Djurgården vände och vann

Hur många hedersamma förluster klarar ett normalt supporterhjärta? Frågan känns relevant att ställa efter IFK:s insats i lördags mot gästande Djurgårdens IF.

I tur och ordning har Mjällby, Brommapojkarna, Kalmar, Malmö tillåtits att lämna Finnvedsvallen med samtliga poäng i bagaget, de tre första med uddamålsvinster, den sista med två måls marginal. I samtliga dessa matcher har IFK varit nära, kanske till och med värda poäng.

Det fanns en förväntan och förhoppning i luften efter den fina insatsen i Degerfors föregående lördag, att IFK skulle bryta förbannelsen och ta poäng två matcher i rad.

Djurgården hade, inför dagens match, endast tagit två poäng på bortaplan, så nog fanns det hopp. Fast deras formkurva har stadigt pekat uppåt. Sex raka matcher utan förlust var stockholmarnas facit.

IFK kom till spel med samma startelva som senast, vilket kan tyckas vara givet, men faktum är att det var första gången i år som samma elva ställdes på benen två matcher i rad.

Sålunda fick Pilip Vaitsiakhovich förnyat förtroende mellan stolparna. Victor Larsson, Victor Eriksson, Emin Grozdanic och Albin Lohikangas i backlinjen. Hampus Näsström, Wenderson och Simon Thern på mitten och Albion Ademi, Oscar Johansson och Gustav Engvall i anfallet.

Bortalaget syntes ha gjort sin läxa. Anförda av en månghövdad supporterskara kopplade man grepp om skeendet på planen direkt. Redan efter halvannan minut ven den första projektilen förbi IFK:s målområde. Det tog tre minuter innan IFK fick låna bollen och ha den under någorlunda kontroll. Djurgården stod högt upp med laget och Kamraterna hade svårt att komma igenom med sina passningar.

Värnamo försökte, på sedvanligt sätt, spela upp bollen inom laget med korta passningar. Djurgården slog ofta en lång boll direkt och fyllde på med folk och vann andrabollen.

Lånet från just Djurgården - Albin Ademi - var pigg inledningsvis. Han ville självklart visa sina forna lagkamrater vad han dög till. Efter fyra minuter dribblade han sig nästan loss på sin högerkant, men fälldes med frispark som följd. Ademi slog frisparken själv, dessvärre kunde den nickas undan av Djurgårdsförsvaret utan större bekymmer.

Efter sex minuter hittade Oscar Johansson fram till Simon Thern och för första gången i matchen fick IFK lite tid med bollen på mitten. Simon avancerade och hittade Gustav Engvall i en lucka mellan mittbackarna. Fri med Jacob Widell Zetterström i djurgårdsmålet gjorde han inget misstag. 1-0 till hemmalaget. Överraskande, sett till matchinledningen, men icke desto mindre välkommet. Ett riktigt skolboksmål!

Halvleken fortsatte som den började. Djurgården skapade mest. IFK höll emot bra, men hade svårt att spela sig igenom bortalagets kompakta presspel. Stundtals bjöd man gästerna på lite halvchanser genom att drälla med bollen och spela onödigt djärvt i försvaret.

Efter dryga halvtimmen fick Djurgården en frispark på högerkanten. Efter en lyftning in i målområdet fick Besard Sabovic chansen, i nästan fritt läge, men Vaitsiakhovich täckte bra och kunde fånga bollen.

Knapp fem minuter senare kom de för dagen rödklädda djurgårdarna i en ny farlig attack. Haris Radetinac hittade ut till Pjotr Johansson på högerkanten. Hans inspel bakåt nådde Lucas Bergvall, men hans skott gick över målställningen.

I den andra övertidsminuten av första halvlek uppstod en diskutabel situation. Victor Larsson tog sig in i straffområdet och gick omkull. IFK:arna ville ha straff, men domaren Magnus Lindgren vinkade avvärjande. Efter att ha sett situationen i efterhand känns det som ett korrekt beslut.

IFK gick till halvtidsvila med ledning, vilket inte kändes helt oförtjänt och merparten av de 3 904 åskådarna njöt i solskenet. Insatsen i första halvlek är mer än godkänd, även om man spelmässigt var långt ifrån de höjder vi vet att laget kan prestera. Det fanns - som bekant - två lag på planen och Djurgården gjorde det svårt för IFK.

Djurgården bytte ut Lucas Bergvall till förmån för Oskar Fallenius inför den andra halvleken. Det, och möjligen efter att ha inmundigat någon form av raketbränsle i pausen, gjorde att gästerna kom ut som ett annat lag.

IFK fick finna sig i att bli tämligen tillbakapressade och hade än svårare att ta sig fram i banan. Gästerna staplade hörnor på varandra och det kröp allt närmare ett kvitteringsmål.

Kamraterna stack emellan med kontringar. Albion Ademi skojade med djurgårdarna på högerkanten och fick till ett bra inlägg, men straffområdet var tomt på vita tröjor.

Djurgården fortsatte att trycka på och två minuter senare uppstod en märklig situation. Bollen gick över kortlinjen efter en närkamp mellan Emin Grozdanic och en djurgårdare. Domaren pekade först på inspark, men ändrade sig av någon anledning och dömde hörna.

Den halvhöga hörnan hamnade hos Rasmus Schüller, som klippte till på volley. Inget märkvärdigt skott, snarast en halvmiss, men bollen styrde olyckligt på Victor Larsson och letade sig förbi Pilip Vaitsiakhovich. Trist, men inte helt oförtjänt.

Med kvarten kvar av matchen gjorde Vaitsiakhovich skäl för traktamentet när han med en fotparad lyckades freda sin kasse efter Joel Asoros nick från fyra meter. Returen gick ut mot Haris Radetinac. Victor Larsson glidtacklade i ett försök att få undan bollen. Radetinac ramlade över Larssons utsträckta ben och den här gången blåste Lindgren och pekade på straffpunkten.

Norrmannen Oliver Berg lade upp bollen och från elva meter gjorde han inget misstag. Pilip åt högra hörnet, bollen in i det vänstra. Djurgården hade vänt underläget inom åtta dystra minuter.

IFK gick nu på knäna och syntes inte ha kraft i benen nog att få till en forcering. En reflektion jag gör i efterhand är att trots hettan - det var tufft nog att sitta bredvid planen - så gjordes bytena väldigt sent. Det hade kanske varit bättre att få in friska ben tidigare i matchen. Flera av IFK:arna såg tröttkörda ut och den uteblivna forceringen talar ett ganska tydligt språk. Det fanns, helt enkelt, inga krafter kvar.

Till den inledningsvis nämnda sviten av hedersamma uddamålsförluster kunde nu läggas ytterligare en och inte heller den här gången kunde en vinst följas upp med ytterligare poäng.

Sett över nittio minuter är det inte orättvist. Djurgården är ett bra lag och IFK kommer inte riktigt upp i nivå, vilket naturligtvis kan tillskrivas motståndarna.

Det är lite typiskt att storlagen får straff i avgörande skeden, det händer allt som oftast. Jag tycker att de båda straffsituationerna är tämligen likvärdiga, men det gjorde uppenbarligen inte rättskiparen.

Trots detta hade djurgårdsledarna synpunkter på domarnas insatser i efterhand och tyckte sig vara förfördelade. Ett märkligt och tråkigt beteende. Lika tråkigt är det att nittio minuters protesterande mot alla domslut till slut ger önskad effekt. Domarna faller till föga och den som klagar högst vinner mest, verkar vara parollen. Osportsligt, tycker jag.

Den allsvenska omgången bjöd annars på ett par rejäla överraskningar. Degerfors seger mot Brommapojkarna på Grimsta IP får anses vara oväntad, men den största skrällen var väl ändå Mjällbys seger över Malmö FF på bortaplan.

Varberg tog sin första seger, välförtjänt borta mot IFK Göteborg. Serien lever i allra högsta grad när vi nu närmar oss halvtid.

Sista matchen för IFK, innan serien vänder, blir nästa lördag mot Halmstads Bollklubb på Örjans vall. Ses vi då?

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad