VÄLFÖRTJÄNT POÄNG MED MERSMAK I MALMÖ

Det är alltid en skön känsla att åka söderut. Det behövs inte särskilt många mil från Värnamo för att känna närheten till kontinenten. Skogen glesnar och landskapen öppnas upp. Möjligen kan förnimmelsen beskrivas som frihet.

För säkerhets skull styrde vi kosan mot rikets tredje stad redan på fredagen den här gången. En seriös uppladdning tarvar noggrann förberedelse. Malmö visade sig från sin allra bästa sida och solen brände, trots att vi redan kommit in en bit i oktober. Folk trängdes på uteserveringarna och många hade fortfarande ett leende på läpparna när de inmundigade både det ena och andra i dryckesväg. De kunde naturligtvis inte på förhand veta vad som komma skulle.

På arenan – Eleda Stadion – före match, fanns en kvardröjande känsla av olust bland matchvärdar och funktionärer. Torsdagens drabbning mot Union Berlin, där maskerade tyska supportrar, på given signal sköt raketer och smällare gav många en tankeställare kring utvecklingen på läktarplats. Inte för att Malmö direkt har kvar någon oskuld i dessa sammanhang, men det här var ett steg längre på olustskalan. Vi var rörande överens i förhoppningen om att UEFA tilldömde tyskarna svidande straff för supportrarnas tilltag. Alla var ändå muntert välkomnande och glada över att det bara var ”lilla” Värnamo som kom på besök, med tämligen få och mindre våldsbenägna anhängare. Jag vågade gå i god för att de som var där, de kom för att se på matchen, vilket alltid borde vara den givna anledningen att gå på fotboll.

Formstarka IFK - med fyra raka segrar - äntrade arenan med snarlikt manskap i förhållande till senaste matchen mot Mjällby. Långtidsskadefronten var oförändrad. Freddy Winsth och Francis de Vries kämpar på egen hand tills vidare. William Kenndal fick sitt tredje gula kort senast och var avstängd, i gengäld var Wenderson tillbaka efter att ha sonat ett identiskt brott.

Det glunkades i kulisserna före match att IFK skulle ställa upp med en fembackslinje, det vill säga tre mittbackar: Robin Tihi, Victor Eriksson och Bernardo Vilar och med Netinho och Victor Larsson på var sin kant. Jag vill nog påstå att det var svårt att med blotta ögat se om så var fallet. Netinho låg högt upp i banan och Robin Tihi syntes mest husera på högerkanten i försvaret, vilket han gjorde förtjänstfullt.

Inledningen av matchen präglades av enkla misstag, bolltapp och missförstånd och – inte minst – ett kollektivt halkande, vilket gjorde att många av spelarna liknade isprinsessor mer än fotbollsspelare.

Spelmässigt innehöll första halvleken inte mycket underhållningsvärde. 61-39 i bollinnehavsstatistiken till hemmalagets favör och 8-1 i målchanser var talande för hur matchbilden såg ut.

Efter cirka en kvart skapade hemmalaget ett tryck på Värnamo. De för dagen rödklädda IFK:arna lyckades inte få bort bollen, trots flera möjligheter, och efter ett inlägg från vänster fick Anders Christiansen bollen någon meter in i straffområdet. Tämligen ohotad fick han ladda bössan, men skottet gick dessbättre utanför.

Efter tjugotre minuter var det ånyo nära ett ledningsmål för hemmalaget. Joseph Ceesay fick rusa ensam mot målet, men passade istället för att skjuta, och Victor Eriksson kunde styra till hörna.

Några minuter senare drog Ajdin Zeljkovic iväg i en kontring, men Magashy tappade bollen och Malmö gick till motattack. Christiansen fick skottläge, men Pilip Vaitsiakhovic i IFK-målet var på tårna.

En snabb utspark ledde till en ny omställning för IFK och hade Netinho sett den fristående Antonsson hade det förmodligen kunnat bli ett mål för Kamraterna, men första halvleken slutade mållös.

MFF lade in en högre växel direkt i den andra halvleken. Anders Christiansen sköt sitt tredje skott för dagen, men Pilip räddade enkelt.

Även det fjärde försöket, i ett snabbt anfall där bollen hamnade hos Christiansen mitt i straffområdet, hamnade i famnen på Vaitsiakhovic.

Med dryga tjugo minuter kvar på klockan hittade Netinho fram till Marcus Antonsson i fri position, men den gode Antonsson valde att dribbla istället för att skjuta och chansen rann ut i sanden.

IFK gick nu för ett segermål. Mesta mästarna såg tröttkörda ut och IFK-chanserna avlösta varandra. Den allra bästa chansen fick Abdu Magashy när inbytte Charlie Vindehall hittade honom i djupled. Han fick till ett skruvat vänsterskott mot vänstra krysset, men Malmökeepern Ismael Diawara stod för matchens prestation, när han låg som ett streck i luften och räddade till hörna. Som blev till en dubbelhörna och en trippelhörna, men MFF höll undan.

Abdu Magashy stod för en soloraid som inleddes med en tunnel på en Malmöspelare i mittcirkeln. I full galopp rusade han mot mål, med Oscar Johansson fri till höger och Antonsson fri till vänster valde han dessvärre att gå på eget avslut. Diawara stod för en ny fin räddning och returen gick sånär till IFK.

I anfallet därpå spelade Magashy bollen in till Antonsson, som vände på en femöring och sköt, men utan riktig fart så Malmökeepern kunde rädda komfortabelt.

Matchen slutade mållös och för andra gången den här säsongen lyckades IFK att nolla svenska mästarna. En otroligt strong insats!

Knappa femtontusen malmöiter vandrade besvikna hem i höstkvällen, men några hundra tillresta Värnamobor åkte norrut med ett leende på läpparna. Sällan har man känt sig så glad efter en 0-0-match.

Apropå öppna landskap så var IFK:s vänsterkant jämförbar med de flesta skånska slätter. Varför vill ingen spela vänsterytter? Är det som när jag var yngst i kvarteret och de äldre kamraterna styrde? (Okay, Ola, du får vara med, men då får du vara vänsterytter. Och spring inte i vägen!)

Tänk vilket överraskningsmoment det skulle vara, om Ajdin Zeljkovic, Freddy Winsth, Victor Larsson, Oscar Johansson eller någon annan som plägar husera i närheten av vänsterkanten, helt plötsligt - istället för att gå in i banan – skulle finta åt vänster och slå ett inlägg med vänster fot. Vilken chock det vore för motståndarförsvaren…

Närmast väntar nu ett historiskt första Smålandsderby på Finnvedsvallen då Kalmar FF kommer på besök kommande lördag. Fyrtioårsjubilerande Liljedahls-gruppen bjuder på entrén. Missa inte detta generösa erbjudande för allt i världen!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och de speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.