PREMIÄRSEGER I GÖTEBORG

IFK tog en gruvlig revansch på kamratkollegorna från Göteborg när de sistnämnda stod för värdskapet i den allsvenska premiären på söndagskvällen. Efter en oturlig förlust i förra årets premiär och en överkörning i säsongsepilogen, var det IFK:s tur att ha Fru Fortuna på sin sida.

Kim Hellberg et consortes har angenäma problem. Truppen har breddats och konkurrensen är hårdare än förra året. Laguttagningen är förmodligen svårare än någonsin. Att Marcus Antonsson och Abdussallam Magashy har lämnat båten är det få som har missat. In har istället kommit Gustav Engvall, Marco Bustos, Albion Ademi, Emin Grozdanic, Victor Bergh och senast – Simon Thern.

Den sistnämnde, som ju anslutit från just IFK Göteborg på Dagen D, stod – enligt en överenskommelse – över dagens match. Gustav Engvall, som inte ansågs vara helt ikapp fysiskt, började på bänken. Övriga nyförvärv fanns i startelvan. Under försäsongen har man blandat friskt i kortleken och de flesta i truppen har fått speltid.

Men nu var det allvar och prövotiden över. Det innebar att Pilip Vaitsiakhovic fick vakta buren. Att alla heter Glenn i Göteborg vet vi sedan gammalt. Nu får den gamla ramsan skrivas om då (nästan) alla heter Victor i Värnamo. I alla fall i fyrbackslinjen. Larsson, Eriksson och Bergh närmare bestämt, kompletterat med Emin Grozdanic på mittbacksplatsen till vänster.

På mittfältet Hampus Näsström i den mer defensiva rollen, tillsammans med Oscar Johansson och Wenderson. I anfallet Ajdin Zeljkovic centralt, flankerat av Marco Bustos och Albion Ademi, som uppenbarligen hittat samma frisersalong i Värnamo. Tur att de hade nummer på tröjorna, annars hade ingen sett skillnad på dem…

IFK var försiktiga inledningsvis och nog kunde man spåra en viss nervositet hos gästerna. Undra på det – 16 180 personer på läktarna, som gjorde sitt yttersta för att mana fram stridsmoral hos de sina, skapade ett mäktigt tryck på arenan. I alla fall de flesta. Två supporterbussar och en hop med friåkare innebar några hundra Värnamobor som tagit sig till rikets andra stad. Trevligt att se att den skaran växer.

Göteborgarna var inte särskilt aggressiva i sin press de första fem minuterna. Man lät IFK trilla boll och man kände lite på motståndet. Efter sex minuter halkade Victor Eriksson i uppspelet och Göteborg fick en gratischans som ledde till matchens första hörna. Pilip boxade undan säkert, men Blåvitt behöll ett litet grepp. Ytterligare bolltapp ledde till en chans för Marcus Berg i boxen, men IFK-försvaret täckte.

Wenderson halkade, Victor Eriksson halkade, nästan alla IFK-are halkade och man undrade ett tag om alla rödklädda spelade i sock-i-plast istället för dobbskor. Eman Markovic löpte i djupled och skapade oreda i IFK-försvaret. Sånär fick Sebastian Ohlsson tån på hans inlägg, men Pilip kunde lägga vantarna på lädret.

Nytt bolltapp och Emil Salomonsson slog inlägg från andra kanten efter att ha flyttat undan Viktor Bergh. Victor Eriksson täckte med fötterna och Wenderson med huvudet och en ny hörna blev resultatet. Nu osade det katt ett tag.

Det dröjde nästa tjugo minuter innan IFK kom upp i banan i något som kunde likna ett anfall. I fin samverkan skapade Hampus Näsström, Oscar Johansson och Marco Bustos en situation där Näsström kom till avslut, dessvärre utan någon bra träff på bollen.

Några minuter senare slog Albion Ademi ett bra inlägg från vänsterkanten, men hemmalagets isländske keeper, Adam Benediktsson, kunde plocka ner det tämligen komfortabelt.

Göteborg spelade enkelt och rakt. Ett snabbt inkast och en markeringsmiss i IFK:s vänsterförsvar ledde till ett farligt inlägg,

IFK fick sin första hörna efter trettiofyra minuter efter taffligt ingripande av Göteborgsförsvaret, men även den plockades enkelt av Benediktsson.

Fyra minuter senare kom en situation som skulle bli den stora snackisen i efterspelet. Emin Grozdanic slog en bakåtpassning till Pilip, som fick en riktigt usel första touch och Sebastian Ohlsson kom först på bollen och Pilip klippte honom över benet. En solklar straff, tyckte alla göteborgare. Jag är benägen att hålla med efter att ha sett situationen i efterhand. Domaren Adam Ladebäck dömde dock hörna och jag kan tänka mig att den gode Pilip drog en lättnadens suck.

Halvleken slutade mållös och man kunde konstatera att IFK hade svårt att skapa något konstruktivt och Göteborg vann de flesta dueller på mittfältet. IFK-ledningen drog liknande slutsatser och satsade direkt på förändring. In med Gustav Engvall på bekostnad av Marco Bustos, vilket skulle visa sig vara ett lyckokast.

Göteborg satte högsta fart i andra halvlek och fick hörna efter bara några sekunder. En lång boll och ett farligt inlägg var inledningsdraget, vilket möttes med dåligt markeringsspel. Dessbättre kunde Eriksson och Grozdanic nicka undan med förenade krafter.

Helt plötsligt började IFK sätta bollar på djupet och Gustav Engvall hittade sånär fram till Ajdin Zeljkovic, men en Göteborgare hann först.

Blåvitt stack upp i kontringar, men skapade inget utöver ytterligare hörnor. IFK åt sig mer och mer in i matchen. Albion Ademi hade ett vasst skott som Benediktsson hade vissa problem med.

Oscar Johansson hittade Zeljkovic som avancerade centralt och sköt ett lurigt, studsande skott som målvakten tvingades boxa till hörna. Hampus Näsström spelade fram Engvall, som tog sig förbi sin gubbe, men göteborgare rensade undan inlägget.

Nästa IFK-chans hade Zeljkovic efter en timmas spel, men hans nick gick utanför. Tre minuter senare fick han chansen igen med ännu en lurig studsboll, men Benediktsson var vaken. Engvall och Zeljkovic hittade varandra allt bättre ju längre matchen led. Nu hängde ett IFK-mål i luften.

Netinho, som kom in istället för Ademi, kom i ett fint anfall, hittade Oscar Johansson som försökte förlänga till en fristående Gustav Engvall, men Salomonsson slog bollen till hörna. Nu var Göteborg tröttkörda och flera spelare hade krampkänningar. Bara minuten senare kom en ny hörna från Oscar Johanssons högerfot. Zeljkovic nickade, men Hauser räddade på mållinjen.

IFK fortsatte att trumma på. Netinho, som gjorde ett piggt inhopp, vaskade fram en ny hörna. Oscar hittade en fristående Wenderson, som mötte på halvvolley, men strax över.

Fjärdedomaren visade fem minuters tillägg och jag satt och höll tummarna för att vi skulle få med oss en poäng. Så i första tilläggsminuten fick IFK en frispark till vänster på Göteborgs planhalva, efter en idiottackling på Oscar.

Johansson skickade själv in frisparken mot mål. Högst och först av alla nådde skyttekungen Marcus Berg, som med Victor Eriksson i ryggen nickade bollen snyggt i egen bur. Otroligt snöpligt för Göteborg.

Det skulle visa sig bli matchens enda mål och IFK bärgade en tung trepoängare i en svår premiärmatch. Låt vara att man naggade lite i kanten på turkontot, men sett över nittio minuter tycker jag IFK är det bättre laget. Hade matchen pågått i ytterligare tio minuter hade Göteborg inte orkat. IFK såg allt starkare ut ju längre matchen led.

Gustav Engvall var en härlig injektion när han kom in och Ajdin Zeljkovic gör en stark andra halvlek. Emin Grozdanic blev - välförtjänt - utsedd till bästa spelare i bortalaget i sin allsvenska debut och han kommer att bli en viktig pjäs. Mittfältstrion stred hela matchen och även de var till sin fördel i andra halvlek efter att ha inlett lite darrigt. Lite färre felpass och slarviga uppspel är en nåd att stilla bedja om inför nästa match, som går av stapeln på Annandagen då Mjällby AIF kommer på besök. Vi håller tummarna för att vädergudarna är med oss och att Finnvedsvallen kan bli spelklar tills dess.

Det blir inte lättare att ta ut laget framöver. Gustav Engvall visade med önskvärd tydlighet att han är en startspelare, Netinho gjorde ett mycket piggt inhopp och till nästa match är en spelsugen Simon Thern med i leken.

Antonsson har förvisso lämnat oss, men bäste målskytten heter ändå Marcus…

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.

Foto: Hedin Väisänen