Dystert derby

IFK gästades i den sköna måndagskvällen av smålandskollegorna från Kalmar. Att påstå något annat än att Kalmar är storebror vore att avslöja en svårartad hybris. Det gäller såväl staden som dess fotbollsstolthet, Kalmar FF. Kalmar fick stadsprivilegier långt innan Värnamo var påtänkt och redan på 1200-talet var man en stormakt, tillhörande den starka handelsunionen Hansan. Staden är residensstad, stiftsstad (till 1915) och universitetsstad sedan 2010 och har ungefär dubbelt så många invånare som Värnamo.

Fotbollsföreningen bildades 1910 – alltså två år före IFK Värnamo – och gör i år sin trettiosjätte säsong i Allsvenskan sedan debuten 1949. Meritlistan är lång och kröns av det allsvenska guldet som bärgades 2008. Lägg dessutom tre segrar i Svenska Cupen så förstår ni att dagens motståndare inte är så enkla att tas med. IFK ställde upp med ordinarie försvarslinje, det vill säga Jonathan Rasheed mellan stolparna, The Victors (Larsson, Eriksson och Berg) ihop med Emin Grozdanic i backlinjen. På mittfältet återtog Hampus Näsström sin plats - efter att ha varit bänkad mot Elfsborg - istället för ljumskskadade Simon Thern. Han huserade ihop med Wenderson och Oscar Johansson. I anfallet fick den egna talangen, Kenan Bilalovic, chansen att visa upp sig för hemmapubliken. Han intog högerytterpositionen i anfallet, där Ajdin Zeljkovic tog den vänstra och Gustav Engvall den centrala.

IFK inledde friskt och optimistiskt. Kalmar klev ganska högt upp i pressen, men IFK:s kortpassningsspel hittade ofta vägar förbi. Bortalaget visade tidigt att man var farliga i omställningarna och redan efter fyra minuter kom den finske anfallaren, Simon Skrabb, igenom, men hanns upp av Victor Eriksson, som med en liten, halvdiskret, knuff i ryggen stoppade finländarens framfart. Domaren Oscar Johnsson valde att fria. Skrabb behöll dock bollen och ordnade matchens första hörna. Efter den resultatlösa hörnan startade IFK ett snabbt anfall. Oscar Johansson drev bollen med fart på högerkanten och hans inlägg tvingade kalmarförsvaret till en hörna. Den höga hörnan hamnade hos Victor Eriksson som nickade mot mål. Bollen stoppades av en kalmarförsvarare som missade rensningen. Returen hamnade hos Wenderson, som från två meter nickade rakt i famnen på landsmannen, Ricardo Friedrich, i kalmarmålet. Tyvärr ett lite för beskedligt avslut från Wenderson på vad som var hemmalagets bästa chans i matchen. Målchanserna var ganska glesa, men efter tolv minuter överraskade Victor Eriksson med att slå en långboll. Kenan Bilalovic mötte med bringan, Victor Larsson och Oscar Johansson samspelade sig in i straffområdet, men av Victors avslut blev endast en hörna. IFK hade det mesta - och det bästa - av spelet den inledande halvtimman. Gustav Engvall hade en hygglig chans till mål, när han tog ner en långboll från Victor Larsson, men han fick dessvärre ingen träff på bollen i avslutet.

Kalmar tog över allt mer av spelet, men skapade inte heller några farliga chanser i återstoden av halvleken. Det kändes ganska bra i magen i pausen, inte minst efter ett besök hos Gösta Åkessons eminenta korvetablissemang, och jag hade en tro att det här skulle ordna sig. Spelet var mer varierat än senast (mot Elfsborg), det var den sista passningen som inte riktigt gick fram. Inför den andra halvleken bytte IFK in Netinho på högerkanten istället för Kenan Bilalovic. Inte för att Kenan på något sätt gjort bort sig, snarare för att sätta lite mer press på den varnade vänsterspringaren, Nahom Germai. Den taktiken fungerade sådär. Germai klarade sig undan fler gula kort och blev utbytt en knapp kvart in i andra halvleken till förmån för Noah Shamoun. Det bytet skulle visa sig bli matchavgörande. Med två tredjedelar av matchen avklarad förlorade Hampus Näsström bollen i mittcirkeln i kamp med Johan Karlsson. Karlsson drev bollen framåt och hittade den inbytte Shamoum i en lucka mellan Viktor Bergh och Emin Grozdanic. Shamoun var klinisk i sitt avslut och bollen gick i mål längs marken till höger om en chanslös Jonathan Rasheed. En fantastisk passning från Karlsson och ett vackert avslut. Det är bara att lyfta på hatten. IFK kämpade för en kvittering och den bästa chansen hade Gustav Engvall när han snodde bollen från den store mittbacken, norrmannen Lars Saetra. Precis när han skulle rulla bollen förbi kalmarmålvakten dök mittbackskollegan, Rasmus Sjöstedt, upp som en räddande ängel och blockerade till hörna.

Hemmalaget gjorde ett antal byten för att öka trycket. Albion Ademi kom istället för Hampus Näsström och gjorde en del bra saker. Dock gick han i offsidefällan ett antal gånger i onödan. Han borde haft bättre koll på offsidelinjen från sin kantposition. Nästa byte var för mig av det lite mer svårbegripliga slaget. In med två backar, Freddy Winsth och Albin Lohikangas. Borde man inte ha satsat på mer offensiva pjäser vid underläge i slutet av matchen? Duracellkaninen Edvin Becirovic eller Marco Bustos hade kanske kunna skapa mer oreda framåt i banan. IFK lyckades inte skapa så mycket mer.

Kalmar bevakade sin ledning och dödade tid. Den brasilianska målvakten Ricardo Friedrich stod säkert ensam för fem minuters spelfördröjning, ett ofog som borde stävjas. Det måste vara domarnas ansvar att få rätsida på denna avart. Maskningar och mygel utgör en alltför stor del av dagens fotboll, vilket förmodligen får en del entusiaster att tröttna. För inte kan det ha berott på vädret att endast 2 538 personer letat sig till Finnvedsvallen denna härliga sommarkväll. Skäms, Värnamobor! Ryggmärgsreflexen hos många ”förståsigpåare” på plats var att IFK gjorde en usel insats och förlorade igen, men med lite distans tror jag att det flesta inser att Kalmar är ett bra lag och att det inte är en skam att förlora, fast nog hade minst en poäng varit rättvist. Det är värt att notera att Kalmar hade endast ett skott på mål under hela matchen och man kunde önska att IFK hade något av den effektiviteten. Några fler ”dödliga vapen” i straffområdet hade inte varit fel och en bättre skärpa i de avgörande passningarna krävs för att ta poäng framöver.

Apropå poäng så är dylika av nöden tvungna. Gärna redan på måndag, då Kamraterna tar sig till Stockholm och Tele2 Arena för att ta sig an Hammarby IF. Att traditionens makt är stark visade dagens match mot Kalmar. Vi har hittills inte lyckats ta några poäng från dem. Mot Hammarby gäller det omvända. Vi minns alla med glädje hur IFK tog sex poäng från söderbröderna förra året. Jag hoppas och tror på traditionens makt på måndag och att vi i omgången därefter – likaledes på bortaplan - upprepar fjolårets seger mot IK Sirius.

Text: Ola Fälth Bild: Hedin Väisänen

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad