beroende på tillhörighet - många i publiken på ytterligare hemmamål.

Men fotbollens gud, som jag efterlyste i mitt referat senast mot AIK, ville annorlunda. Två minuter in på tilläggstiden kom IFK i en fenomenal kontring. Den nyss inbytte Edvin Becirovic löpte längs högerkanten och lyfte bollen med stor precision till Marcus Antonsson, som med lika stor precision satte vänsterfoten till bollen, på volley, rakt upp i krysset. Publiken på Tele2 Arena hamnade i koma.

IFK stretade emot de återstående minuterna och sensationen var ett faktum. Segern, och en mycket välbehövlig trepoängare, var bärgad. Det såg kanske inte så snyggt ut alla gånger, men vad gör väl det? Flest mål vinner.

Det var fantastiskt att se hur IFK:arna krigade. Hur Pilip i målet var som en levande vägg, hur Robin Tihi växte ut till en gigant efter en tung vecka, hur Victor Eriksson nickade bort hundra hörnor, hur Freddy – trots olycklig inblandning i straffsituationen – var ytterst delaktig i målfabrikationen, hur Edvin Becirovic smekte över bollen till Antonsson och – sist men inte minst - hur Marcus i avslutssituationerna var helt klinisk. Och alla de andra som bidrog till att Hammarby kammade noll även denna gång, till hemmapublikens unisona burop.

Högmod går före fall – som bekant - och jag hoppas att alla IFK:are håller sig kvar på jorden inför nästa holmgång mot ett Stockholmslag som besöker Finnvedsvallen på söndag.

Missa inte det för allt i världen!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.