OAVGJORT PÅ FRIENDS ARENA

Friends Arena, nationalarenan för svensk fotboll. Bara det kan få det att vattnas i munnen på en fotbollsälskare. På söndagen var det dags för vårt kära IFK att inta landslagets och AIK:s hemmaborg. En match med självklar utgång, allt enligt ”förståsigpåarna”. De är många, särskilt i och kring huvudstaden, dit IFK alltså nu begav sig för tredje gången på kort tid.

Chans till revansch, efter den snöpliga förlusten på Finnvedsvallen mot gnagarna från Solna, i en match då minst en poäng hade varit förtjänt. Robin Tihi var tillbaka i startelvan efter sin avstängning och bildade mittlås tillsammans med Victor Eriksson. Victor Larsson fick idag agera högerback och Freddy Winsth vänsterdito. Hampus Näsström, som gjorde en strong insats senast mot Djurgården, fick förnyat förtroende som extra sopkvast framför mittförsvaret. Wenderson, också tillbaka i startelvan, på offensivt mittfält tillsammans med Abdu Magashy. Längst fram, en oförändrad trio bestående av Oscar Johansson, Marcus Antonsson och Ajdin Zeljkovic.

AIK kom från en tuff holmgång i UEFA Conference League i Makedonien i torsdags, ett avancemang som krävde förlängning. Kunde tänkas sitta i ben och huvuden.

Det var hemmalaget som skapade den första riktiga målchansen. Efter tio minuter kom man runt på vänsterkanten. Bollen hamnade efter diverse trassel hos en fristående Mbunga Kimpioka som sköt, men fick ingen riktig träff, och Pilip kunde rädda till hörna.

Efter knappa tjugo minuter drabbades IFK av en oturlig skada. Victor Larsson trampade snett, så illa att han tvingades utgå. In i hans ställe kom Netinho.

Nu började IFK tuffa till sig lite och den inledande försiktigheten släppte, även om AIK hade det mesta av spelet. Magashy fick ett skottläge, men dessvärre fick han bakvikt och bollen hamnade i intilliggande Råstasjön.

I den tjugoåttonde matchminuten tog IFK ledningen efter ett fantastiskt anfall. Sebastian Larsson tog ett omvänt livtag på Ajdin Zeljkovic (hur kunde det inte bli varning). Efter en påföljande frisparken slog Freddy Winsth en passning förbi tre AIK:are ut till Zeljkovic på vänsterkanten. Ajdin slog ett fenomenalt inlägg längs marken, mellan AIK:s backlinje och målvakt. Där dök han upp, om inte ”Gubben i lådan” så i vart fall ”Mannen i boxen”, Marcus Antonsson och bredsidade bollen förbi en chanslös Kristoffer Nordfeldt i AIK-buren.

IFK höll stången tills någon minut återstod av första halvlek. Yasin Ayari fick avancera lite för enkelt och avlossa skott från cirka tjugo meter. Ingen direkt kanon, men studsen lurade Pilip och kvitteringen var ett faktum. Surt, i ett psykologiskt viktigt läge. Kanske blev man lite för passiva efter ledningsmålet.

Gästerna inledde den andra halvleken med goda intentioner och hade ett par bra anfall. Zeljkovic sköt, men AIK-försvaret täckte. Knappa kvarten in i andra halvlek fick AIK en hörna, som – så ofta - rensades undan av Näsström. AIK klamrade sig kvar och boll efter boll slogs mot IFK:s mål, men Näsström stod i vägen. Till ny hörna. Sebastian Larsson lyrade in bollen och inbytte John Guidetti nickade den i nät. Dock, visade det sig, hade den assisterande domaren upptäckt hans ojusta neddragning av Netinho och målet dömdes bort. Topplocket brast på Guidetti, som rusade mot linjen och gav den assisterande domaren en hårtork så polisongerna fladdrade.

Märkligt att de – för övrigt utmärkta - ”Tre vise männen”, Kaspar (Sjöberg), Baltasar och Melchior tillät hans beteende utan eftermäle. Det borde varit en given varning. Att Sebastian Larsson instämde i klagokören var ingen överraskning. Han klagade - som alltid - på alla domslut.

Mitt i alla känslostormar drog bortalaget upp ett anfall. Magashy hittade Netinho i djupet på högerkanten. Hans välavvägda inlägg fann Antonssons fria panna i målområdet – mellan två AIK-backar - och en ny ledning för IFK var ett faktum. Ett strålande anfall, där IFK utnyttjade att motståndarna tappade fokus. John Guidetti såg ut att vara nära döden…

Dessvärre varade glädjen bara i knappa kvarten. Efter en AIK-hörna vann IFK bollen för omställning, men tappade den lite slarvigt. Ett långt inlägg nådde Mikael Lustigs hårtoppar och hade han haft sin vanliga snaggfrisyr hade det förmodligen inte blivit mål. Nu blev det en liten touch och bollen gled förbi Vaitsiakhovic. Trist, men kanske inte helt oförtjänt.

2-2 stod sig tiden ut. IFK noterades för en bra frisparksvariant strax före full tid. Bollen hamnade ute hos Freddys Winsth, som hittade Antonsson, men skottet täcktes till hörna.

Sett över hela matchen får vi kanske inte vara alltför missnöjda. En poäng på bortaplan, mot ett av Sveriges bästa lag, är mer än godkänt egentligen. Det är väl bara känslan att vi är så nära ändå att ta tre poäng, ännu en gång, och blir snuvade på konfekten på sluttampen. Nåväl, det som inte dödar, det härdar, sägs det. Väl är väl det, vilket torde innebära att vi är än mer garvade för den återstående striden. Närmast väntar IF Elfsborg på Finnvedsvallen nästa söndag.

Då ses vi!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.