ÖVERST I SERIEN!

På måndagskvällen spelades den sjunde omgången i Superettan på Finnvedsvallen. Akropolis IF från Stockholm stod för motståndet, det första mötet någonsin mellan klubbarna. Akropolis, som bildades 1968 av grekiska invandrare, har de senaste tjugo åren vandrat från division fyra till Superettan.

2019 vann man Division Ett Norra i överlägsen stil med hela sjuttiofem inspelade poäng, nitton före tvåan Umeå. I debutsäsongen i Superettan överraskade man de flesta genom att komma på en hedrande femteplats.

Man brukar säga att den andra säsongen är den svåraste och årets säsong har inletts lite knackigt av stockholmarna. Endast fyra poäng på sex matcher inför dagens match är säkert en besvikelse för många.

Truppen består av idel namnkunnigt folk: John Alvbåge, målvakt med meriter från Örebro SK och IFK Göteborg (vi minns alla hans fenomenala insatser i Lindome mot IFK förra året). Erik Figueroa, i Helsingborgs IF förra året och tidigare, bland annat, i BP och Hammarby, Mauricio Albornoz, även han med rötter i Brommapojkarna, Astrit Ajdarevic från Djurgården (hans bror Alfred var ju i IFK häromåret), Daniel Larsson från Malmö FF och den turkiska högsta ligan et cetera.

Inför dagens match möblerade IFK om på två ställen i laget jämfört med senaste matchen mot Västerås. Victor Larsson återtog sin plats som mittback på Victor Erikssons bekostnad och Oscar Johansson började på bänken, då han haft skadekänning och inte kunna träna för fullt den gångna veckan. Istället startade Robin Dzabic i anfallet.

IFK av modell 2021 är inte ett lag som direkt imponeras av gamla meriter. Helt utan fruktan startade man matchen i ett furiöst tempo och redan efter tjugofyra sekunder (!) noterades den första hörnan.

John Alvbåge fick börja på bänken på grund av en lindrigare skada och in hans ställe kom en debutant, den 202 centimeter långe, blott artonårige Sebastian Selin. Förmodligen lär han inte glömma sin kväll i Värnamo i första taget.

I den andra spelminuten skickade Francis de Vries en långboll som såg allt annat än svår ut. Men den stackars Sebastian var säkert redan i nästa spelmoment i tankarna. Istället för att enkelt hamna i hans famn, studsade bollen olyckligt på foten och den ständigt jagande Edvin Becirovic kunde tämligen enkelt, men påpassligt, nicka in 1–0 i tom kasse. En smakstart för hemmalaget!

Edvin Becirovic lär heller aldrig glömma måndagskvällens match. Efter fem minuter var han nära att näta igen. En ny långboll från Francis och ett väggspel med Joel Stevens gav honom fri lejd mot målvakten, men skottet blev lite tamt och kunde räddas enkelt. En minut senare höll han sig framme igen. På ett fint inlägg från Freddy Winsth – efter att William Kendal hade vänt bort halva Stockholm med en fint - fick han nicka tämligen ostörd från fem meter, men tyvärr gick bollen utanför.

Istället för att bli tremålsskytt efter sex minuter skulle han istället hamna i fokus på ett mindre smickrande sätt. På en hörna från vänster uppstod lite kalabalik i Akropolis straffområde. Edvin och en försvarare övade brottningsgrepp på varandra vilket snart övergick i mer boxningsliknande övningar. Huruvida han träffade sin motståndare eller ej vill jag låta vara osagt. Denne föll i alla fall ned som en död ko och domaren visade, efter att ha konsulterat sin assisterande, det röda kortet. Akropolisspelaren kunde lämna debaclet utan bestraffning. Inte för att jag vill uppmuntra pugilism, men jag tycker att det var något hårt dömt.

Den tidiga decimeringen av antalet spelare gjorde att matchen snabbt ändrade karaktär. IFK backade hem och Akropolis tog över det mesta av spelet, dock utan att skapa några direkta farligheter. IFK-tränarna visade prov på taktisk fingertoppskänsla och gjorde ett par snabba byten. In med två löpstarka bollvinnartyper, Oscar Johansson och Charlie Vindehall, på bekostnad av de mer offensivt lagda finlirarna, Joel Stevens och Robin Dzabic.

Det dröjde ända till slutet av halvleken innan bortalaget fick till ett avslut värt namnet. Mattias Bouvin fick på ett hårt skott som Pilip Vaitsiakhovic tvingades göra en fin räddning på. Kunde vi möjligen hålla ut till halvtidspausen?

Ett nytt taktiskt byte i halvtid. In med ytterligare en mittback, Victor Eriksson, och ut med en mittfältare, William Kenndal. Anfallen avlöste varandra och lika ofta stod den nykomponerade fembackslinjen i vägen. Förvånansvärt sällan behövde Pilip ingripa på annat än insparkar.

Akropolis var naturligtvis otroligt besvikna över att man inte kunde förvalta sitt numerära överläge på ett bättre sätt. I ärlighetens namn får vi naturligtvis hålla med om att vi hade turen på vår sida. Men som det sagts förut: Tur är något man förtjänar och som jämnar ut sig i långa loppet.

Det är svårt att inte kalla segern för en bragd och att IFK stod emot i åttio (80!) minuter med en man mindre är värt all respekt.

Akropolis är ett sammansatt ord av grekiska akros (överst) och polis (stad). Ordet passar i nuläget bättre på IFK. Överst i serien!

Nästa match för Kamraterna blir i nionde omgången på bortaplan mot Sveriges äldsta fotbollsförening, Örgryte IS. Söndagens match mot Helsingborg är framflyttad till 22 juli, då Andreas Granqvist är uttagen till EM.

Det har aldrig varit roligare att vara IFK-are!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de eventuella åsikter som framförs i referaten är mina egna och behöver nödvändigtvis inte spegla föreningens uppfattning. Inte heller kan någon annan än jag klandras för eventuella fel och brister i desamma.