HISTORISK SEGER MOT FALKENBERG

Det var förmodligen inte Albert Engström som inspirerade när Falkenbergs skulle döpa sin nya fotbollsarena. Men icke förty är det en skapelse som kan få de flesta fotbollsentusiaster gröna av avund. Funktionell, modern och fri från löparbanor. En arena som väl matchar en klubb med ambitioner att tillhöra den yttersta eliten. Falkenberg är ju en klubb värd all respekt. Med relativt små medel har man lyckats med bedriften att ta sig till Allsvenskan två gånger. Den senaste sejouren tog, som bekant, slut i fjol.

Även på planen har vi haft stor respekt för FFF. Mig veterligen har vi aldrig lyckats besegra dem. I vart fall inte i modern tid, under de år vi drabbat samman i Superettan. Kanske var det dags idag, denna omgång fyra i årets upplaga, då Falkenberg inlett skralt poängmässigt. Två förluster, mot Gais och Öster, och en seger med uddamålet mot Brage. Inte direkt enligt förväntningarna.

I laget återfinns, sedan 2017, den IFK-fostrade och genomsympatiske Tobias Englund, alltid lika energisk och kämpande med ett enormt stort hjärta. Vi var många som hade förhoppningen att han skulle återvända till moderklubben inför den här säsongen, men han valde till slut att stanna i "Laget vid havet". När jag bytte några ord med honom före matchen lät han mig förstå att man var något frustrerade över säsongsinledningen men väl medvetna om den goda statistiken mot Värnamo.

En annan som upplevt ett antal bakslag mot just Falkenberg är vår lagkapten, Freddy Winsth. Jag vet inte om det var duellerna på kanten mot Tobias eller om det berodde på att han, i Albin Sundgrens frånvaro, återtog sin rätta position som högerback, som gjorde att han i dagens match visade storstilade takter. En felfri insats defensivt, med otaliga duellvinster och en framgångsrik medverkan i offensiven.

Firma Asterhed & Thern tvingades idag till ett antal positionsförändringar i laget. Målvakten Filip Eriksson hade lite ryggproblem och kollegan Pilip Vaitsiakhovic fick vakta buren för första gången i år. En annan som säsongsdebuterade var Edvin Becirovic, som ersatte skadade Crespo Kamara. Båda begick premiären med den äran. Francis de Vries intog vänsterbacken när Freddy flyttade högerut.

Just detta, att det kom in tre nya spelare utan att det påverkade negativt, är en skillnad mot tidigare års IFK-upplagor. Truppen är bredare och jämnare än någonsin. Även succéinhopparen och poängfixaren från de senaste hemmamatcherna, Robin Dzabic, saknades i truppen med misstänkt Coronasmitta. Dessbättre visade sig testet vara negativt.

Det var annars hemmalaget som inledde piggast. Redan i den sjätte minuten var det nära ett ledningsmål. En farlig hörna nickades via Victor Larsson rakt i famnen på Pilip Vaitsiakhovic, väl placerad på mållinjen.

Pilip gjorde sedan, efter en halvtimmas spel, en matchavgörande räddning. På en nick från fyra meter sträckte han ut ordentligt och fick handen på bollen. Ett mål där hade förmodligen ändrat matchbilden. I stället klev bortalaget in på scenen. Oscar Johansson hade ett farligt inlägg några minuter senare, men avsluten saknade skärpa.

Det var just där, på Falkenbergs vänsterkant, som luckorna fanns. Strax före halvtidsvilan följde Freddy med upp i anfallet. Han fick bollen från Eric Brendon, slog en högeryttersida till Oscar som, på samma sätt som minuterna tidigare, funnit en fri yta på högerkanten. Den här gången dök Abdu Magashy upp och satte foten till hans inlägg. Ett psykologiskt mycket viktigt mål.

Icke desto mindre var det psykologiskt tungt för hemmalaget när IFK fick straff i andra halvlekens första minut. Magashy spelade fram Edvin i djupled som stod på näsan i gräset. Eric Brendon, playmakern med de magiska fötterna, trippade fram, stannade nästan upp helt innan han smekte in bollen, otagbart för Viktor Noring i Falkenbergsmålet.

Nu trodde man att Falkenberg skulle börja anfalla på bred front. I stället kunde IFK stänga matchen helt i femtiosjunde matchminuten. Eric Brendon slog en underbar långboll till Edvin, som tog med sig kulan i farten, höll undan för Falkenbergsbacken Kalle Björklund (inte Kalle som spelade i IFK på 80-talet, men väl hans sonson) och placerade bollen säkert i mål. Matchen var avgjord och sista halvtimman var en ren defilering. Falkenberg var ett slaget lag som saknade ork att resa sig.

IFK gjorde en storstilad insats, såväl offensivt som defensivt. Enda smolken i glädjebägaren var att både Bernardo Vilar och Charlie Vindehall, den sistnämnde inbytt mot Joel Stevens, ådrog sig sitt tredje gula kort och är därmed avstängda i nästa match mot Gais på Finnvedsvallen den 10 maj. En historisk seger och tre nya poäng är trots allt det viktigaste. Ett annat faktum är, att vi - låt vara att tabellen haltar - nu leder serien efter tre raka segrar. Låt oss inte skena i väg, men nog kan vi få fira och njuta en stund av segerns sötma. Det tänker i alla fall jag göra, medelst en maltdryck eller två. Dock ej med samma namn som Falkenbergs arena...

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de eventuella åsikter som framförs i referaten är mina egna och behöver nödvändigtvis inte spegla föreningens uppfattning. Inte heller kan någon annan än jag klandras för eventuella fel och brister i desamma.