Nära - men ändå långt ifrån

Det är snabba kast mellan euroforisk glädje och - om än inte djupaste - sorg inom fotbollens värld. Knappt hade man hunnit landa efter den storslagna segern mot BK Häcken förrän det var dags för nästa stora bergsetapp. Årets kanske svåraste bortamatch - mesta mästarna Malmö FF. Fast å andra sidan, en match där ingen IFK-supporter på förhand hade några överdrivna förväntningar på utfallet.

Sett till storlek är IFK, kontra Malmö FF, en liten flugskit i jämförelse med motsvarande utsläpp från en elefant. Malmö FF är ett väloljat företag med hundra gånger så stort eget kapital som IFK Värnamo. IFK, i grund och botten en förening byggd på ideella krafter och intressenters välvilja.

Likväl så spelar de i samma liga och det känns befriande att konstatera att spelare och ledare inte bryr sig särskilt mycket om de yttre förutsättningarna. Att ställa en trebackslinje på banan mot Malmö FF på deras hemmaborg tyder på ett visst självförtroende och en hälsosam respektlöshet. Jag hade en tro och förväntan på att startelvan mot Häcken skulle få förnyat förtroende, men jag hade - som vanligt - fel i mina gissningar.

Det innebar att Freddy Winsth fick finna sig att bli bänkad och Victor Eriksson klev in centralt i backlinjen med Victor Larsson och Emin Grozdanic bredvid sig. På fyrmannamittfältet återtog Hampus Näsström sin plats från start efter sitt fina inhopp senast mot BK Häcken, tillsammans med Wenderson Oliveira, Albion Ademi och Gustav Engvall. Längst fram Oscar Johansson, Ajdin Zeljkovic och Simon Thern. I målet stod Pilip Vaitsiakhovich.

Malmö, som inte vunnit sedan den 1 juli, kände förmodligen en större nervositet inför matchen än gästerna.

IFK visade inte någon falsk blygsamhet och stod högt i sina positioner inledningsvis.

Redan efter tjugo sekunder hittade Oscar Johansson fram till en på högerkanten löpande Albion Ademi. Albion slog in bollen i straffområdet där Ajdin Zeljkovic och Gustav Engvall lurade, men Lasse Nielsen hann emellan och nickade till hörna. Efter den korta hörnan lyfte Simon Thern in bollen mot Victor Eriksson, som mötte med pannan, men Johan Dahlin i MFF-kassen var med på noterna.

Taha Ali - som gjorde en sådan fantastisk match på Finnvedsvallen i juni - var svårfångad för IFK-försvaret även idag. Han vände ofta ut-och-in på sina motståndare och ställde till stor oreda. Få - om ens någon - kan matcha hans kvicka vändningar.

Skyttekungen Isaac Kiese Thelin presenterade sig efter sex minuter och nickade strax utanför Vaitsiakhovichs vänstra stolpe. Sebastian Nanasi, som förra året var utlånad till Kalmar, har gjort en stark vårsäsong i Malmö och var hittills noterad för nio fullträffar, en färre en Kiese Thelin. Efter dryga kvarten var han nära att ge sitt lag ledningen, när han fick tid på sig att ladda från straffområdeslinjen, men Vaitsiakhovich var beredd och kunde rädda.

IFK kontrade snabbt. Simon Thern hittade Ajdin Zeljkovic i djupled, som kom ensam med Johan Dahlin. Tyvärr var Ajdin inte tillräckligt kall i avslutet. Skottet gick i tacksam “semaforhöjd” och Dahlin kunde rädda med en fin enhandsparad. Det vill sig inte riktigt för Zeljkovic.

Bortalaget skapade nu ett bra tryck på Malmöförsvaret, men närmare än en hörna kom man inte. IFK var nu mycket framgångsrika i sitt presspel. Efter tjugo minuter fälldes Ajdin strax utanför straffområdet och fick en frispark i ett mycket bra läge, rakt framför mål, i halvmånen. Dessvärre förvaltade Emin Grozdanic frisparken, inte bättre än ett skott upp på läktaren. Slarvigt, i ett mycket bra läge!

MFF kontrade och skaffade sig en hörna i anfallet därpå. Då grinade oturen i ansiktet på Kamraterna. Hörnan träffade Simon Thern, som var fullt upptagen med att knuffa undan en motståndare, i ryggen och bollen studsade vidare till en fristående Isaac Kiese Thelin, som från fyra meter inte gjorde något misstag. Surt, när IFK haft goda chanser att ta ledningen.

Men bara ett par minuter senare skulle Oscar Johansson kvittera. Gustav Engvall tog sig fram på vänsterkanten, hans inspel studsade på en MFF-are och hamnade på Oscar, som - mycket behärskat - lyfte in bollen i bortre krysset.

Matchen böljade nu rejält. I det påföljande anfallet fick Kiese Thelin - i ensamt majestät - nicka från fem meter, men nicken gick rakt på Vaitsiakhovich.

Fem minuter senare erövrade IFK bollen i mittcirkeln. Oscar passade ut till Albin Ademi som drog “sin gubbe” och spelade bollen snett-inåt-bakåt. Där kom en släpande Simon Thern som i fritt läge, ungefär från straffpunkten, sköt skyhögt över. En högkaratig chans som borde givit bättre utdelning. Ett strålande anfall, men ett dåligt avslut.

Med dryga fem minuter kvar av halvleken var det Malmös tur att ha en stor möjlighet att ta ledningen. Danske Sebastian Jörgensen frispelades i straffområdet, men hans skott gick utanför. Hampus Näsström och Emin Grozdanic försvarade förtjänstfullt, ska tilläggas.

Strax därpå tog den hale Taha Ali sig igenom straffområdet och spelade in till Sebastian Nanasi, men då hans vänsterfot inte är lika välgängad som hans högerfot, gick skottet utanför. Minuten senare var Ali framme på nytt. Han lurade Victor Eriksson, som gled halvvägs till Köpenhamn i det hala gräset, och serverade Kiese Thelin en ny möjlighet, men med ryggen mot mål gick hans nick över ribban.

Det kunde - och kanske borde - varit fler mål åt båda hållen i första halvlek. Högt tempo och många chanser. De dryga tjugotusen på läktarna, de flesta med himmelsblå sympatier, trivdes i solen som tittade fram, något överraskade, efter det kompakta regnet i inledningen.

IFK började den andra halvleken med stor frenesi och att skapa en ny chans att ta ledningen. Ajdin hittade Ademi i en lucka, men hans skott täcktes av skåningarna. Ademi var mycket aktiv. Ett par minuter senare var han på väg igenom, men fälldes av Oscar Lewicki, med ett solklart gult kort som följd.

På den efterföljande frisparken bjöd IFK på en tjusig variant. Simon Thern lyfte bollen till en fri Gustav Engvall, som träffade bra, men Dahlin flaxade ut med högerhandsken och räddade.

Returen var Oscar Johansson nära att sätta, men ett malmöben räddade till hörna.

På den efterföljande hörnan hamnade bollen hos Oscar igen och han var nära att upprepa sin bravad från första halvlek. Den här gången gick skottet strax utanför. IFK hade nu Malmö nere på knä, även om Tahi Ali fortsatte att oroa. Dryga kvarten in på andra halvleken kom Ademi i en bra kontring, men hans skott gick utanför stolparna. Kanske hade en passning till den framrusande Zeljkovic varit att föredra.

Precis som vid ett flertal tillfällen den här säsongen så blev de sista tjugo minuterna avgörande på ett negativt sätt. En bidragande faktor blev att Malmö, i den sextiosjätte matchminuten, bytte in den rutinerade dansken Sören Rieks. Efter fyra minuter på planen bjöd han Värnamoförsvaret på en rejäl åktur när han dämpade en utspark och fintade Emin Grozdanic i samma eleganta rörelse.

Två minuter senare fick han en passning av Sebastian Nanasi, kom fri mot mål och satte bollen behärskat mellan benen på Pilip Vaitsiakhovich. Snöpligt och lite billigt! Stort jubel på läktarna - naturligtvis - från publiken, som av speakern - förmodligen - betraktades som något efterblivna, då han envisades med att upprepa målskyttens namn tre gånger. Enfaldigt!

IFK fortsatte att kriga. I den åttiofemte minuten hade man ett nytt guldläge att göra mål. Den inbytte Marco Bustos lyfte in en frispark mot mål. Där dök Emin Grozdanic upp och satte foten till bollen, två meter från mållinjen, men dessvärre rakt på målvakten. Det såg mer ut som en passning till målvakten än ett skottförsök. Sådana lägen får man inte bomma!

IFK spelade nu - i princip - med en tvåbackslinje i sin iver att få till en kvittering. Tyvärr gick det, som det ofta går när ett lag jagar ett mål. Det blev istället ett mål i baken. En bortslarvad frispark gav Sören Rieks möjlighet att frispela Isaac Kiese Thelin, som enkelt kunde lyfta in bollen över Pilip Vaitsiakhovich, ungefär från straffpunkten. 3-1 och IFK var naturligtvis ett slaget lag.

IFK gjorde ånyo en mycket stark insats utan att få med sig ett jota. Visst hade vi en viss tur när vi avgjorde senast på övertid mot Häcken, men det känns ändå som att antalet hedersamma förluster är för många för den mentala hälsan.

För Malmös del innebar segern att man hakar på i guldstriden, där Häcken besegrade Elfsborg. För IFK:s del är läget det omvända. Varberg, Göteborg, Degerfors och AIK tog samtliga tre poäng, vilket innebär att gapet ner till kvalstrecket minskade oroande.

Det gäller dock, som vanligt, att vinna sina egna matcher.

Närmast väntar tre viktiga kamper. Brommapojkarna på bortaplan nästa lördag, Degerfors hemma och Varberg borta.

Nio poäng där skulle sitta fint…

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.