ROBIN SÄNKTE SUNDSVALL PÅ ÖVERTID!

Presens particip! Med presens particip kan man beskriva förvandlingen från premiärmatchens förlust mot Landskrona Bois till söndagens viktoria.

När de långväga gästerna från Sundsvall, ”Giffarna”, besökte Finnvedsvallen, var IFK ett kämpande, springande, skjutande, spelande, tacklande, nickande, samarbetande och framför allt - ett vinnande lag. De blyga violerna, som inte tog för sig speciellt mycket i premiären, växte plötsligt ut till stolta solrosor.

Det var annars med viss respekt som IFK inledde matchen. Inte helt utan anledning. Det är inte så länge sedan GIF Sundsvall var ett allsvenskt lag och med meriterade spelare som Linus Hallenius i startelvan har laget figurerat i de massmediala förhandstipsen till seriesegern.

IFK hade svårt att få ordning på passningsspelet inledningsvis och man togs hårt av Sundsvallsförsvaret, anförda av Alexander Blomqvist, som representerade IFK säsongen 2015. Ändå var det Crespo Kamara som fick syna domaren Fredrik Oppongs första kort, redan efter knappa minuten. Något billigt kan jag tycka. Giffarna tvingades till ett byte redan efter åtta minuter, då Robert Lundström fick lämna planen på grund av skada.

Efter en tämligen händelselös första kvart tog hemmalaget över alltmer av spelet. Bästa chansen uppstod när högerbacken Albin Sundgren kom loss på högerkanten. Efter fint samspel med Oscar Johansson kunde han runda vänsterbacken och slå ett lågt inlägg, som Abdu Magashy klippte till direkt på, men Sundsvallsmålvakten Davor Blazevic var vaken.

IFK behöll trycket och efter tjugotre minuter kom ledningsmålet. Efter ett fint anfall, där Abdu och William Kenndal spelade in bollen och Oscar Johansson sköt, så lyckades Sundsvallsförsvaret inte få bort den. I stället rensade man rakt på William och efter diverse trassel nådde Crespo bollen med pannan, fyra millimeter från mållinjen.

Redan minuten senare kom Joel Stevens till skott, men målvakten räddade till en resultatlös dubbelhörna. Joel Stevens var för övrigt den enda ändringen i laguppställningen jämfört med premiärmatchen, på bekostnad av Charlie Vindehall. De är olika spelartyper och har var för sig förnämliga egenskaper. Joel kommer lite oftare till avslut och har en förmåga att passera sin back, vilket han ofta gjorde idag.

Inte minst i andra halvleken visade han sin skottvilja. Redan i fyrtiosjunde minuten klippte han till på en retur efter hörna, men målvakten räddade. Ovan nämnde Charlie Vindehall kom in efter paus, då Crespo tvingades kliva av på grund av en ljumskskada. IFK-spelet tog däremot inte någon synbar skada, då anfallstrion Charlie-Oscar-Joel kom till anfall lite snabbare med en större löpvilja.

Fyra minuter senare lossade Joel kanonen igen, efter att Charlie vunnit bollen på mittplan, men Blazevic räddade. Sundsvall stack i mellan med några få kontringar, men oftast kunde hemmaförsvaret avvärja enkelt. Gjorde de inte det, hade vi en femte back i målvakten Filip Eriksson, som var vaken och rensade undan, inte sällan långt från sitt straffområde.

Efter sextiosju minuter gjorde gästerna ett trippelbyte och fick genast lite mer luft under vingarna. De belönades omgående. Precis som i Landskrona fick vi dock hjälpa motståndarna lite på traven. En Sundsvallsnick träffade Albin Sundgren på låret och flög i en båge över Filip Eriksson till kvittering. Surt och inte särskilt rättvist. Men en poäng är bättre än ingen. Så tänkte dock ingen i hemmalaget.

Man repade snabbt mod och redan i det följande anfallet slog Oscar en ny fin hörna som var nära att resultera. Sista kvarten tog IFK över helt och med dryga tio minuter kvar trodde de flesta att inbytte Robin Dzabics skott satt i burgaveln, men skottet gick strax utanför.

IFK bet sig fast på Sundsvalls planhalva. Bortalaget gick på knäna. En ny hörna i åttiofemte minuten ledde fram till ett inlägg som nickades av Bernardo Vilar, men målvakten gör en fenomenal räddning.

Nästa man att vara nära att bli matchhjälte var Oscar Johansson, som mötte Albin Sundgrens inlägg med pannan i bra läge, men nicken gick strax över. Där trodde nog alla, inklusive han själv, att segerbollen satt.

Men bara minuten senare hann Oscar (som han sprang idag!) upp en förlupen boll, strax innan kortlinjen. En passning snett bakåt till Isse Ismail, som förlängde till Robin Dzabic, vilken bara hade att sätta bredsidan till från fem meter. Då stod klockan på 90:41!

Första poängen inspelade på kontot, utan att vi behöver be om ursäkt. Om det var något lag som skulle vinna, så var det IFK. Inte minst statistiken talar sitt tydliga språk: 9–1 i avslut på mål och 11–1 i hörnor är siffror som är svåra att bortförklara. Det gjorde inte Sundsvall heller! IFK gjorde idag en helgjuten insats. Från det grundmurade försvarsspelet, via det hårt arbetande mittfältet till det kopiöst löpande anfallet. Segern kunde faktiskt ha blivit något mål större!

Men låt oss inte drabbas av hybris. Vi gläds i stunden och känner en viss sympati med GIF Sundsvall. Det är naturligtvis oerhört tungt att förlora på övertid och sedan ha åttio mil i buss som väntar.

Den glade matchvinnaren, Robin Dzabic, var naturligtvis nöjd och sken i kapp med vårsolen efter matchen.

Perfekt particip: Strålande!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de eventuella åsikter som framförs i referaten är mina egna och behöver nödvändigtvis inte spegla föreningens uppfattning. Inte heller kan någon annan än jag klandras för eventuella fel och brister i desamma.