MOSES FRÄLSTE IFK

De som hade hoppats på att en frälsare skulle uppenbara sig på Finnvedsvallen måste ha känt sig bönhörda, när IFK på den varma lördagseftermiddagen tog emot ärkerivalerna från Växjö, Östers IF.

Nu var det förvisso inte Jesus som kom - om någon förväntat så. Men väl Moses. Christian Moses, värvad från Linköpings City med uppdraget att göra just mål.

Den forna allsvenska storheten, Östers IF, gästade Finnvedsvallen, för vilken gång i ordningen går inte att räkna, sedan klubben bildades 1930. Klubbarna har följts åt genom åren (låt vara att Östers meritlista överglänser IFK:s) och inte sällan bytt spelare. Öster tog steget upp i Allsvenskan efter att ha kvalbesegrat IK Brage med 1–0 (efter mål av Sune "Sotarn" Persson) på Värendsvallen senhösten 1967. Redan första året i Allsvenskan, 1968, tog man Allsvenskt guld efter att i sista matchen besegrat Örgryte med 2–0 (Inge Ejderstedt och Harry Bild var målskyttar). I målet för Öster stod en IFK-produkt, Rolf Damberg.

Året därpå värvade IFK Wåge Ericsson och Roland Winsth från Öster. Raden har sedan fyllts på med Karl-Gunnar Björklund, Johnny Gustavsson, Thomas Nyman, Urban Pettersson, Ulrik Jansson och Andreas Ottosson för att bara nämna några.

Efter nästan en månads speluppehåll (förklara varför någon som kan) utspelades ett nytt derby på Finnvedsvallen lagen emellan. IFK kom från tre raka förluster (träningsmatchen mot Falkenberg inräknad) och nästan tio halvlekar utan att göra mål. Öster med en seger i ryggen senast mot Eskilstuna.

Hemmalaget hade stuvat om en del i startuppställningen sedan förlustmatchen mot Norrby. På mittbackspositionen bytte Victor Eriksson plats med namnen Larsson. William Kenndal och Wenderson startade på mitten på bekostnad av Abdu Magashy och Charlie Vindehall. I anfallet gjorde Edvin Becirovic comeback efter tre matchers avstängning, vid sidan om Christian Moses och Oscar Johansson.

Första halvleken inleddes bäst av hemmalaget, dock var spelövertaget mer skenbart än faktiskt och passningarna gick mestadels i sidled. Öster backade hem och satsade på kontring och kändes därmed betydligt rakare i sitt spel. Sin kanske farligaste chans hade man i tolfte minuten. Nicolas Mortensen sköt en frispark, från strax utanför straffområdet, i ribbans överkant.

Fem minuter senare stack IFK upp och Wenderson - i samspel med Freddy Winsth - fick till något som liknade en blandning mellan skott och inlägg, som strök utanför Mathias Nilssons högra stolpe.

I övrigt hände inte mycket i den första halvleken som är värt att nämna. Inte ett avslut på mål från hemmalaget.

Som ofta i fotbollen finns slumpen med i spelet. I andra halvlekens inledning råkade en Österspelare springa in i domaren Andreas Dufva-Johansson när han skulle bryta en passning från Erick Brendon. Domaren satte pipan i munnen men avvaktade och lät IFK få fördel. Wenderson uppfattade situationen snabbt, satte fart mot mål och serverade en delikat passning.

Då dök han upp. Efter att i första halvleken ha lurat i vassen - Christian Moses - och med lite hjälp av en Österförsvarare och ribbans underkant hamnade hans vänsterskott i nätet. Ett förlösande mål med efterföljande jubel från publiken på Finnvedsvallen, som äntligen fick vara på plats. Stora protester från bortalaget, inte minst från tränaren Dennis Velic, som välförtjänt inkasserade ett gult kort. Att han fick vara kvar på arenan får enbart tillskrivas fjärdedomarens stora tålamod. De domslut som Velic ansåg vara korrekta kan lätt räknas på ena handens fingrar. Ett tämligen oprofessionellt uppträdande, milt uttryckt!

I min värld gör domaren helt rätt. Det är IFK-spelaren som är bollförare. Att Österspelaren springer in i domaren torde inte kunna vara ett regelbrott som föranleder en bestraffning av det bollförande laget.

Efter baklängesmålet fick bortalaget fart på spelet och flyttade fram sina positioner. Efter femtiosex minuter fick Nicolas Mortensen, oroväckande fri, nicka ett inlägg från bara fyra meter. Men Pilip Vaitsiakhovic var välplacerad.

Fem minuter senare är James Keane nära att få huvudet på bollen från nära håll, men bollen smet utanför stolpen.

I sjuttionionde minuten fick IFK ett farligt frisparksläge strax utanför straffområdeslinjen, mitt framför mål. Inbytte Joel Stevens smekte bollen över muren i stolpens insida. Bollen rullade därefter bakom Östermålvakten längs mållinjen. Ytterst nära och väl värt ett bättre öde.

Som många gånger förr stod tränarbänken i IFK för taktiskt smarta byten. Joel Stevens var en verklig injektion när han kom in, i ett läge när Öster tryckte på och IFK kontrade.

I åttioåttonde minuten snodde likaledes inbytte Robin Dzabic bollen av en Österförsvarare, rullade in bollen till Joel, som efter ett par dragningar försökte lobba över målvakten, men dessvärre aningen för lågt.

I den sista ordinarie matchminuten skulle dock måltorkan lossna även för Joel. Han stod för årets - om inte århundradets mål - på Finnvedsvallen. Han fick bollen på egen planhalva, rusade förbi en Österspelare, avancerade mot straffområdet förföljd av två försvarare. Han lurade bort båda och rundade slutligen Mathias Nilsson i målet, som slängde sig förgäves, innan han rullade bollen i nät från ganska snäv vinkel.

Öster var nu ett slaget lag och tre välförtjänta poäng kunde säkras hem. Som ofta stod IFK för en försvarsmässigt prickfri insats, där Victor Eriksson och Bernardo Vilar nickade undan det mesta i inläggsväg.

Framåt finns det fortfarande en del att önska, i synnerhet viljan och förmågan att komma till avslut, Endast fyra avlossade skott på hela matchen är några för få för att jag ska vara helt nöjd. Men jag ska inte klaga en dag som denna. Förhoppningsvis kan segern ingjuta mod hos grabbarna och en fjärdeplats med en match mindre spelad är inte fy skam. En seger på torsdag på Olympia mot Helsingborg (den uppskjutna matchen) skulle innebära att vi på allvar är med i leken igen...

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de eventuella åsikter som framförs i referaten är mina egna och behöver nödvändigtvis inte spegla föreningens uppfattning. Inte heller kan någon annan än jag klandras för eventuella fel och brister.