POÄNGLÖST I PEKING

På söndagsmorgonen begav sig IFK norrut med GPS:en inställd på Norrköping och Platinum Cars Arena, som gamla Idrottsparken numera heter, för möte med kamratkollegorna IFK Norrköping. Norrköpingskamraterna, anförda av den smått "galne" tränaren Glen Riddersholm (fast han till det yttre mer ser ut som en försiktig byrådirektör på Patentverket), har efter seger mot AIK på Friends Arena redan utsetts till ett topplag i årets Allsvenska av den samlade expertisen. En av matchens förgrundsgestalter, Arnor Sigurdsson, deklarerade dessutom trosvisst "att Norrköping minsann inte kommer att vara ett bottenlag i år". Vi får väl se hur det blir med den saken när Allsvenskan summeras om sådär sju månader.

IFK, som av samma expertkår alltid tippas i botten, kom från en tämligen snöplig förlust mot Mjällby AIF i den till Borås flyttade hemmapremiären. I vanlig ordning gjordes några justeringar i startelvan. Freddy Winsth fanns, av för mig okänd anledning, inte ens med i truppen. Victor Larsson ersatte på högerbacken, som utöver honom bemannades med Victor Eriksson, Emin Grozdanic och Viktor Bergh i backlinjen. På mittfältet fick - den till fadershuset återbördade - Simon Thern göra sin första match från start, tillsammans med Wenderson och Oscar Johansson. I anfallet fick Netinho sin belöning med en startplats, efter pigga inhopp, tillsammans med Ajdin Zeljkovic och Gustav Engvall.

IFK inledde optimistiskt och skapade första hörnan redan efter tjugo sekunder, efter försök till genombrott av Simon Thern och blockerat avslut från Viktor Bergh. Dessvärre blev den resultatlös, likt ytterligare fjorton kommande hörnor. Norrköping gick till motattack direkt efter hörnan och efter ett onödigt bolltapp av Wenderson i farligt läge, tvingades Oscar Johansson fälla en kines (Pekingspelare) strax utanför straffområdet. Nu fick jag en obehaglig déjà-vu-känsla innan jag kom på att Jonathan Levi, som i förra årets match mellan de båda lagen smekte in en frispark från ungefär samma position, befann sig på behörigt avstånd (i Ungern). Sigurdsson slog dessbättre bollen rakt i muren.

Efter ett bra IFK-anfall med ett tamt avslut i famnen på målvakten Oscar Jansson, kom Norrköping i ett friläge, men Pilip Vaitsiakhovic kom ut, gjorde sig stor och räddade till hörna. Några minuter senare kom Pekingneserna i ett nytt farligt anfall och IFK-försvaret tvingades göra ny hörna. Nu osade det riktigt hett om öronen på Pilip Vaitsiakhovic i IFK-buren. Sigurdssons hörna nickades stenhårt i Pilips vänstra stolpe av Marco Lund. Änglavakt vid det tillfället, då markeringen brast. Värre skulle det bli för den olycklige Pilip. I den femtonde matchminuten gick han utanför straffområdet för att nicka undan en boll, dock inte bättre än att den hamnade på fötterna på Sigurdsson, som enkelt kunde bredsida bollen i tom bur. En spade är en spade och en tavla är en tavla. Ingen anledning att göra någon förskönande omskrivning. Dessvärre får de ju ofta en avgörande karaktär när det är målvakten som gör dem. IFK gav inte upp. Man fortsatte att trilla boll och spela bra fotboll på två tredjedelar av planen. Men när man närmade sig planens sista tredjedel ville det sig inte riktigt. Det är - som bekant - oftast där man gör målen.

Efter dryga halvtimman hade Gustav Engvall en bra chans att göra sitt första seriemål för IFK. På en ny hörna kom bollen snabbt till Gustav, som - i fritt läge - var lite för sen att få upp vänsterskånken.

Hörnorna och IFK-anfallen avlöste varandra utan att ge något i målkolumnen, men i halvlekens tredje övertidsminut kom en skänk från ovan. Netinho kastade ett långt inkast mot mål och Victor Eriksson, men Marco Lund, som tidigare visat goda kunskaper i nickandets ädla konst, kom högst på bollen och nickade densamma förbi egen målvakt. Ännu ett självmål i vår favör. Osannolikt!

Det kändes som att IFK hade god kontroll över matchen och att en kvittering var mer än rättvis, sett till spelfördelningen.

Den andra halvleken inleddes på ett maximalt olyckligt sätt. Man tänkte sig att kvitteringsbollen, i ett psykologiskt viktigt skede, skulle kunna ge ett mentalt övertag. Men, ack vad jag bedrog mig!

Inte ens två minuter hann spelas av den andra halvleken innan bollen låg bakom Pilip Vaitsiakhovic i IFK:s mål.

Arnor Sigurdsson - vem annars? - fick bollen till vänster i IFK:s straffområdet. Han drev inåt i banan, förbi Netinho, som försökte hänga på, avlossade ett skott som träffade Oscar Johansson, ändrade riktning och därmed ställde Pilip totalt. Aningen passivt försvarsspel, om ni frågar mig.

Kamraterna fortsatte att kriga och skapade ett antal halvchanser, men det fanns sällan någon på plats i boxen när bollen väl kom dit.

Efter femtioåtta minuter låg kvitteringsbollen i Norrköpingsnätet. Ajdin Zeljkovic fick på en kanon som målvakten räddade. På returen höll sig Gustav Engvall framme och slog bollen i mål. Dessvärre blev han avvinkad för offside. Tyvärr snodde han bollen för Netinho, som kom rusande bakifrån utan att vara i offsideposition. Snopet!

IFK hade nu ett klart grepp om matchen och man förväntade sig en fortsatt forcering och kvittering. Dessvärre kom man inte närmare än ytterligare hörnor (femton totalt), frispark rakt i muren och ett par dåliga avslut.

Det är märkligt det där med fotboll. IFK har nu spelat tre matcher där man varit spelmässigt överlägsna, statistiken har i varje match talat för IFK, men likväl slutar det med uddamålsförlust i två av dem.

Det fungerar naturligtvis inte att i varje match ge motståndarna handicap i form av målavgörande tavlor, men det måste även till en bättre förmåga i sista tredjedelen. Spelmässigt har IFK tagit stora kliv den här säsongen och det vore besynnerligt om det spelmässiga övertaget inte också skulle leda till målmässiga diton. För att göra mål krävs både tur och skicklighet och ibland måste det till något oväntat. Jag saknar den där oväntade, smarta passningen som öppnar upp bakom försvarslinjen. Jag kan också sakna någon med tyngd och längd i straffområdet, som kan sätta huvudet på inläggen, som kan hålla undan försvarare och skapa ytor åt kamraterna. En Hampus Näsström-typ i straffområdet...

Jag är övertygad om att det vänder. När Simon och Gustav blir lite mer varma i kläderna, Ajdin Zeljkovic hittar målformen och övriga fortsätter att tugga på, kommer det här att bli bra. Det vågar jag lova!

Närmast väntar AIK på Finnvedsvallen nästa söndag, om nu vädrets makter står oss bi.

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.