NOLLAN SPRÄCKT MOT TRELLEBORG

Storheterna i den svenska fotbollshistorien har avlöst varandra och avverkats på löpande band på Finnvedsvallen den här säsongen. På söndagen var det dags för nästa lag med Allsvenska meriter, Trelleborgs FF. Skånelaget har arton säsonger i den högsta societeten. Den senaste 2018.

Bästa placeringen nådde man 1992 då laget kom på tredjeplats och fick representera Sverige i UEFA-cupen. Väl där lyckades man eliminera det (dåtida) engelska storlaget Blackburn Rovers. I dagens lag finns inte mindre än tre spelare som också har representerat IFK. Målvakten Hampus Nilsson, kantspringaren Petar Petrovic och IFK-fostrade Dzenis Kosica. Räknar vi dessutom in ledarbänken finner vi Hillerstorpssonen Magnus ”Gnutten” Andersson, som hamnade i Trelleborgs FF via IFK Värnamo och Halmstads BK.

Till dagens match tvingades IFK-ledningen till diverse omgrupperingar. Utöver Edvin Becirovic var även lagkaptenen Freddy Winsth avstängd på grund av tre gula kort. Dessutom skadade sig Joel Stevens på träningen i fredags. Albin Sundgren tog plats på högerbacken och Wenderson fick chansen från start för första gången på mittfältet, precis som Oscar Uddenäs i anfallet.

IFK inledde matchen frejdigt och optimistiskt och redan innan klockan hunnit slå över till minut två hade man skapat sitt första farliga anfall. Lagkaptenen för dagen, Francis de Vries, slog ett inlägg/skott, men bollen rann igenom Trelleborgsförsvaret. Minuten senare skapades den första hörnan och efter tre minuter hade Oscar Uddenäs en nick strax utanför efter fint kantspel av Charlie Vindehall och Albin Sundgren.

Så såg det ut i stort sett hela första halvleken. En stor dominans från hemmalaget. Förlorade man bollen vanns den snabbt tillbaka. När man bara väntade på ett ledningsmål från hemmalaget så kom det istället en långboll från egen planhalva av TFF-mittbacken Fredrik Liverstam. Bollen rann i mellan såväl Viktor Larsson som Bernardo Vilar och förbi Pilip Vaitsiakhovic i målet. En liten touch på Viktor gjorde att Pilip kom fel till bollen. Henry Offia, som också slank i mellan mittbackarna, hann upp bollen strax innan kortlinjen och ur snäv vinkel rullade han den i nät. Så totalt ologiskt som bara fotboll kan vara! Första insläppta målet sedan den 18 april var ett faktum. Den sex matcher långa nollan var nu historia.

Spelet fortsatte på samma sätt. IFK tryckte på och Trelleborg försvarade sig. När den utmärkte domaren Rickard Sundell blåste för full tid hade IFK bokförts för etthundra tretton (113!!) farliga anfall mot gästernas fyrtioåtta. Att inte lyckas göra mål på så många anfall är närmast en obegriplig gåta.

Jag har lite svårt att förstå att det inte kan finnas en plan B. Om det visar sig att man, trots ett enormt spelövertag och bollinnehav, inte har hittat en framkomlig väg till målet, borde man inte kunna välja en annan? Kanske sätta upp en mittback (till exempel Bernardo Vilar) som center och ösa in höjdbollar och skapa lite panik i boxen, för att nämna något alternativ som skulle kunna finnas till buds.

Åtta gjorda mål på nio matcher är några för få för att jag ska vara nöjd med anfallsspelet. 55–45 i bollinnehav, 12–5 i målchanser men 1–4 i avslut på mål (i den här matchen) tyder på att det inte riktigt fungerar i sista tredjedelen av planen.

Det är långt kvar än, vi har knappt spelat en tredjedel av serien och låt oss hoppas att det lossnar även med målskyttet. Jag är trygg i min förvissning att vi gör minst tre mot Norrby nästa lördag!

Text: Ola Fälth

Jag vill betona att de eventuella åsikter som framförs i referaten är mina egna och behöver nödvändigtvis inte spegla föreningens uppfattning. Inte heller kan någon annan än jag klandras för eventuella fel och brister i desamma.