SEGER I LÄNSDERBYT

Länskollegan, Jönköpings Södra IF, gästade på torsdagskvällen Värnamo och Finnvedsvallen. De blev mottagna av ett ihållande regn som gjorde förhållandena något svårbemästrade. Det var ett formstarkt J-Södra som kom med en svit på tre raka segrar i bagaget. IFK kom med en neslig förlust senast mot Östers IF.

Huvudtränaren Robin Asterhed tvingades till en hel del ommöbleringar i laget jämfört med förra matchen. Målvakten Pilip Vaitsiakhovich sågs hoppa runt på kryckor efter sin fotskada mot Öster och i hans ställe fick Filip Ericsson vakta buren.

På mittfältet var Abdi Magashy tillbaka på William Kenndals bekostnad och i anfallet saknades både Christian Moses och Joel Stevens. Den förstnämnde på grund av avstängning och den senare var sjuk.

IFK inledde trevande och det var gästerna som tog initiativet. I den sjätte minuten hade man sin första riktiga farlighet då Eric Omondo kom fri mot Filip Ericsson, men lillebror Victor sträckte ut det långa benet och täckte till hörna.

Hemmalaget hittade så småningom sina positioner och passningarna började hamna rätt. I den nionde minuten drog Oscar Johansson på ett skott från snäv vinkel, efter att Freddy Winsth krigat till sig bollen. Strax utanför.

Några minuter senare hade Kamraterna en god chans att ta ledningen. Francis de Vries fick till ett perfekt inlägg från vänsterkanten som Wenderson mötte med pannan, men även den gick utanför Frank Petterssons högra stolpe.

Samme Pettersson var senare ute på en liten egen exkursion utanför sitt straffområde och spelade bollen rakt i gapet på Oscar Johansson, som sånär kunde lyfta bollen i tom bur. Träffen blev dessvärre lite klen och Sebastian Crona kunde stå i vägen.

I första halvlekens sista ordinarie minut samspelade Freddy och Oscar J - vilket de för övrigt gjorde med stor framgång hela matchen. Bollen hamnade hos Francis de Vries, som från tio meter precisionssköt, men Södrabacken Adam Ben Lamin fläkte sig och täckte till hörna. Där hade de flesta noterat 1–0 i protokollet.

I den andra halvleken visade IFK per omgående var skåpet skulle stå. De första minuterna svärmade IFK:arna i Södras straffområde som bålgetingar på ecstasy. Wenderson fick på en riktig rökare - elegant framspelad av Oscar Johansson - från straffområdeslinjen, men Frank Pettersson gjorde en fin räddning. Situationen följdes av ett stim av hörnor. På den andra fick Hugo Andersson huvudet på bollen, men nicken räddades på mållinjen.

I den sextionde minuten hittade Oscar Johansson Edvin Becirovic med en smörpassning, Edvin fick med sig bollen elegant förbi backen, men Frank Pettersson hann ut och täckte.

Åtta minuter senare var Edvin på hugget och snappade upp en bakåtpassning, men skottet gick bredvid stolpen.

Efter sjuttiosex minuter kom så frälsningen. Victor Eriksson, som dröjt sig kvar i straffområdet efter en dubbelhörna, nådde högst på ett inlägg från Wenderson och bollen gick in i Frank Petterssons högra hörn. Stort jubel från merparten av de 1 150 på läktarna.

Avslutningen på matchen blev en rysare som inte ens mästerregissören Alfred Hitchcock hade överträffat. Två minuter in på stopptiden lurade Elias Nordström Freddy Winsth och smällde av en raket i ribbans underkant. Filip Eriksson hann inte ens få upp händerna.

Returen snappades upp av Francis de Vries som med en långboll hittade den ständigt lurpassande Edvin Becirovic. Edvin löpte längs vänsterkanten, drog sig in mot mitten, fintade Sebastian Crona och förmodligen även mål-Pettersson, för skottet var - låt vara välplacerat - men kanske inte det hårdaste man skådat på Finnvedsvallen. Men strunt i det. Mål blev det och tre sköna poäng i hamn.

IFK stod för en fantastisk insats och rättvisan i slutresultatet torde vara odiskutabel. Hela laget, från Filip Eriksson i mål - som faktiskt inte behövde göra någon enda räddning - via backlinjen, där ytterbackarnas löpvilja måste framhållas - till anfallets enorma slit, gjorde en remarkabel match. Och mittfältet däremellan ägde spelet på mittplan stora delar av matchen.

Nu är vi tillbaka i serieledning och har allt i egna händer. Men, en tredjedel av säsongen återstår och än kan mycket hända. Tio matcher av cupfinalskaraktär och mina naglar kommer att vara nerbitna till knogarna. Magsårsmedicin och psykofarmaka torde vara den dagliga dieten fram till slutet av november. Men det får det vara värt!

Närmast på tur står ett möte med Sveriges äldsta fotbollsförening, Örgryte IS, som kommer till Finnvedsvallen redan på måndag.

Jag kommer att vara där. Hoppas ni är det också!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de åsikter som framförs är mina egna och inte nödvändigtvis behöver spegla föreningens uppfattning. Inte heller kan någon än jag klandras för eventuella fel och brister.