Vinst i Värmland

Det var sannolikt inte Degerfors han tänkte på, Jussi Björling, när han skrev texten till "Ack Värmeland du sköna". För inte är det skönhet som är det utmärkande draget när man passerar gränsen mellan Östergötland och Värmland. Skog, åter skog och smala, slingriga vägar.

Nu vore det fel att påstå att Degerfors saknar charm, för det gör det inte. Mycket av forna tiders brukssamhälle är bevarat, även om tidens tand, i form av tomma butikslokaler etc., har drabbat även Degerfors. Mycket av charmen och kulturen i den lilla kommunen (ca 9 500 själar) inryms i fotbollen.

För övrigt finns här Bruket, med stort B. Järnbruket, där de flesta får sin försörjning. Sen handlar det mesta om fotboll. Här finns (nästan) lika många fotbollsfrälsta som det finns på annat sätt frälsta i Värnamo.

På Stora Valla har fotboll spelats på hög och låg nivå sedan 1938. Här har världsstjärnor som Gunnar Nordahl, som värvades till Milan redan 1949, Tord Grip, Ralf Edström, Olof Mellberg och Ola Toivonen, för att nämna några, inlett sina framgångsrika karriärer.

"Här klappar det hjärtan med heder och med tro", fortsätter den Björlingska texten och det är något som passar in på de trogna supportrarna för Degerfors IF. Få klubbar har så trogna och genuina anhängare, fritt från huliganer och pyromaner.

"Och var en svensk uti Svea rikes land, som kommer att gästa vid Klarälvens strand, han finner blott bröder och systrar", skaldar Björling vidare, och nog stämde det. Visst kände man sig välkommen!

Efter tre veckors uppehåll var IFK tillbaka i selen och det fanns en spänning i att se hur ledigheten påverkat laget. Det gavs en viss indikation i den avbrutna träningsmatchen mot Jönköpings Södra i måndags, då IFK visade upp ett övertygande och överlägset spel.

Efter nio raka matcher fick målvakten Jonathan Rasheed lämna plats i buren för Pilip Vaitsiakhovich, som stod de tre inledande matcherna. I backlinjen återtog Albin Lohikangas sin startplats till vänster, tillsammans med Victor Larsson, Victor Eriksson och Emin Grozdanic. På mittfältet var Simon Thern tillbaka, ihop med Hampus Näsström och Wenderson. Längst fram: Albin Ademi, Gustav Engvall och Oscar Johansson.

Båda lagen såg lite ringrostiga ut inledningsvis, men efter tolv minuter skapade IFK sin första hörna, med ett efterföljande avslut av Albin Lohikangas, vilket täcktes av Degerforsmuren. För det var en riktig mur. En köttmur. Degerfors backade hem och bevakade sitt straffområde. IFK rullade boll och såg pigga ut. Inte minst Wenderson, som minuten senare avlossade kanonen, men även den i muren.

Degerfors, som saknade sina två vassaste kort, Diego Campos och Dijan Vukojevic, hade svårt att få till något i anfallsväg. Den bästa chansen skapade IFK åt dem. I artonde minuten slog Pilip Vaitsiakhovich en onödigt svår passning till Victor Eriksson, som hade två värmlänningar i ryggen, men Rasmus Örqvists - som snodde bollen - sköt dessbättre utanför.

Två minuter senare väggspelade Gustav Engvall med Simon Thern, dribblade två gubbar mycket elegant och sköt, ensam med målvakten, dessvärre på den senares utsträckta ben. En strålande insats som var värd ett bättre öde. På den efterföljande hörnan hade Victor Eriksson en "nästanchans" att sätta huvudet på Albion Ademis inlägg, men kom aningen för sent.

IFK hade nu kopplat ett rejält grepp om händelseutvecklingen och det kändes inte alls fel när Oscar Johansson snodde bollen på mittplan och hittade Albion Ademi, som fick en fri yta på högerkanten. Den första Degerforsbacken fintade han upp på läktaren och sköt därefter mitt emellan den andra och tredje försvararen, in i den bortre burgaveln. Helt utan chans för målvakten Sondre Rossbach. En mycket tjusig aktion av lånet från Djurgården, och hans första mål i Allsvenskan.

IFK släppte nu handbromsen helt och tryckte tillbaka Degerfors än mer. Efter dryga halvtimman stod Simon Thern för en fin prestation när han rundade Sebastian Ohlsson på högerkanten. Inlägget gick dock förbi samtliga i straffområdet.

Nästa chans skapade Oscar Johansson på egen hand när han lekte Ingemar Stenmark i straffområdet och passerade fem portar innan den sista stod i vägen för passningen till Gustav Engvall.

Simon Thern fortsatte att bidra till farligheter. Efter samspel med Albin Lohikangas hittade han Gustav Engvall i straffområdet, men Gustavs passning med yttersidan blev lite för svår.

IFK hade roligt på planen. Strax före pausvilan hittade Wenderson ut till den ständigt löpande Albion Ademi på högerkanten. Albion slog in bollen i straffområdet och Gustav Engvall klippte till på volley från straffpunkten. Strax utanför. Det hade kunnat bli ett mål att minnas.

Uddamålsledningen stod sig halvleken ut efter total IFK-dominans. Sett till antalet kvalificerade målchanser hade varken två eller tre måls ledning varit oförtjänt.

Degerfors bytte in tre nya spelare inför den andra halvleken och flyttade högre upp i banan. Sånär hade det givit resultat redan i inledningen. Med en elegant chipp hittade Fortune Bassey fram till djupledslöpande Elyas Bouzaiene. Som tur var fick han inte alltför bra träff på sitt skott och Pilip Vaitsiakhovich var med på noterna och täckte till hörna.

Styrkta av sitt fina anfallsförsök pressade Degerfors allt högre upp i banan och de tillresta blåvita fansen hölls på halster. IFK saknade inte chanser helt, men dominansen var inte lika stor som i den första halvleken.

Simon Thern hade ett bra avslutsläge, men målvakten sträckte ut sin lekamen och räddade till hörna. IFK hittade tillbaka till sitt fina passningsspel och anfallen avlöste varandra.

I den åttionde matchminuten snappade den nyinsatte Edvin Becirovic upp bollen på egen planhalva. Han sprang ifrån den första rödklädda ryggsäcken, slog bollen på ena sidan om nästa attackerande Degerforsare, sprang själv på andra sidan och rusade mot mål. Han behöll bollen och en tillskyndande försvarare ägnade sig åt fribrottning, med frispark som följd.

Oscar Johanssons känsliga högerfot hittade in i straffområdet med en lyra. Fram rusade Hampus Näsström och med låret satte han bollen i nät från tre meter. Mycket tjusigt och frälsningen var nära.

Degerfors lyckades inte få till någon allvarlig forcering på slutet. IFK kunde lämna Värmland med tre härliga och välförtjänta poäng, till den ditresta supporterskarans glädje. Kamraterna gjorde en gedigen insats och segern kunde ha blivit större om effektiviteten framför mål varit ännu bättre. Nu finns dock ingen anledning att klaga. Extra skönt att ta alla poängen från en seriekollega i samma härad av tabellen.

Det var trevligt att se så många Värnamobor på plats och en extra eloge till Kamrattolvan, som kört den långa vägen till Värmlandsskogarna. Undantaget de infantila könsords- och hatramsorna utgjorde de ett glatt inslag, trots det numerära underläget.

Närmast väntar nu hemmamatch kommande lördag då anrika Djurgårdens IF kommer på besök till Finnvedsvallen. Jag förväntar mig att Värnamoborna går man ur huse och vallfärdas till arenan. Det är lite skämmigt att Värnamo - fyra gånger så stor kommun som Degerfors - har ett sämre publiksnitt.

Om jag kommer att vara där?

Är påven religiös?

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad