Nyheter

Referat mot Elfsborg signerat Ola Fälth

PUBLICERAD 17 MAJ 2023

ELFSBORG BLEV FÖR SVÅRA

Till tonerna av vad som kan vara Sveriges värsta inmarschmusik - låt vara i hård konkurrens från många andra arenor - äntrade Idrottsföreningen Kamraterna "Elfsborgs Fästning", Borås Arena, den här gången som bortalag. Jag trodde möjligen att "hemmakänslan" skulle kunna bidra till framgång. Ack, vad jag bedrog mig.

Ajdin Zeljkovic var tillbaka i startelvan efter att ha fått börja på bänken senast mot Varberg, vilket förpassade Hampus Näsström till avbytarbåset. Oscar Johansson tog ett steg tillbaka till mittfältet, där han huserade ihop med Simon Thern och Wenderson. I övrigt samma manskap som besegrade Varbergs BoIS.

Elfsborg visade ganska tidigt att det var de som var hemmalag. Man pressade IFK högt upp i banan och Kamraterna hade svårt att spela sig ur pressen. För spela sig ur hade man bestämt sig för att göra. Just i den här matchen kändes det som en dödfödd idé. Det gick för långsamt och var tämligen slarvigt och ledde sällan till farliga anfall.

Zeljkovic hade ett skott i famnen på Elfsborgsmålvakten efter dryga tio minuter, men annars var det Elfsborg som skapade det mesta och det bästa. Inte sällan på vänsterkanten där Niklas Hult var löpvillig, och Jonathan Rasheed i IFK-målet fick flera gånger visa sig på styva linan.

Efter en kvart gjorde Marco Bustos ner Niklas Hult strax utanför straffområdet. På den efterföljande frisparken hamnade bollen hos André Römer som fick till ett bra avslut, där Rasheed fick sträcka ut ordentligt för att rädda. Nu var det mycket nära hemmaledning.

IFK fortsatte att drälla med bollen och inte sällan var det Wenderson som överdrev dribblandet. Efter tjugo minuter tappade han bollen i uppspelsfasen, men skottet från Svein Aron Gudjohnsen gick utanför.

Efter dryga halvtimman hade IFK sin stora chans att ta ledningen och sätta press på Elfsborg. Viktor Bergh drev fram bollen på vänsterkanten, hittade Gustav Engvall, som frispelade Ajdin Zeljkovic. Ajdin kom "helt ren" mot den isländske burväktaren, Hakon Rafn Valdimarsson, men från cirka tolv meter sköt han utanför. Varken han eller publiken trodde sina ögon. Det är klart; gör man inte mål på den typen av chanser, vinner man heller inga matcher. Både Ajdin och IFK hade behövt det målet.

Bara någon minut senare kvitterade Elfsborg frilägesstatistiken, när Jeppe Okkels kom fri, men Jonathan fick ut en hand och räddade till hörna.

IFK fortsatte att tappa boll, men lyckades hålla 0-0 till halvtidsvilan.

Kamraterna inledde den andra halvleken optimistiskt. I ett anfall initierat av Zeljkovic hamnade bollen hos Wenderson, via Marco Bustos och Gustav Engvall. Wenderson fick till ett skott, från lite snäv vinkel, men Valdimarsson fick ut vänsterlabben och räddade. Returen var en gultröja först på och slog till hörna.

Just som man satt och hoppades på att det skulle lossna för bortalaget. Istället fick Niklas Hult, omgiven av fyra IFK-are, all tid i världen att måtta ett inlägg mot Jacob Ondrejkas huvud. Viktor Bergh hann inte riktigt med i svängarna och Ondrejka kunde oattackerad nicka in 1-0 från straffpunkten bakom en överraskad (?) Jonathan Rasheed. Här fanns en hel del brister i den vit-blå försvarsinsatsen.

Elfsborg är ett erkänt starkt hemmalag och man har i de senaste omgångarna visat att man är som bäst i andra halvlek. Till exempel vände man 0-1-underläge mot Halmstad till en komfortabel 6-1-seger och när man har fått upp vittringen på sitt byte släpper man inte gärna greppet.

I anfallet efter höll Rasheed på att ställa till det för sig, när han och Grozdanic inte var överens om vem som skulle ta hand om en långboll. Han var inte heller överens med sig själv om han skulle använda händer eller fötter. Nu blev det varken eller och Gudjohnsen fick öppet mål, men sköt - dessbättre - utanför. Frågan är om inte Jonathan var på bollen med händerna utanför straffområdet...

IFK:s självförtroende var nu ordentligt stukat och Elfsborg tryckte på för mer. Bara minuten senare kom man i en snabb omställning. Ondrejka hittade Johan Larsson, som kom på överlapp, men inspelet parallellt med mållinjen hittade inte fram till någon västgöte.

Elfsborg spelade med ett mycket kompakt lag och backlinjen stod högt. Det skiljde kanske bara tjugo meter mellan den första gubben i pressen och den sista i försvaret. Då satt jag och längtade efter en snabbfotad Edvin Becirovic och någon långboll på ytan bakom backlinjen. Det bytet kom aldrig. Istället byttes Hampus Näsström och Netinho in istället för Marco Bustos och Simon Thern. Förklara det, den som kan!

Hemmalaget fortsatte att trumma på. Med knappa halvtimman kvar av ordinarie matchtid tappade Wenderson bollen (igen) vid mittlinjen i kamp med Boateng. I en snabb omställning hittade Ondrejka in till en fristående Jeppe Okkels, man han kom lite sent till bollen och skottet gick över från tre meter.

Några minuter senare spelade Elfsborg sig förbi en felplacerad IFK-backlinje och André Römer kom helt fri. Jonathan tippade bollen i ribban och returen sköt Gudjohnsen på Victor Eriksson till hörna. Där var det änglavakt!

I momentet därpå spelade Victor Eriksson rakt i gapet på Emmanuel Boateng. De nu ganska trötta IFK-mittfältarna orkade inte hålla emot. Ahmed Quasem sköt och Rasheed lämnade retur, rakt ut i banan. På returen var nyss inbytte Alexander Bernhardsson först och kunde mycket distinkt skjuta 2-0.

Nu var IFK ett slaget lag och orken fanns inte till att skapa en forcering. Visst fanns det några halvchanser, som när Elfsborgsmålvakten tappade en frispark, men det var inte vår dag. Sett över nittio minuter var hemmasegern odiskutabel och när man inte gör mål på sina chanser är det svårt att vinna matcher. Vi ska dock inte gråta alltför mycket över det här. Elfsborg är ett topplag och det är inte de här matcherna vi måste vinna. Jag tycker ändå att det var ett fall framåt jämfört med förra årets match då vi blev överkörda med 4-1.

Som jag antydde ovan tycker jag att taktiken att ständigt försöka spela sig igenom Elfsborgs kompakta mittfält var mindre lyckad. Med lite mer variation och någon boll bakom försvarslinjen hade kunnat tvinga hemmalaget att falla ner något och därmed skapat bättre ytor. Nu blev vi ett tacksamt offer för Elfsborgs framgångsrika press. Det är - som bekant - enkelt att sitta på läktaren och ha åsikter...

Vi biter ihop och tar nya tag. Närmast väntar smålandsderby mot Kalmar FF på Finnvedsvallen på måndag. Då hoppas jag att Värnamoborna ställer upp mangrant!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.