Matchreferat mot Sirius signerat Ola Fälth

Smisk på Studenternas

Ända sedan jag i slutet av sjuttiotalet tillbringade ett meningslöst värnpliktsår i Uppsala, har jag känt en viss aversion mot den staden. Inte har det blivit bättre med åren, trots att en hel del vatten flutit i Fyrisån sedan dess. I vart fall inte sedan IK Sirius gick upp i Superettan inför säsongen 2014 och hamnade i samma serie som IFK.

Tre år gjorde Sirius i Superettan innan man tog klivet upp i Allsvenskan. Den inbördes statistiken de sex matcher man spelade under dessa tre år är förkrossande. Ett poäng av arton möjliga och pinsamma 2-18 i målprotokollet. Hemmamatcherna 2014 och 2015 vill man gärna glömma då Uppsalalaget vann med 6-0 respektive 5-1.

Fjolåret var ett undantag från den smärtsamma statistiken, då vi lyckades vinna med 3-2 på bortaplan och spela 0-0 på hemmaplan i IFK:s första allsvenska match på Finnvedsvallen.

IK Sirius tog sin första seger i årets Allsvenska i förra omgången mot Brommapojkarna på Grimsta IP och hade inför dagens match spelat in endast åtta poäng. IFK kom med stärkt självförtroende efter den härliga segern mot Hammarby på bortaplan. De som följer laget har noterat att IFK inte vunnit två matcher i rad vid något tillfälle i år, varför känslan inför matchen på Studenternas IP var kluven. Dubbelt negativ statistisk.

För ovanlighetens skull ställde Kim Hellberg & kompani samma elva på banan som senast. Jonathan Rasheed i målet. Victor Larsson, Victor Eriksson, Emin Grozdanic och Albin Lohikangas i försvarslinjen. Wenderson, Hampus Näsström och Albion Ademi på mitten och Gustav Engvall, Oscar Johansson och Ajdin Zeljkovic längst fram.

IFK började - som vanligt - offensivt och frejdigt med hög press. IK Sirius svarade med långbollar. Oftast ner mot IFK:s högerförsvar. IFK kom till första avslutet redan efter tre minuter i ett mycket vackert anfall som drogs upp av Albion Ademi. Bollen gick vidare till Albin Lohikangas som hittade en tämligen fri Oscar Johansson som drog till direkt, men tyvärr utan att få ren träff.

Minuten senare drog Siriusmålvakten Jakob Tånnander iväg en långboll som man naglade fast på IFK:s planhalva. Så småningom lobbades bollen över Victor Eriksson som inte riktigt talade samma språk som Jonathan Rasheed, men anfallet rann ut i sanden Efter sex minuter noterades den första IFK-hörnan efter att Ademi dribblat på vänsterkanten. Victor Larsson avslutade, men högt över. IFK hade framgång i sitt presspel, men saknade förmåga att omvandla spelövertaget till riktiga målchanser. Ajdin Zeljkovic sköt från hyggligt läge, men hade svårt att hitta målet.

Med en halvtimma spelad fick Sirius sin första hörna. En kort variant och de flesta IFK:arna stod fastfrusna i straffområdet. Bollen gick till högerbacken Aron Bjarnason, som säkert placerade in bollen till höger om Jonathan Rasheed, trots att nio IFK:are befann sig i straffområdet. Sirius första skott på mål och en föga rättvis ledning. Bara minuten efter målet var hemmalaget nära att utöka sin ledning. En ny långboll hamnade hos Joakim Persson som skojade bort Viktor Eriksson, men skottet från fem meter gick utanför.

IFK fortsatte att skapa chanser och skjuta över. Albion Ademi sköt över, Oscar Johansson sköt över, Ademi sköt igen, men då stod Tånnander i vägen, vilket för övrigt var Värnamos första avslut på mål. Tre minuter före paus drog Oscar Johansson upp ett farligt anfall på högerkanten och hittade Zeljkovic i straffområdet, men hans första touch blev för dålig och chansen rann ut i tomma intet.

På tilläggstid drog Tånnander iväg en ny långboll som gick över IFK-försvaret. I kamp med mittbackarna kom sydafrikanen Tashreeq Matthews först på bollen och lyfte den över en utrusande Rasheed. I stolpen! Jonathan slängde sig och var först på returen. Matthews slängde sig också. Och fick straff! Ett totalt obegripligt domslut av domaren Fredrik Klitte. Att döma av Matthews hånflin efteråt råder ingen tvekan om att det var en filmning.

Matthews trippade själv fram och bredsidade in straffen till vänster om Rasheed, som chansade åt andra hållet. En halvlek där IFK hade störst bollinnehav, flest hörnor och flest skott slutade 2-0 i hemmalagets favör.

Inför den andra halvleken satsade IFK offensivt. In med Marco Bustos i anfallet, ner med Oscar Johansson på mittfältet och ut med Hampus Näsström. Bustos visade pigga takter direkt och tog första avslutet efter en halv minut på planen. Efter några minuter sköt han igen, men Tånnander räddade.

Fem minuter senare hade Ajdin Zeljkovic ett gyllene tillfälle att spräcka sin målnolla. Efter ett fint inspel från vänster från Albin Lohikangas klippte Ajdin till direkt, men Tånnander slängde ut ett ben som en bandymålvakt och gjorde en fin parad. Sirius stack i mellan med en farlig frisparksvariant efter ett ”fälleben” från Victor Eriksson. Gult kort, såklart. Där var det mycket nära ytterligare Siriusmål.

IFK fortsatte att kämpa. Siriusspelarna låg oftare och oftare med kramp eller andra åkommor och dödade tid i allmänhet. Men ibland slog man till på fasta situationer, som när man i den sextiosjätte minuten slog en ny kort hörna och sånär gjorde mål.

Ett par minuter senare kom Kamraterna i ett nytt snyggt anfall regisserat av Oscar Johansson. Bollen hamnade till vänster hos den nyinsatte Viktor Bergh, som slog ett inlägg längs marken mot Ajdin Zeljkovic. Från fyra meter lyckades Ajdin slå ett hål i luften istället för att träffa bollen. Kulan fortsatte till Bustos som - även han - gjorde hål i luften.

I den sjuttionde minuten var undertecknad beredd att anteckna ett reduceringsmål för IFK. Efter en hörna hamnade bollen hos Oscar Johansson, som klippte till direkt. Den här gången agerade Tånnander likt en ishockeymålvakt och räddade liggande.

När det inte blir mål på en sådan chans, då blir det aldrig mål och förmodligen hade det inte spelat någon roll om matchen varit dubbelt så lång. IFK hade inte gjort mål i alla fall. Så kändes det efteråt. I princip gjorde IFK allt utom mål. Det är naturligtvis inte otur att det inte blir mål. Efter elva spelade omgångar har IFK gjort sju mål (nio på papperet, men två har varit självmål) och det kan inte kallas otur. Bara sistaplacerade Varberg är lika usla framför mål.

Det måste till andra takter anfallsmässigt för att kunna ta poäng framöver. Det hjälper föga att match efter match ha störst bollinnehav och flest passningar. Det målen - bara målen - som räknas. Eftersom fotboll är totalt ologiskt till sin natur kommer IFK förmodligen att göra ett flertal mål nästa match, när mesta mästarna, Malmö FF, kommer till Finnvedsvallen. Vi ses då!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.

PS. Min aversion mot Uppsala kvarstår.