Matchreferat mot Malmö FF signerat Ola Fälth

Förlust avslutade dyster IFK-vecka

Efter att som supporter ha upplevt två bortamatcher där känslorna pendlat mellan himmel och helvete (Hammarby och Sirius) var det dags för Kamraterna att ta emot mesta mästarna, Malmö FF på Finnvedsvallen. Efter att ha spelat oavgjort, 0-0, i båda matcherna förra säsongen, var IFK en av få klubbar som aldrig förlorat mot Malmö i Allsvenskan. Skulle den sviten hålla? Skulle IFK spräcka den andra, lite trista sviten, med en seger - två förluster - en seger - två förluster och så vidare?

Upp emot ett par tusen Malmöbor slog sig loss i Värnamo inför matchen och spenderade frikostigt sina slantar på stadens utskänkningsställen. Ett trevligt inslag i den annars så sömniga småstadsatmosfären.

IFK gjorde ett par ändringar i laget sedan förlustmatchen mot IK Sirius. I fyrbackslinjen återtog Viktor Bergh sin plats till vänster på bekostnad av Albin Lohikangas, med Victor Larsson, Victor Eriksson och Emin Grozdanic på de övriga backplatserna. In i startelvan kom även Simon Thern istället för Ajdin Zeljkovic, som inte fått målskyttet att lossna.

IFK fick en kanonstart. Knappt hade röken från bengaldårarna skingrats innan Gustav Engvall fick en passning av Simon Thern, krånglade sig förbi två Malmöförsvarare innan han tryckte in bollen i Johan Dahlins vänstra kryss. Då stod matchuret på exakt en minut. Ett fantastiskt mål!

Målet gav hemmalaget självförtroende även om Malmö stack emellan med farliga attacker. Gabriel Busanello fick ett skottläge i straffområdet, men sköt utanför. Taha Ali bjöd på lekstuga på högerkanten, men IFK-försvaret kunde avvärja. Den gången...

Efter fem minuter var Malmö nära att bjuda IFK på en påspädning av ledningen. En lång bakåtpassning från Lasse Nielsen passerade målvakten Johan Dahlin, men gick - dessvärre utanför. 2-0 där så hade kanske resultatet blivit ett annat.

Efter tolv minuter startade Oscar Johansson en snabb kontring och IFK kom tre mot en. Tyvärr sprang Albion Ademi offside och Oscar valde att spela honom istället för den till vänster omarkerade Gustav Engvall. Lite slarvigt, kan tyckas.

I den sjuttonde matchminuten tog Simon Thern emot bollen i mittcirkeln. Han avancerade över hela Malmös planhalva, fintade åt vänster och sköt - med vänstern - ett skott som täcktes till hörna.

Knappa tio minuter senare hittade Simon fram till Gustav med en ny fin passning. Gustav passade snett-inåt-bakåt till en fristående Oscar, men ett malmöben hann emellan. Och bara minuten senare var det Gustavs tur att avsluta. Samma malmöben i vägen igen.

Efter trettiofem minuter kom det som fick matchen att vända. IFK hade haft det mesta och bästa av spelet, men Malmö hade Taha Ali. Likt sin namne, Mohammed Ali, "flöt han som en fjäril och stack som ett bi", som den sistnämnde sa efter att ha besegrat Sonny Liston i matchen om tungviktstiteln 1964. Efter ett väggpass från Sebastian Nanasi fick han bollen på vänsterkanten. Han rundade Victor Eriksson längs kortlinjen, fintade bort Victor Larsson av bara farten och Emin Grozdanics försiktigt utsträckta ben utgjorde inget verkligt hinder. Helt fri kunde han skyffla upp lädret i nättaket, helt utan chans för Jonathan Rasheed i målet. Ett fantastiskt fotbollsmål av den kvicke och tekniske Taha Ali, men nog var försvarsinsatsen lite för snäll?

Det oavgjorda resultatet stod sig halvleken ut och den månghövdade publiken njöt av spelet och solen.

IFK startade den andra halvleken lika frejdigt som den första. Viktor Bergh lyckades sånär att dribbla sig fri inledningsvis, men sista momentet fastnade på en skåning som slog bollen till hörna. Spelet från hemmalaget var stundtals lysande och det kändes nästan osannolikt med tanke på att Sveriges mest framgångsrika fotbollförening (utan genitiv-s som "hövdingen", Eric Persson, alltid hävdade med iver) stod för motståndet.

Kvarten i på andra halvleken samspelade Albion Ademi och Simon Thern snyggt, men Simons inspel rullade parallellt med mållinjen, förbi både försvarare och anfallare, och rann ut i tomma intet. Men i anfallet därpå gick Victor Larsson till attack. Han hittade Oscar Johansson som löpt från mittplan. Oscar missade skottet, men bollen hamnade hos en fristående Gustav Engvall. Johan Dahlin i målet gjorde sig stor som ett hus och Engvalls skott gick utanför. Två riktig bra chanser att ta ledningen och ett hemmamål hängde i luften.

Men, som så ofta, efter klar IFK-dominans i sjuttiofem minuter, kom bakslaget. IFK:s målvakt Jonathan Rasheed värnade generöst om den konstintresserade delen av publiken när han bjöd på årets tavla på Finnvedsvallen. Fullt i klass med Rembrandt eller van Gogh! På en lång utspark från målvaktskollegan i Malmö, Johan Dahlin, gick Jonathan - av någon outgrundlig anledning - ut för att möta bollen, långt utanför sitt straffområde. Han missbedömde studsen totalt och efter att den gått i en retfull båge över honom, kunde matchens lirare - Taha Ali - enkelt rulla bollen i nät. Malmö hade vänt och IFK var, om inte i brygga, i vart fall i parterre, för att prata brottningstermer. Jag har antytt det förut: Målvakter bör hålla sig i straffområdet och helst använda händerna.

Malmö fick nu nytt bränsle och kunde spela ut sitt hela register och bara ett par minuter senare var Rasheed nära att fumla in ytterligare en boll. Det var nu totalvirrigt i hemmaförsvaret ett tag. IFK-ledningen gjorde ett trippelbyte: in med Ajdin Zeljkovic, Charlie Vindehall och Edvin Becirovic för att få ny energi. Ut med Hampus Näsström, Simon Thern och Albion Ademi, men inget hjälpte för dagen.

Närmast ett kvitteringsmål kom IFK när Oscar Johansson, med en känslig högerfot lyfte in ett inlägg mot Ajdin Zelkovic, som tyvärr missade bollen helt när han skulle nicka in den.

Istället blev det Malmö som gjorde sista målet. Sebastian Nanasi dribblade bort Victor Larsson och fick till ett skott som Jonathan Rasheed har händerna på, men inte orkar hålla. 1-3 och spiken i kistan.

IFK gjorde ånyo en beundransvärd insats. I sjuttiofem minuter. Därefter rasade det, vilket hänt förut. Månntro hade den hade värmen och den

Det sitter naturligtvis mycket frustration innanför pannbenet att spela bra men inte få utdelning. Förhoppningsvis jämnar det ut sig till hösten och som alla vet har IFK alltid varit ett höstlag.

För spelare och supportrar väntar nu - av någon outgrundlig anledning när väder och planer är som bäst - ett uppehåll fram till den 1 juli, då IFK beger sig till Värmland för att ta sig an Degerfors IF.

Det är för tidigt att prata om "måste-matcher", men nog vore det skönt med en seger för att hålla behörigt avstånd till botten av tabellen.

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.