IFK AVKLÄDDA I BORÅS

Borås. Konfektionsstaden som är världsberömd i hela Västergötland för sin nedlagda tekoindustri. Dit har folk vallfärdats i decennier för att bli ekiperade. IFK åkte dit och blev avklädda… Dagens motståndare, Norrby IF, var precis som IFK, inför säsongen tippade att bli strykpojkar i årets Superettan. Klubben, som har en säsong i Allsvenskan – 1955 – som sin största merit, har överraskat de flesta ”förståsigpåare”.

Och överraskade är väl just precis vad IFK blev. Redan efter 1:38 låg bollen bakom Pilip Vaitsiakhovic i IFK-buren. Då hade övriga IFK-are inte lämnat omklädningsrummet än. I vart fall inte mentalt. Ett misslyckat väggpass av Joel Stevens – tillbaka efter skada – ledde till en snabb omställning för Norrby. Rasmus Örqvist lurade Eric Brendon, som gjorde ett halvhjärtat försök att täcka skottet som smet in i Pilips vänstra hörn.

Det tog cirka tio minuter innan bortalaget hämtat sig från chocken och fått igång något som kunde liknas vid ett ordnat spel. Men anfallsförsöken var oftast för tama och bolltempot i passningarna alldeles för lågt. Avsluten gick ofta högt över.

I den tjugonde matchminuten gick den stekande sommarsolen ned fullständigt. På en hörna lyckades Bubacarr Jobe få en stenhård träff med pannan. Ensam med tio (10!) semesterfirande IFK-are i straffområdet fick han göra 2–0. Ett försvarsspel som de flesta pojklag hade skämts över.

Där var, i princip, matchen över. IFK lyckades inte, trots ett stort bollinnehav, få till något som liknade en vass målchans. Norrby hade gjort sin läxa. Man lät IFK rulla boll, oftast i sidled, utan att hota något allvarligt. Försvaret, med förra IFK-aren Fredrik Lundgren, vara tätare än silikon. Målvakten, Anton Cajtoft, visade vid de få tillfällen han fick röra bollen att han är en duglig burväktare. Det är elementär fotbollskunskap att, i uppspelsfasen, passa bollen framför sin medspelare. Ofta passade IFK bollen istället bakom medspelaren, vilket gjorde att den senare tvingades vända och hämta lädret och dyrbara sekunder gick till spillo.

Kantspelarnas (läs Joel Stevens) vilja att gå inåt i planen för att söka skottläge var sönderläst av ett Norrby, som kämpade som djur och låg hela tiden rätt i sina positioner.

IFK saknade, förhoppningsvis tillfälligt, modet att slå en passning som kunde friställa en spelare bakom motståndarnas försvarslinjer och att hålla sig framme när inläggen skar igenom ett ödsligt straffområde vid de enstaka tillfällen det bjöds.

Jag har efterlyst en plan B. Det blev något bättre på slutet, när William Kenndal och Robin Dzabic bytte av Eric Brendon respektive Joel Stevens. När man i något som liknade vilja gick ner på trebackslinje och satte upp Bernardo Vilar i anfallet. Tyvärr kom det alldeles för sent. Vi som såg matchen insåg snabbt att något borde ha gjorts redan efter tjugo minuter. Istället väntade man tills två tredjedelar av matchen var spelad. Varför reagerade man så sent?

En av få som kom ifrån den här matchen med någon slags heder i behåll var Victor Larsson, även om han var en av bolltittarna vid Norrbys andra mål. Hans passningsfot var något av (den lilla) behållningen i dagens match. Varför inte flytta upp honom ett steg och låta honom delta lite mer i spelet? Han skulle förmodligen vara en utmärk balansspelare på mitten. Fullgod ersättare som mittback finns i Victor Eriksson.

Serieledningen har hastigt och olustigt blivit en sjätteplats, låt vara med en match mindre spelad (Helsingborg). Det är inte långt upp till toppen, men botten ligger lika nära. Vi har nu spelat nästan fyra hela matcher utan att göra mål. (Edvin Becirovics mål mot Akropolis kom efter bara någon minut). Två mål på de sex senaste matcherna! Det är inte något facit som imponerar. Att påstå något annat än att det behövs förstärkning på forwardsfronten vore att hyckla.

Inget gives gratis här i livet! Det fungerar inte att spela badstrandsfotboll i Copacabana-tempo i Superettan. Det måste till större mod och löpvilja framdeles, för att den här fantastiska säsongsinledningen inte skall falla ihop likt en sufflé och istället förvandlas till en bottenstrid.

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de eventuella åsikter som framförs i referaten är mina egna och behöver nödvändigtvis inte spegla föreningens uppfattning. Inte heller kan någon annan än jag klandras för eventuella fel och brister i desamma.