BOMBEN I BORÅS

Efter två raka förluster, där IFK haft vittring på poängen, ställdes laget mot Allmänna Idrottsklubben – AIK - från Solna på den nya ”hemmaarenan” Borås Arena. Tyvärr har fotbollssnacket på staden de senaste veckorna handlat mindre om spelets ljuva finesser än om den totala katastrof som handhavandet av Finnvedsvallen utgör. Efter att ha tvingats flytta första hemmamatchen, mot Mjällby, till Borås, stod det alltså nu klart att även den andra matchen skulle spelas i Borås. En skandal av pyramidala mått, vilken inte blir mindre i omfattning om det nu skulle visa sig vara omöjligt att spela även den tredje omgången på Finnvedsvallen. När det gäller det sportsliga torde inte flytten utgöra någon katastrof, då lagets möjlighet till träning på naturgräs uppgått till cirka noll minuter i år.

Kim Hellberg med partners gjorde ett antal förändringar i startelvan. Jonathan Rasheed fick chansen mellan stolparna, efter några mindre lyckade insatser av Pilip Vaitsiakhovic. Simon Thern tvingades avstå matchen på grund av känningar i ljumskarna, vilket innebar att Hampus Näsström spelade från start tillsammans med Wenderson och Oscar Johansson på mitten. Marco Bustos tog plats i anfallet ihop med Ajdin Zeljkovic och Netinho, vilket förpassade Gustav Engvall till avbytarbänken. Försvarslinjen var intakt med Victor x 3 (Larsson, Eriksson och Bergh) samt Edin Grozdanic.

I bortalaget noterade vi gamla bekantingar, Abdu Magashy och Robin Tihi, i IFK-tröjan i fjol, vilka båda spelade från start. Idel namnkunnigt folk, även på bänken, såsom Jimmy Durmaz, Viktor Fisher och John Guidetti.

IFK startade i ett furiöst tempo. Victor Larsson skapade första hörnan efter dryga minuten. Efter hörnan – en kort variant – lyfte Oscar Johansson bollen mot den bortre ytan, där Netinho mötte på volley. Kristoffer Nordfeldt, i AIK-målet, halvräddade. Wenderson slog första returen i stolpen, den andra returen hamnade hos Hampus Näsström som inte fick riktig fart på bollen, men träffade stolpen även han, via Victor Eriksson. Vild kalabalik runt mållinjen, där en AIK-spelare till slut ramlade och fick frispark. Det luktade mål lång väg, men bollen ville inte in.

Kamraterna fortsatte att trycka på och skapa bra anfall. Victor Larsson hade ett skott strax över, Netinho sköt på en täckande AIK:are, vilket tvingade Kristoffer Nordfeldt att tänja på sin långa och resliga lekamen och rädda till hörna. IFK styrde nu allt spel och bortalaget fick i princip rensa i panik.

Efter tjugo minuter slog Wenderson ett farligt inlägg som Zeljkovic sånär fick pannan på och minuten senare bjöd AIK-försvaret den senare på ett friläge, men skottet tog mitt i bröstet på Nordfeldt.

Att säga att IFK ägde spelet är ingen överdrift och efter en halvtimma tog AIK teknisk time-out, det vill säga att målvakten Kristoffer Nordfeldt spelade skadad ett tag vilket innebar att man kunde pusta ut och snacka sig samman. Inte helt enligt regelboken, men svårt att stävja för domaren.

Hur som helst så fick AIK bättre fart på fötterna efter vilan och efter trettionio minuter (!) skapade man sin första farlighet. Bortalaget upptäckte Värnamos tomma högersida och Erick Otieno kunde löpa i ensamt majestät ner mot kortlinjen. Han slog ett väl avvägt inlägg längs marken, in mot bortre stolpen där Rui Modesto kom löpande, men Viktor Bergh gjorde ett starkt hemjobb och med lite hjälp av armarna kunde han avstyra till hörna.

Halvleken slutade mållös med ett klart plus i kanten för IFK, men man kände ändå en oro över ytterligare en halvlek utan att vi presterade ett mål för egen maskin.

Marco Bustos började ta för sig alltmer i den andra halvleken. Efter femtioåtta minuter vandrade han in i banan från sin högerkant och avlossade ett skott, rakt i huvudet på en AIK:are. Hörnan blev resultatlös, men IFK behöll bollen i anfall. Victor Eriksson hittade Viktor Bergh på vänsterkanten, som nickade vidare till Oscar Johansson. Oscar, som helt plötsligt saknade markering, drog sig in i banan och satsade på skott. Från cirka tjugo meter knorrade han in den i Nordfeldts vänstra hörna. Ett fantastiskt tjusigt mål och extra roligt att just Oscar gjorde det, med tanke på den otroliga arbetsinsats han – som alltid – stod för. Och äntligen ett mål från en IFK-spelares egna fötter.

Nu tvingades AIK att öppna sig lite och försöka anfalla, vilket skapade utrymmer för IFK-kontringar. Fem minuter senare hittade Zeljkovic ut till Netinho på högerkanten. Netinho drog sig in mot mitten och efter passningssamarbete med Marco Bustos fick han tillbaka bollen, i ungefär samma läge som vid målet. Netinho provade skott, i andra hörnet, men Nordfeldt räddade till hörna.

Den förväntade AIK-anstormningen uteblev och med taktiskt smart försvarsspel höll IFK rent runt det egna målet. Riktigt farligt var det dock efter sjuttiosju minuter när den nyss inbytte Axel Björnström fick bollen mellan Wenderson och Victor Bergh och spelade in mot likaledes inbytte Viktor Fisher, som i fritt läge från två meter - obegripligt - sköt utanför. Misstänkt offsideposition, men inte avvinkat.

Ett par minuter senare snappade Viktor Bergh upp en slarvig bakåtpassning, men Kristoffer Nordfeldt täckte till hörna. Efter åttio minuter hade IFK ett gyllene läge att utöka ledningen i en kontringssituation då man kom tre mot två, men inbytte Gustav Engvall var ofokuserad i passningsögonblicket.

IFK höll stången hela vägen, trots den av domaren generöst tillagda extratiden på sju minuter, och det blev aldrig riktigt panikartat. Tre sköna och välförtjänta poäng och vi kan konstatera att IFK efter fyra omgångar har tre gånger så många poäng jämfört med förra året. En ospelbar arena till trots!

Hela laget stod för en fantastisk insats. Prickfritt försvarsspel, ett mittfält som sprang kopiöst och ägde matchen och ett spelmål som grädde på moset. Om jag ska hitta något att vara kritisk mot, kunde man kanske önska fler bollar och även anfallare in i motståndarnas straffområde.

Jag konstaterade att bolaget som sänder de allsvenska matcherna skrev på Twitter efter matchen: ”Värnamo fortsätter att överprestera”. Det är skönt att storlagen och etablissemanget inte tar oss på allvar. Jag tänker nämligen att IFK inte alls har överpresterat, snarare har man underpresterat, i vart fall vad avser målfabrikationen. Det kommer således att bli ännu bättre framöver, när alla blir varma i kläderna och Värnamo kommun fått tummarna ur… ja, ni fattar vad jag menar. Sanna mina ord!

Närmast på tur står en resa till Hisingen för möte med förra årets allsvenska guldmedaljörer, BK Häcken. Inte enkelt, men inget är omöjligt för IFK!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.