Grymt på Grimsta

Den supporter som bär på lite smått pessimistiska drag kunde lätt hitta ett antal mörka moln på himlen, när IFK äntrade Grimsta IP i Bromma för att ta sig an IF Brommapojkarna på lördagseftermiddagen. Våra tre senaste möten med de rödsvartrandiga har slutat med förluster, samtliga med uddamålet.

När lagen stötte samman på Finnvedsvallen den 4 maj, kände åtminstone jag mig bestulen på poäng. Efter en mycket tveksam utvisning på Netinho, vände matchen från att se säker ut, till en mindre katastrof, där Brommapojkarna avgjorde på nick i slutminuterna. Matchen präglades dessutom av en mycket dålig plan, vilket påverkade förutsättningarna negativt.

På sedvanligt manér hade Kim Hellberg & Company ändrat en del i laget sedan förlustmatchen mot Malmö FF i måndags. In mellan stolparna klev Jonathan Rasheed, som fått stå tillbaka för Pilip Vaitsiakhovich de senaste fem matcherna.

Freddy Winsth var tillbaka på högerbacken, när Hellberg mönstrade en 4-4-2-uppställning. Victor Eriksson, Emin Grozdanic och Albin Lohikangas, även han tillbaka efter ett par matcher på bänken, kompletterade i backlinjen.

På mittfältet: Albion Ademi, Wenderson Oliveira, Oscar Johansson och Gustav Engvall. I anfallet startade Simon Thern och Ajdin Zeljkovic.

Brommapojkarna har under sommaruppehållet värvat en ny målvakt, Lucas Hägg-Johansson - senast i danska Vejle och tidigare i Kalmar FF - som ersatte Filip Sidklev. Den sistnämnde agerade vägg när lagen möttes på Finnvedsvallen i våras.

IFK tog tidigt tag i dirigentpinnen och förde spelet, dock utan att skapa något mer än "nästanlägen" inledningsvis. Brommapojkarna stängde passningsvägarna effektivt.

I tolfte minuten fick Gustav Engvall en djupledsboll. Han hittade Albion Ademi centralt, som frestade Hägg-Johansson med ett skott. Dock utan större problem att rädda. I samma matchminut hittade Wenderson in till Simon Thern, som vidarebefordrade bollen till Gustav Engvall, men den sistnämndes skott gick rakt i famnen på målvakten.

IFK:arna började nu hitta varandra allt bättre och skapade fler och fler lägen. Efter trettiotre minuter låg bollen i BP-nätet efter att Oscar Johansson hittat Gustav Engvall med en genial passning. Dessvärre var Gustav offside. I alla fall enligt den assisterande domaren. Tveksamt, tycker jag.

Man började nu känna doften av ett ledningsmål och i ett mycket vackert anfall, som startade med att Oscar vann bollen på egen planhalva, kunde Albion och Simon Thern väggspela. Albion hittade slutligen Ajdin Zeljkovic, som sköt, mellan benen på en Brommapojk, till 1-0 för bortalaget. Ajdins första mål för säsongen och sällan har man sett en lyckligare målskytt. Det måste ha känts oerhört skönt för Ajdin, som varit nära flera gånger under säsongen utan att få till det.

Bara ett par minuter senare kom BP i en farlig attack som mycket väl kunde ha slutat i en kvittering. Efter en lång passning ut mot högerkanten spelades bollen in centralt. Victor Eriksson missade undanrensningen, men störde tillräckligt för att BP-anfallaren skulle missa bollen och Freddy Winsth kunde sopa undan.

Två minuter före halvtidspausen kom Oscar Johansson i sin favoritposition och kunde lossa kanonen, men bollen strök utanför stolpen. I anfallet därpå kontrade BP farligt, men avslutet blev tamt och Jonathan Rasheed, som stått och småfrusit hela halvleken, kunde rädda enkelt.

IFK kunde gå till halvtidsvila med uddamålsledning och ett övertygande spel. Sett till spelfördelning och chanser kunde ledningen ha varit större.

Den andra halvleken startade med ett betydligt öppnare spel, mycket beroende på att Brommapojkarna klev upp ur sina skyttegravar och pressade högre.

Åtta minuter in på den andra halvleken hade Gustav Engvall möjligheten att stänga tillställningen. Oscar Johansson hittade in till Simon Thern i central position. Simon vidarebefordrade till Gustav, som sköt från sexton meter, men skottet gick strax utanför. Mycket nära!

Bara minuten senare hade Oscar chansen att öka på målskörden. Efter samarbete med Albion och Freddy fick han tillbaka bollen. Han klippte till på direkten, men fick ingen riktig träff.

Med knappa halvtimmen kvar att spela fick Brommapojkarna sin första hörna. Hörnan var perfekt slagen, den påföljande nicken bra och Jonathan Rasheeds räddning ännu bättre. Ny hörna som blev resultatlös.

Hemmalaget skapade nu ett visst momentum - som det plägar att heta på modern fotbollssvenska - och ett kvitteringsmål hängde i luften. Bara halvannan minut senare fick man en frispark strax utanför straffområdet, när Oscar Pettersson ramlade på Freddy Winsths utsträckta ben.

Alexander Jensen stegade fram och skruvade bollen över muren. Otagbart för Jonathan Rasheed, men lyckligtvis något för högt och lädret studsade i överliggaren.

"Stolparna är mina bästa vänner", brukade den gamle hockeymålvakten Leif "Honken" Holmqvist säga. Jonathan Rasheed kunde utbrista något liknande.

IFK hade nu tappat det mesta av sitt fina spel, vilket lagledningen insåg. De gjorde ett trippelbyte för att få in ny energi. In på banan kom Victor Larsson, Viktor Bergh och Marco Bustos. Ut gick Freddy Winsth, Ajdin Zeljkovic och Albin Lohikangas.

Draget var lyckosamt och under de följande fem minuterna hade IFK tre avslut. Victor Bergh hittade in till Albion Ademi i straffområdet, men bollen rann iväg på plastgräset och skottet kunde täckas av BP-försvaret.

Oscar Johansson dribblade sig igenom halva Bromma, in i straffområdet, men hans skott gick över. En fin prestation som var värd ett bättre öde.

Med kvarten kvar gjorde IFK ett nytt byte. Albion Ademi lämnade plats åt Hampus Näsström, som stått för fina prestationer i de senaste matcherna. Han har en sällsynt förmåga att vinna boll på mitten och innehar - förmodligen - norra Europas längsta tår. Även idag skulle de få en matchavgörande betydelse.

I den sista ordinarie spelminuten hade IFK änglavakt igen. I en sekvens som såg tämligen ofarlig ut, gick Viktor Bergh med kroppen mot en BP-anfallare och fick bollen på armen. Visserligen ofrivilligt, men en situation där en annan domare mycket väl hade kunnat blåsa straff.

Det blev ändå en dyrköpt minut för IFK. I en löpning högg det till i baksidan av låret på Gustav Engvall, som fick hjälpas av planen med stora svårigheter att stödja på benet och ansiktet förvridet i plågor. Vill det sig illa handlar det om en bristning i baksidan av låret, vilket kan innebära långvarig konvalescens. Vi får hoppas - både för Gustavs egen och IFK:s skull - att så inte är fallet. Det såg dock inte bra ut.

Inget ont som inte för något gott med sig. In, istället för Gustav, kom Bernardo Vilar, som i Brommapojkarnas slutforcering visade sina kvaliteter i huvudspelet. Gång på gång nickade han framgångsrikt undan bollen.

Mitt i den värsta BP-pressen kom så avgörandet. Mannen med Norra Europas längsta tår vann bollen i mittcirkeln, han hittade Marco Bustos som rusade ensam mot mål. Osjälviskt stannade Marco upp och passade till en helt fristående Oscar Johansson, som enkelt kunde rulla in bollen i Hägg-Johanssons vänstra hörn. 0-2 och matchen var vunnen.

Jag brukar säga att tur och otur jämnar ut sig i längden och den här gången hade IFK den lilla turen som behövs för att vinna en jämn match. Jag tycker att segern är välförtjänt och att laget gör en helgjuten insats. Allra mest imponerades jag av Wendersons och Oscars slit och många bollvinster på innermittfältet.

Det är naturligtvis extra skönt att vinna mot lag som ligger nära i tabellen och segern innebar att vi passerade Brommapojkarna. Det skulle förvåna om alla lag som ligger efter oss skulle ta tre poäng, så förhoppningsvis kan vi öka avståndet nedåt.

Vi får hoppas att skadan på Gustav Engvall inte är så illa som kunde befaras och att han snart är tillbaka. Närmast väntar Degerfors på Finnvedsvallen nästa måndag.

Den matchen vill du inte missa!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.