TREDJE RAKA SEGERN FÖR IFK

Vi lever i den bästa av tider, i alla fall vi som betraktar oss som IFK:are. Höstens intåg är kanske inte något som alla mottar med varma känslor. Mörkret sänker sig och det blir kallare i luften. Men för IFK Värnamos del brukar hösten vara en underbar tid. Nådens år – 2022 - verkar inte vara annorlunda i det avseendet. Efter 3-2-segrar mot Helsingborg respektive Sirius var det på lördagskvällen dags att ta emot Varbergs Bois.

Ska jag vara helt ärlig är Varberg inte ett lag jag hyser några varmare känslor för. Man kan naturligtvis beundra deras framfart i elitfotbollen, precis som IFK, med tämligen små resurser. De har en frispråkig tränare – Joakim Persson - som vågar ha egna åsikter. Men fotbollen de presterar är jag ingen direkt anhängare av. Stort fokus på att döda ytor och – inte minst - att döda tid. Man kan naturligtvis hävda att de spelar efter sina resurser och när det gäller att plocka poäng har vi ofta kammat noll mot Varberg. Senast lagen möttes, den tredje juli på Varbergs Energi Arena, var inget undantag. Klara 3-0 i baken, trots en hygglig första halvlek. Svårspelade är bara förnamnet.

De kloka gubbarna i IFK-ledningen syntes ha tagit lärdom av nämnda minnesbeta, för när laget formerades prioriterades längd och tyngd för att stå upp mot Varbergs fysiska spel. Bernardo Vilar gjorde således sin första match från start efter återkomsten, vilket placerade den något kortare och lättare Robin Tihi på avbytarbänken. Den ännu kortare William Kenndal fick ge plats på mittfältet till förmån för truppens längsta spelare, Hampus Näsström.

För övrigt saknades lagkaptenen Freddy Winsth, som ådragit sig en käkfraktur på träningen. Netinho tog därför hans plats på högerbacken. Annars mönstrades samma lag som senast mot IK Sirius. Matchen inleddes otroligt trevande från hemmalagets sida och det var tydligt att rädslan att förlora var större än viljan att vinna inledningsvis. Det skulle dröja tolv minuter innan den första chansen för de vita noterades. En lyftning från Netinho mot Marcus Antonsson, men målvakten Fredrik Andersson räddade till hörna.

Resten av den första halvleken präglades av ganska tempo- och chansfattig fotboll. En och annan ”nästan-chans”, ett antal hörnor och frisparkar, men inget som föranledde någon att höja på ögonbrynet.

Det dröjde fyrtioen minuter in i matchen innan gästerna skapade något som liknade en farlighet. BoIS fick en frispark några meter utanför straffområdet, men Robin Simovic sköt rakt i muren.

Några minuter senare fick man en hörna, och efter diverse flipperspel i straffområdet avlossades ett skott, men Pilip Vaitsiakhovic kunde rädda, tämligen komfortabelt.

I anfallet därpå mötte Oscar Johansson bollen, vände och satte kurs mot mål. Dessvärre smet hans skott strax utanför stolpen. Det var halvlekens bästa IFK-chans.

Den andra halvleken blev bättre än den första, för vilket det i och för sig inte krävdes så mycket. IFK satte fart på direkten. Oscar Johansson frispelade en i vänsterkorridoren löpande Victor Larsson, men avslutet blev ett mellanting mellan skott och inlägg och rann ut i sanden. Men IFK bet sig fast och minuten senare hittade Oscar fram till Marcus Antonsson, som hittills varit ganska osynlig, med en passning mellan mittbackarna. Antonsson nickade bollen i en båge över målvakten Fredrik Andersson, som fick fläka ut hela sin långa lekamen för att rädda till hörna.

Bara minuten senare kom hemmalaget i en ny attack. Netinho och Oscar samspelade på högerkanten, men inlägget nådde aldrig Antonsson.

Tiden gick och Varberg – och Fredrik Andersson i synnerhet - gjorde sitt bästa för att döda tid. Det luktade mållöst lång väg. Men med tjugo minuter kvar gjorde IFK ett viktigt och matchavgörande byte. Robin Tihi kom in på högerbacken och Netinho flyttade upp i banan. Kenndal kom in på mittfältet istället för Näsström. Säga vad man vill om den gode Netinho, men han är till sin fördel i planens sista tredjedel. Nu sprang han ut och in i Varbergs straffområde och avlossade det ena farliga skottet efter det andra.

Med fyra minuter kvar av ordinarie tid på klockan tryckte IFK på för fullt. William Kenndal hittade den i djupet löpande Netinho med en smörpassning. Netinho spelade snett, inåt, bakåt till en fristående Magashy, som fick snedträff och skottet blev en passning. Och vem tog hand om den, fyra meter från mål, om inte den notoriske målskytten Marcus Antonsson och dunkade in bollen i nättaket via ribban. Hans sjuttonde mål för säsongen!

1-0 till hemmalaget och Finnvedsvallen exploderade. Bortalaget fick nu helt plötsligt bråttom vid sina inkast och frisparkar och till och med sengångaren Fredrik Andersson slog insparkar med en frenesi man sällan skådat. Men sent ska syndaren vakna och tack och lov var det i det här fallet för sent.

IFK stod pall matchtiden ut och tog därmed sin tredje raka uddamålsseger. En taktisk triumf mot svårspelade Varberg, som nu lämnades fyra poäng efter i tabellen. Även Norrköping och Sirius ligger nu efter IFK, som klättrade till en tiondeplats.

Avståndet ner till kvalplatsen är nu tio poäng, då Degerfors knep en poäng mot AIK, inför det två veckor långa landslagsuppehållet. Det ser onekligen ljust ut, trots höstmörkret! Närmast väntar Mjällby, som knep en poäng efter sen kvittering mot Sundsvall, på hemmaplan den tredje oktober. Då går vi man ur huse och ses på Finnvedsvallen!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och de speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.