IFK UPP I SERIELEDNING

På måndagskvällen gästades Finnvedsvallen av en av Sveriges stora fotbollsklassiker, Göteborgs Atlet & Idrottssällskap, Gais i folkmun. Föreningen bildades redan 1894 och var en av de första föreningarna i Sverige att börja spela fotboll. Redan 1894 spelades den första matchen som förlorades mot lokalkonkurrenten, Örgryte IS, som var allra först, bildad 1887. Föreningen har fostrat ett otal stora spelare genom åren. En av de allra största var Karl-Alfred Jacobsson, som var femtiotalets svar på Ralf Edström. Kurt Axelsson och Jan Olsson tillhörde truppen till Mexico-VM 1970, där den sistnämnde gjorde en minnesvärd insats i premiärmatchen mot Italien, då han fullständigt raderade ut Italiens storstjärna Luigi Riva.

Föreningen stoltserar med fyra SM-tecken, det senaste 1954, och har totalt spelat femtiofyra säsonger i Allsvenskan. Den senaste säsongen i högsta serien var 2012, då Gais hamnade sist i tabellen. Sedan dess har man huserat i Superettan och åren 2013–2017 möttes Gais och IFK i hårda duster.

IFK, som kom till dagens match med tre raka segrar i bagaget, tvingades ändra en del i startelvan. Bernardo Vilar saknades på grund av avstängning och William Kenndal på grund av sjukdom. Victor Eriksson fick därmed göra debut i Superettan på mittbackspositionen och Robin Dzabic, som saknades mot Falkenberg, ersatte William på mittfältet.

Gais kom också till match fyllda av självförtroende efter den starka slutforceringen mot Öster i senaste matchen, som gav seger på tilläggstid. Obesegrade och i serieledning.

Precis som i de flesta matcher hittills började IFK lite återhållsamt. Gais tilläts att ta ett visst kommando första kvarten, dock utan att skapa några riktiga farligheter. IFK hade sin första farlighet redan efter tre minuter. Den till Gais flyktade Michael Kargbo glömde för en stund bort vilken tröjfärg hans nya kompisar har, passade rakt på Abdu Magashy som från egen planhalva rusade ända ner till motståndarnas straffområde, efter att ha rundat några "Makrillar" på vägen. Skottet täcktes dessvärre av en Gaisback.

Någon minut senare ropade göteborgarna på straff när Adnan Maric föll över Victor Larsson ben. Domaren, den för övrigt utmärkte Farouk Nehdi, stod pall, vilket han gjorde matchen igenom, föredömligt sparsam med gula kort och följsam i sin speluppfattning.

Chanserna avlöste varandra utan någon högre karat, men i den tjugofjärde minuten fick IFK en hörna från höger. En inövad variant, där Freddy Winsth slog en låg boll som en framrusande Oscar Johansson mötte på direkten. Lite turligt får erkännas, då Oscar träffar sig själv och bollen får en ganska låg fart och en lite konstig båge över GAIS-målvakten Mathias Karlsson. Emellertid inte oförtjänt.

Efter ledningsmålet fick hemmalaget riktig fart på fötterna och tog över spelet. Mr. Magic, Eric Brendon, styrde mittfältet som vi har vant oss vid, trots att han idag mötte en stark motståndare i Boris Lumbana. Det spelar ingen roll om han har tre man runt sig. Han har ändå tid att behandla bollen.

Efter trettiofem minuter hade gästerna sin bästa chans. En frispark lyftes in i målområdet till en fristående Lumbana, men dessbättre missade han bollen. I sekvensen efter var Joel Stevens nära att stänga matchen. Han fick bollen på sin vänsterkant, avancerade inåt och sköt från tjugo meter. Klockrent i målvaktens högra stolpe. 1–0 stod sig halvleken ut och det var nog bortalaget tacksamma för. Ett eller två mål ytterligare hade inte varit orättmätigt.

Gaistränaren, Stefan Jacobsson, insåg att goda råd var dyra och gjorde hela tre byten i pausen. Michael Kargbo, som totalt plockades ner av Francis de Vries, var en av de tre som fick lämna. Bytena gav en viss injektion, men IFK lämnade inte ifrån sig kommandot.

Edvin Becirovic var nära att punktera tillställningen i sjuttioåttonde minuten när han, frispelad av inbytte Oscar Uddenäs, kom ensam med Gaismålvakten som dock avvärjde skottet.

Det kan ibland krävas starka nerver för att se på fotboll. Avslutningen på måndagskvällen var ett sådant tillfälle. Gais fick till en hygglig forcering på slutet. Med knappa fem minuter kvar av ordinarie matchtid gjorde Boris Lumbana en raid på vänsterkanten, tog sig runt IFK-försvaret och spelade in bollen till en helt fristående Johan Andersson som, från fyra meter och öppet mål, sköt bollen utanför. Bättre läge än så kan man inte få och undertecknad hade redan noterat 1–1 i protokollet. Dessbättre med blyerts.

Någon minut senare kontrade Gais på IFK:s vänsterkant. Ett inlägg nådde Adnan Maric vid straffpunkten, men vårt belarusiska burlejon, Pilip Vaitsiakhovic, var alert och tippade bollen till hörna. Slutresultatet, 1–0, innebar att IFK gick upp i serieledning, två poäng tillgodo på Gais, som skuggar i tabellen. En strålande prestation. Fjärde raka segern och tredje raka nollan i kolumnen för insläppta mål. Försvaret gör en fantastisk match där Victor Eriksson, i sin Superettan-debut, var helt felfri. Antalet höjdbollar han nickade bort är oräkneliga och kollegorna de Vries, Larsson och Winsth är naturligtvis delaktiga. Försvarsspelet börjar, som bekant, redan på motståndarnas planhalva och där gör IFK:s forwardstrio en gigantisk insats. Som de springer!

Man får nästan nypa sig i armen för att fatta att det är sant. Vi får naturligtvis akta oss för att skena iväg, men just nu är det skönare än vanligt att vara IFK:are…

Text Ola Fälth

Jag vill betona att de eventuella åsikter som framförs i referaten är mina egna och behöver nödvändigtvis inte spegla föreningens uppfattning. Inte heller kan någon annan än jag klandras för eventuella fel och brister i desamma.

Post scriptum:

Ovan nämnda Karl-Alfred Jakobsson lär i en match på Ullevi mot IFK Göteborg ha kommit fri med målvakten. Just i skottögonblicket lossnade hans högersko som, istället för bollen, flög i en båge över målvakten. På läktaren hördes Kal säga till Osborn: "Du Osborn, det var la tur att han inte nicka"