BAKSLAG I BORÅS

Tur och otur sägs – som bekant – jämna ut sig i långa loppet, men ibland sker det lite onödigt fort. När IFK begick hemmapremiären, dessvärre i Borås, kom tur-utjämningen som en bumerang i nacken. Men, att hävda att dagens motståndare, Mjällby AIF, enbart gick segrande ur striden tack vare tur, vore att ta ära från dem på ett orättmätigt sätt.

Uttagningskommittén i IFK frångick den vanliga klyschan ”att aldrig ändra ett vinnande lag” med att göra en hel del korrigeringar i startelvan. Lagkaptenen och nestorn, Freddy Winsth, fanns med på högerbacksplatsen, vilket flyttade Victor Larsson in på en mittbacksposition och Emin Grozdanic ut på vänsterbacken. Victor Berg, som var vänsterback mot Göteborg flyttades upp på mittfältet. I vart fall på pappret, för stundtals såg det ut som en fembackslinje.

Hampus Näsström, som gjorde en stark insats i premiären, fick av okänd anledning inte spela alls. Wenderson och Oscar Johansson kompletterade Berg på mittfältet och i kedjan fick Gustav Engvall spela från start på Marco Bustos bekostnad tillsammans med Ajdin Zeljkovic och Albion Ademi.

Den sistnämnde började att ta sig för låret redan tidigt i matchen, men härdade ut till halvtidsvilan innan Marco Bustos ersatte. Märkligt att bytet inte kom tidigare.

Mjällby, som kom från en oavgjord hemmapremiär mot Varberg och med en säkrad finalplats i Svenska Cupen, tvingades till ett målvaktsbyte strax före avspark, då ordinarie keepern Noel Törnqvist skadade sig på uppvärmningen. In kom istället Alexander Lundin, vilket han får sägas gjorde med den äran.

IFK inledde med ett stort bollinnehav mot ett Mjällby som backade hem, en matchbild som förstärktes ju längre matchen led. Det dröjde fram till den tolfte minuten innan vi kunde notera något som liknade en målchans. Mjällby fick en frispark, mitt på IFK:s planhalva, men nicken från Tom Pettersson hamnade rakt i famnen på Pilip Vaitsiakhovic i IFK-buren.

IFK gick till snabb motattack genom Oscar Johansson, som i tämligen fritt läge valde att spela bollen snett-inåt-bakåt istället för att gå på eget avslut. Mjällbyförsvaret kunde rensa till matchens första hörna. Hörnan nådde Emin Grozdanics skalle, men hans nick saknade fart och kunde enkelt plockas av Lundin.

Mjällby kvitterade hörnstatistiken ett par minuter senare, men även den slutade resultatlös när domaren blåste för ruff mot Vaitsiakhovic.

Efter nitton minuter drog IFK upp ett anfall där bollen så småningom hamnade hos Wenderson, som efter ett par steg klippte till från cirka tjugo meter, vilket tvingade Lundin till en tjusig räddning. IFK:s bästa – och kanske enda riktigt farliga – chans i matchen.

Wenderson var het, och sporrad av framgången tog han fler avslut än övriga i laget sammanlagt, dock inget som var nära en notering i målprotokollet.

Mitt i den klara IFK-dominansen drog bortalaget upp ett anfall. Albion Ademi krokade ihop med en bleking i på kanten och Mjällby fick frispark. Frisparken lyrades in mot straffområdet och Vaitsiakhovic gick ut för att plocka ner den – till synes – enkla bollen, men han krockade med Oscar Johansson, tappade bollen och den från Örgryte värvade Arvid Brorsson kunde dunka in den från fem meter. Otroligt surt och onödigt givmilt. Målet speglade inte direkt vad som utspelats under halvleken, men det är – som bekant – målen som räknas.

Om Mjällby spelat ett lågt försvarsspel fram till målet, så blev det inte direkt högre därefter. IFK hade ett spelmässigt övertag, men bortalaget försvarade sig skickligt. Dödade tid och rensade. Tråkigt, men effektivt!

Matchbilden förändrades inte märkbart i andra halvlek. Marco Bustos ersatte Albion Ademi i halvtid, Netinho kom in istället för Victor Berg, Simon Thern för Freddy Winsth och Edvin Becirovic för Gustav Engvall, men ingenting hjälpte.

IFK försökte och försökte, men Mjällby täppte till kanterna och vi lyckades aldrig att komma in i motståndarnas straffområde för att skapa några direkta farligheter. Inte utöver ett par hörnor.

Med tio minuter kvar av ordinarie matchtid höll Mjällbymålvakten på att ställa till det ordentligt. I ett infall att förvalta en bakåtpassning på ett elegant sätt, tappade han den sånär till den pressande Oscar Johansson, men Oscar vände reflexmässigt ryggen till mot den förväntade rensningen och möjligheten rann ut i intet.

Det var – i princip - den enda farlighet som IFK lyckades skrapa ihop i den andra halvleken. Helt klart är att det måste till ett mycket bättre anfallsspel i kommande matcher för att kunna ta poäng. Idag saknades såväl snabbhet som kreativitet.

Det är bara att fortast möjligt glömma den här matchen och ladda inför kommande uppgifter. Närmast på tur står en resa till Östergötland och IFK Norrköping nästa söndag. Norrköping, som avfärdade AIK på Friends Arena med klara 3-0, blir en svår nöt att knäcka, men förhoppningsvis har Kim Hellberg koden till sin gamla förenings försvarslås.

AIK, som kammat noll i sina två inledande matcher (Halmstads BK i den första), kommer till Finnvedsvallen den 23 april. Förhoppningsvis är planen då spelduglig. Allt annat vore en skandal!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.